I Begrmans filmvärld

  Ingmar Bergman fascinerar ständigt nya filmvänner.I Charlotta Ödmans essäbok "Bilder från Bergman" skriver hon om svårigheter och möjligheter att möta barndomens utsatta barn. Skalan rör sig från relativt ljus mot allt större mörker och smärta, ändå finns en tilltro hos båda att det går att skapa ett rum av gemenskap där det är gott att vara
   Tyngdpunkten ligger på filmerna från 1960- och 70-talet, men boken har också tematiska essäer som växer ut till minibiografier. Som i "Fadern, sonen och det heliga hatet". Här finns också ett intressant resoneman om vad film kan vara. Är den, som Harry Martinson skrev, "de livsfegas tempel"? Ödman påpekar att flykten kan ha två riktningar, från verkligheten in i filmen, jo. Men också från verkligheten till en verkligare verklighet, filmens. 
   Essäernas infallsvinkeln är personlig,  Med avstamp i den egna erfarenheten går Ödman in i Bergmans universum och kommer ofta ut med intressanta egna slutsatser.