
Han berättar om runtecknens utveckling, från ur-runor till medeltid. Han berättar om de enskilda tecknens bakgrund och om möjligt uttal och han har till och med försökt översätta det latinska alfabetet till runor.
Intressant är avsnittet om magiska runor, trollrunor, och Enokson varnar för de moderna böcker om spådpomsrunor som kommit ut sedan 80-talet. Runor är starka tecken och använda på fel sätt och i fel sammanhang kan de ställa till med stor skada.
Det är lättförståeligt, underhållande och spännande att se hur olika historiska tidsepokers speglar sig i runtecken.
Boken innehåller ganska många felaktigheter.
SvaraRaderahttp://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:922595/FULLTEXT01.pdf
Futhark, som är runologernas internationella tidsskrift, är överlag väldigt negativ angående informationen inom denna bok.