I varje ögonblick

 Tom Malmquist , född 1978, är poet. Han debuterade med den mycket uppmärksammade diktsamlingen Sudden death,. "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" är hans första prosaverk och den hör defintivt till gruppen böcker man inte glömmer.
   Det är en självbiografisk roman om hur döden och livet drar i oss människor och valen försvinner.
   Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt insjuknar, man tror det är influensa men det är leukemi, och måste föras till sjukhus. Barnet tas ut med kejsarsnitt och som i en mardröm springer Tom i kulvertarna under Karolinska sjukhuset, mellan intensivvårdsavdelningen och neonatalen; mellan liv och död.
   När han så återvänder hem är det utan Karin, ensam med ett spädbarn och en chockartad sorg. Några månader senare dör också hans egen pappa, som han hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till.
    Det är en rå och vacker bok om ett år som förändrade allt.En som river upp svåra gamla minnen och frammanar sjukhusmiljöerna knivskarpt. En berättelse om förlust, föräldraskap och det liv vi lever, ögonblick för ögonblick. Det är en bok som är svår att lägga ifrån sig, den pockar på läsning, man måste få följa Tom vidare, även in i det helvete som vävs av sorg och saknad.
   Att inte den här boken nominerats till Augustpriset i år är obegripligt och gör att jag tappar förtroende för den jury som utser kandidater. En megamiss har man gjort.

Runmästarens bok

Skåningen Lars Magnar Enoksen har skrivit mer än 20 böcker om vikingatid och runor. I sin nya bok " Runor - Mästarens handbok" tar han ett helhetsgrepp på skandinaviska runläror. Här kan man, om man bara har tålamod, lära sig läsa och skriva runor.
   Han berättar om runtecknens utveckling, från ur-runor till medeltid. Han berättar om de enskilda tecknens bakgrund och om möjligt uttal och han har till och med försökt översätta det latinska alfabetet till runor.
   Intressant är avsnittet om magiska runor, trollrunor, och Enokson varnar för de moderna böcker om spådpomsrunor som kommit ut sedan 80-talet. Runor är starka tecken och använda på fel sätt och i fel sammanhang kan de ställa till med stor skada.
    Det är lättförståeligt, underhållande och spännande att se hur olika historiska tidsepokers speglar sig i runtecken.

Framgångens skugga

 Sara Jungerstens tredje roman " # döden" handlar om en ung kvinnas livskris, om framgång och död och om att inte bottna i den roll man spelar.
  Vivi i Vasa är framgångsrik tv-profil och livsstilsbloggare. Hennes man Frank är vårdledig med de två små barnen medan Vivi sköter sin karriär och håller sig i trim genom stenhård träning. Vivi och Frank, karriärmamman och hemmapappan, ett team och ett "brand" som medierna älskar att föra fram som exempel på moderna ideal.
    Men det ligger en skugga över glansbilden. Vivi ser hur barnen hellre tyr sig till Frank än henne. Och värre: Döden finns. I varje rörelse lurar den, varje hej då kan vara det sista, ett öppet fönster och Vivi ser krossade små på trottoaren. Det är ju inte döden som är ett tillfälligt tillstånd - det är livet.
   Ända sedan barndomen har Vivi haft krav på sig att vinna eller försvinna. Det gick ju inte att vinna som kvinna, jämt var det någon annan som skulle diktera vad man skulle göra, vad man borde göra, alltid för att se till någon annans behov.
    Var det inte den äkta makens behov så var det kvinnokollektivets krav på solidaritet. Vivi kunde inte förstå varför ett kollektiv skulle gå framför hennes egen upplevelse. Hon levde ju nu. Hon var ju hon. Vad brydde sig kollektivet om hur det kändes inuti henne? Det var hon som skulle orka, hon som skulle kunna andas.
    #döden är en roman om en mammaroll i förändring. Det är en berättelse om att hitta sin egen röst i ett konstant brus av åsikter och likes och om hur nära bråddjupet man kan gå utan att falla.Slutet andas ändå en doft av feel g
ood, det går att klara kriser också.

Farsdagsläsning

  När det gäller känslor inför föräldraskap är det fortfarande mest kvinnor som tillfrågas om ämnet. Men det finns också en annan erfarenhet men den uppmärksammas sällan, och den är männens. Det har Jeanette Östman bestämt sig för att ändra på. I antologin "Mäns längtan efter barn" är det männen som intervjuats.

   I boken hörs: Anders Slotte, Viktor Kock, Mathias Rosenlund, Thomas Elfgren, Lars Huldén, Juha Jämsä, Michel Ekman, Adam Guarnieri, Tero Roininen, Krister Karttunen, Robert Riska, Petri Aro och ett par män som är anonyma av olika skäl.

    Så, hur talar män om sitt förhållande till barn? Säger män samma saker som kvinnor, eller något helt annat? Spelar könet alls någon roll för hur ens längtan efter eller väg till egna barn ser ut?

    Den här antologin berättar om de barn män hoppas få eller redan har. De barn som man aldrig fick eller som man fick men förlorade. Om att välja eller välja bort barn. Om att inte få träffa de barn som man har. Om att förhålla sig till sina vuxna barn.

   "Ingen har tidigare frågat hur jag känner inför barn", sa flera av männen när de blev tillfrågade om de ville medverka.Det är värt att tänka på, att det finns ett föräldraperspektiv och att inte det enbart tillhör mamman.

   En bok som passar som farsdagsläsning eller för läsning när som helst.

Fylligt om påvarna

 De har varit allt från lysande teologer och fromma män till korrupta politiker, medelmåttor och genier. Det är påvarna vi talar om. Italienkunnige och nyligen avlidne Göran Hägg vet det mesta om Vatikenens historia. I "Påvarna - tvåtusen år av makt och helighet" beskriver han påvarna. De som i våra protestantiskt fördomsfulla alltid är och varit maktgalna despoter
   Förstås är det inte så. Hägg funderar kring vad vi kan lära oss om den andliga superkraften Vatikanen, vår världsdels äldsta institution. Vad kan man förvänta sig av framtidens påvar och har Vatikanens inre krets insett att vår moderna och medieintensiva värld behöver mer kraft än åldriga påvar kan uppbåda? Det är frågor som Hägg ställer.
   Den här boken berättar historien om påvedömet, från kyrkans grundare Petrus fram till i dag. Hur har Vatikanen kunnat överleva alla samhällsomvandlingar, och inte minst alla kriser och skandaler inom kyrkan? Hur kommer det sig att kyrkans betydelse rentav ökat?
   Hägg försöker att förstå det livskraftiga och välorganiserade påvedömet - såväl dess andliga innehåll som dess världsliga organisation. Och visst kan Vatikanen förvåna ännu, i februari 2013 förvånade Benedictus XVI  med beskedet att han beslutat abdikera vid månadens slut.  Sista gången en påve avsade sig titeln var år 1415.
   Massor av matnyttiga fakta och bra grundkurs för den som vill allmänbilda sig i kyrklig historia.

En längre medeltid

Medeltidshistorikern Fredrik Charpentier Ljungqvist, knuten till Stockholms universitet bjuder på en lättläst exposé över den politiska, ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen i Norden under tusen år med utgångspunkt i de senaste rönen från arkeologisk och historisk forskning.
 Med " Den långa medeltiden" lanserar han det europeiska begreppet för medeltid i svensk historia. Enligt den börjar medeltiden efter Västroms fall 476 och pågår fram till reformationen på 1500-talet.
Den nordiska medeltiden blir 500 år längre och omfattar också yngre järnålder.
    Det här översiktsverket behandlas också hela Norden, och inte bara ett enskilt nordiskt land, och skillnaden mellan öst- och väst i Norden blir tydlig.
   Ett av kapitlen skildrar den politiska utvecklingen, men annars står de sociala förhållandena i centrum. Hur bodde man och vad åt man? Vilka möjligheter fanns det att resa och hur utvecklades skeppsbyggnadskonsten? När skedde klimatförändringar och hur påverkade de människor? Vilka redskap användes i jordbruket, för hantverk och för att bygga hus och skepp? I vilken grad levde människor av självförsörjning och hur utvecklad var handeln? Hur såg lag och rätt ut?
    Vi får bekanta oss med livet för såväl kungar som trälar och följa med genom sociala omvälvningar som kristnandet, digerdöden och ståndssamhällets framväxt. Geografiskt rör vi oss från den karga nordnorska kusten i norr till den bördiga danska myllan i söder, med avstickare till Island och Grönland och med vikingafärder i öster- och västerled.
    Ett intressant grepp och så slipper man den i mitt tycke konstlade uppdelningen av svensk järnålder i vendel- och vikingatid.

I en klass för sig

Något har gått snett med den svenska demokratin. Genom ett offentligt mångmiljardstöd - som de själva beslutar om - har partierna gjort sig ekonomiskt oberoende av sina medlemmar. Det har skapat en samförståndskultur, där de olika lägren nu har mer gemensamt med varandra än med de väljargrupper som de påstår sig företräda. Men går det verkligen att lita på sådana makthavare?
  " Den härskande klassen" av Bengt Ericon är en initierad och underhållande skildring av en politisk aristokrati med tillhörande privilegier. Rekryteringsbasen utgörs av de knappa tre procent av befolkningen som ännu tillhör ett parti och toppaktörerna har ofta en likartad profil.
   De har den "rätta" bakgrunden, i stor utsträckning byggd på personliga släktband. Som 20-åringen Gustaf Reinfeldt som lyfts fram av moderaterna i Solna. Gissa vems son han är... 

   De betraktar sig själva som yrkesproffs snarare än som valda till några förtroendeuppdrag. Och de har inte det minsta problem med att byta sida om den dagen kommer. Det har lett till rena svängdörren mellan partierna och pr-branschen. 

    Han skildrar dräpande och underfundigt den politiska aristokratin och dess släktband, och svängdörrskarriärismen där avdankade politiker tar med sin informella makt och sina kontaktnät in i den dunkla PR-branschen. Förstås slinker en och annan uddig anekdot med. Som att förre moderate försvarsministern, vapenvägraren Sven Tolgfors, kallades Tomhylsan.

    Önskar verkligen att någon kunde skriva lika initierat om åländsk politik och de maktstrukturer som bär upp den med släkt- och vänskapsband.