Lasse - nästan en dalmas

   Lite av en memoarbok men också en vildsint skröna blir det när Lasse Berghagen blandar och ger i debutboken "Flakmopedisten".
  Han berättar om tid som flytt, om sommarloven som aldrig tog slut i Svärdsjö, Dalarna, hans mors hemtrakt. Hit har han återvänt som vuxen och nu tagit över släktgården.Gården är full av minnen från det evigt soliga sommarlovet med abborrmete, kräftfiske, auktioner och mormors kloka råd och praktiska sinne - som att sitta på en hink med kräftor för att dölja den från inspekterande kräftor. Att hon fick sig ett och annat nyp tog hon med gott humör.
  Dessa minnen berättar Lasse Berghagen och blandar med historier om grannen, om flakmopedisten Hubbe Åkesson. Det är Hubbe som gör sällskap med Lasse nere i bastun vid sjön, och de historia han berättar är precis vad man kan vänta sig av en äkta flakmopedist.
  Men det finns också en dos av nordiskt vemod här. Alla somrar har ett slut och livet går sin gilla gång utan att vi kan göra någonting åt det. Instoppat i boken finns också sångtexter och dikter. Och han har bitvis originella liknelser. Om hösten blir vi alla nerstoppade i samma potatiskorg och får vänta på våren för att få se ljuset igen.
   Ja, nog har han rätt i det en höst som den här när regnet skvalar ner oavlåtligt.