Ett mörkt kapitel

För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en "dislokation", men på samiska föds ett eget ord; Bàggojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.
   Detta är ett ämne som historieskrivarna sopat under mattan, hur man såg det nordliga Sverige som ett land att kolonisera, ett rikt område med stora naturtillgångar.
 I " Herrarna satte oss hit" berättar nu Elin Anna Labba historien genom de tvångsförflyttades ögon. Hon har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från dem som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare.
    Bakgrunden till händelserna är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten, som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.Ett som nu skrivs fram och berättas. Sent - men inte för sent.