Fru Fortuna i alla tider

  Vid De svenska historiedagarna i Mariehamn nyligen fick unga forskaren Kristiina Savin ta emot Clio-priser. Mycket välförtjänt för doktorsavhandlingen "Fortunas kläder" som handlar om mentalitetshistoria och hur människor förhöll sig till lycka, tur, otur och risker i 1600-talets Sverige.
   En imponerande bedrift för Savin kom från Estland till Sverige för att lära sig svenska. Hon lärde sig så bra att hon kan tolka 1600-talets knepiga handskrifter!
 Fortuna stod för växlingen av lycka och olycka i människolivets plötsliga, oväntade och svårbegripliga vändningar. Fortunas klädnader undersöker hur man såg på livets osäkerhet i stormaktstidens Sverige.
    Hur förklarade man skeppsbrott, blixtnedslag, svårförklarliga dödsfall och plötsliga räddningar ur faror?Tron på ödet och ödets makt kolliderade med kyrkans lära om att Gud fixade både lycka och olycka. Savin kartlägger skiftande tolkningar i skärningspunkten mellan religion och världslig tro och lyckas med att göra stormaktstidens tankevärld synlig.Och hon påpekar att Fru Fortuna lever i vår tid också för nu liksom då är det omöjligt att kalkyler inför framtiden, Fortuna klär sig kanske annorlunda men hon är en kraft att räkna med. Tänk på det ni lämnar in tips- och lottorader!

Från Galiciens kust

Galicien är ett land av kontraster, där allt insinueras och ingenting blir sagt.
I kuststaden Vigo, hittas en ung saxofonist brutalt mördad i en lyxig strandlägenhet.
  Kommissarie Leo Caldas - och hans nye, fördomsfulle och hetlevrade assistent Rafael Estavez kopplas in på fallet.
Det är upptakten till "Nattens mörka toner" av Domingo Villar som jag snubblade över i den lokala bokhandeln. Ett riktigt fynd och en bok som var nominerad till Årets bästa deckare i dfjpl. Hur har jag kunnat missa den?
   Jag gillar författaren Domingo Villars poetiska skildring av det vackra landskapet, av vikarna och av de branta gatorna i Vigo. Han skriver kärleksfullt om enkel, lokal mat - grillade sardiner till exempel - så det vattnas i mun. Och kommissariens far är vinbonde så han vet en hel del om de lokala vita vinerna.
   En bra bekantskap, nu ska jag försöka få tag på bok två av Villar som kommer i pocket nu i höst, "De drunknades strand" heter den.

I Begrmans filmvärld

  Ingmar Bergman fascinerar ständigt nya filmvänner.I Charlotta Ödmans essäbok "Bilder från Bergman" skriver hon om svårigheter och möjligheter att möta barndomens utsatta barn. Skalan rör sig från relativt ljus mot allt större mörker och smärta, ändå finns en tilltro hos båda att det går att skapa ett rum av gemenskap där det är gott att vara
   Tyngdpunkten ligger på filmerna från 1960- och 70-talet, men boken har också tematiska essäer som växer ut till minibiografier. Som i "Fadern, sonen och det heliga hatet". Här finns också ett intressant resoneman om vad film kan vara. Är den, som Harry Martinson skrev, "de livsfegas tempel"? Ödman påpekar att flykten kan ha två riktningar, från verkligheten in i filmen, jo. Men också från verkligheten till en verkligare verklighet, filmens. 
   Essäernas infallsvinkeln är personlig,  Med avstamp i den egna erfarenheten går Ödman in i Bergmans universum och kommer ofta ut med intressanta egna slutsatser.

Fängelse bättre än "hemmet"

  Märtha, Anna-Greta, Stina, Krattan och Snillet bor på servicehemmet AB Diamanten. De sjunger i kör, ses på rummet och smuttar hjortronlikör i hemlighet och har långtråkig. Dålig mat, trist bemötande, ingen motion och allt hårdare besparingar. Då kommer damerna på att fängelse ju är mycket bättre - det vet ju alla.
   Catharina Ingelman - Sundberg låter damerna utveckla sin idé i "Kaffe med rån". De ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Och allt de kammar hem ska läggas i en speciell Stöldfond för äldre och alla dem som behöver stålar.  
  Utrustade med rollatorer tar seniorligan in på Grand Hotel i Stockholm för att råna de rika gästerna. Men bytet blir alltför klent och räcker inte för att hamna i fängelse. För att lyckas med det måste de komma på det perfekta brottet. Och de fått smak för brott och ger sig ut på hisnande äventyr i det okända. Men figurerna i den undre världen är inte att leka med och vad som helst kan hända...
  Författaren leker med schabloner och har skrivit en rolig skröna som också kan läsas som ett inlägg i debatten om de äldre i samhället. Tänk att man måste bli lätt kriminell för att ha lite roligt i den åldern!

Lätt om svårt ämne

   Varför är vissa människor alltid positiva medan andra oroar sig för allting? Det undrar man ibland.
   Nu visar Elaine Fox , en brittisk forskare som studerat mänskligt beteende i över tjugo år att e finns det finns en naturlig förklaring till varför vi är optimister eller pessimister,  beteenden som på olika sätt påverkar våra liv och de val vi gör. I "Håll koll på din hjärna" skriver hon lättfattligt om hur hjärnan är konstruerad för olika människor.
   Fox är både psykolog och neurolog och knuten till  The University of Essex i England. Hon och hennes forskarteam har nu hittat en gen i våra hjärnor som styr transporten av serotonin, ett hormon som ger lyckokänsla i kroppen. Beroende på om man har korta eller långa uppsättningar av den här genen så blir vi antingen optimister eller pessimister.
  Forskarna har via blodprov undersökt uppsättningen gener på ett antal försökspersoner som sedan har fått titta på bilder med olika motiv. Optimisterna tenderar att blunda för mörka och obehagliga bilder medan pessimisterna tenderar att se de flesta bilderna ur ett negativt perspektiv.
   Det är värt att komma ihåg att varken Fox eller andra auktoriteter kan säga vad "ett friskt sinne"  är. Utom att de känner igen ett när de möter ett.

En lång memoar

Per Wästberg är  elegantast av svenska författare. Välformulerad, distanserad, akademiledamot - och flitig memoarförfattare. "Ute i livet" är den  fjärde, fristående del av hans memoarserie och den behandlar åren 1980-1994 - den kanske personligaste delen hittills.
  Jag kan inte tänka mig annat än att boken också delvis är en replik till hans dotter Johanna Ekströms roman om uppväxttiden, som kom i våras. Tänk så olika man kan minnas och uppleva de personliga sveken.
   Han skildrar också Afrika utifrån ett halvt sekels erfarenheter. På resor runt jorden möter han ett stort antal av de årens ledande författare och politiker: Mandela, Polens diktator Jaruzelski, Günter Grass, Nadine Gordimer - och i en skrämmande berättelse Robert Mugabe privat.  En äventyrlig resa på Franska Guyanas floder förebådar en lång kärleks övergång i ännu en ny kärleks smärtsamma turer.
   Här finnsen poetisk kärleksförklaring till Stockholm och till somrarna på Gotland, en granskning av drivkrafterna i en läsande, skrivande, älskande människas tillvaro. På välavvägd och vacker prosa gestaltar han sin självbild på ett övertygande vis.
   Om den är sann? Ja hur kan man veta det?.

Strindbergs Köpenhamnstid

 Överallt denne Strindberg. I fredags såg jag en lokal uppsättning av "Första varningen" och nu har jag börjat tugga mig igenom Ulf Peter Hallbergs roman om Strindbergs år i Köpenhamn, när han trodde att teatervärlden skulle kunna erövras. "Strindbergs skugga i Nordens Paris" heter boken.
  Romanen väcker  till liv en tid som liknar vår egen. Köpenhamn håller på att förvandlas till en metropol, centrum för konstens förändring i Norden. Allt är i rörelse: tankarna, moralen, och  känslolivet. Den uppburne kritikern Georg Brandes rapporterar att Gud är död, och den fria kärleken utprovas. En ung  Strindberg som flytt Stockholm efter Giftas-processen vill starta en skandinavisk försöksteater i den stimulerande staden.
    Samtidigt är hyckleriet och skenheligheten omåttliga. Frigörelseförsöken leder till en sedlighetsdebatt . På godset Skovlyst skriver  Strindberg" En dåres försvarstal", en nattsvart skildring av äktenskapet med Siri. En kvinna han inte kan leva med men inte heller utan. 
   Lösningarna  delegeras till konsten: August och Siri förenas i försöket att sätta upp Fröken Julie i Köpenhamn. Som medarbetare till August och Siri  står Knud Wiisby, en ung teaterman, mitt i deras drama. Visst ger romanen nya infallsvinklar på bråkmakaren och nationalmonumentet Strindberg.