Roman om finsk grammatik

   Nej, det trodde jag aldrig när jag slet som mest med finsk grammatik i skolan, att det skulle skrivas en italiensk roman som heter "Ny finsk grammatik".
  Men det har Diego Marani gjort och romanen är precis så fantastisk som alla säger. Liten till formatet, drygt 200 sidor, men vilket innehåll.
  Det börjar i Trieste 1943. Andra världskriget rasar. En man blir rånad och slagen medvetslös i hamnen och när han vaknar igen har han förlorat inte bara sitt minne utan också sitt språk.
   De enda ledtrådarna till hans identitet är en näsduk broderad med initialerna S.K. samt en blå sjömansjacka märkt med "Sampo Karjalainen".
  Läkaren som vårdar om mannen på ett flytande fältlasarett har själv finskt ursprung och är övertygad om att han har en landsman framför sig. Därför tar han på sig den ambitiösa uppgiften att återuppväcka mannens slumrande kunskaper om det finska språket och den finska kulturen. Mannen skickas till ett militärsjukhus i Helsingfors i förhoppning om att han där ska finna sitt rätta, det vill säga finska, jag.
   Hur det går tänker jag inte avslöja för det här är eb roman med många vändningar som läsaren själv ska upptäcka.
   Marani är författare och kolumnist och han arbetar också med översättningsfrågor åt Europeiska kommissionen.