Strindbergs Köpenhamnstid

 Överallt denne Strindberg. I fredags såg jag en lokal uppsättning av "Första varningen" och nu har jag börjat tugga mig igenom Ulf Peter Hallbergs roman om Strindbergs år i Köpenhamn, när han trodde att teatervärlden skulle kunna erövras. "Strindbergs skugga i Nordens Paris" heter boken.
  Romanen väcker  till liv en tid som liknar vår egen. Köpenhamn håller på att förvandlas till en metropol, centrum för konstens förändring i Norden. Allt är i rörelse: tankarna, moralen, och  känslolivet. Den uppburne kritikern Georg Brandes rapporterar att Gud är död, och den fria kärleken utprovas. En ung  Strindberg som flytt Stockholm efter Giftas-processen vill starta en skandinavisk försöksteater i den stimulerande staden.
    Samtidigt är hyckleriet och skenheligheten omåttliga. Frigörelseförsöken leder till en sedlighetsdebatt . På godset Skovlyst skriver  Strindberg" En dåres försvarstal", en nattsvart skildring av äktenskapet med Siri. En kvinna han inte kan leva med men inte heller utan. 
   Lösningarna  delegeras till konsten: August och Siri förenas i försöket att sätta upp Fröken Julie i Köpenhamn. Som medarbetare till August och Siri  står Knud Wiisby, en ung teaterman, mitt i deras drama. Visst ger romanen nya infallsvinklar på bråkmakaren och nationalmonumentet Strindberg.