
Så förklarar Anna Lindholm varför hon skrivit "Projekt Ines", där hon genom brev och intervjuer, arkiv och egna reflektioner närmar sig fem kvinnor i inbördeskrigets Finland: sin egen morfars mor Ines Nyberg som satt i Snappertuna med små barn och skrev brev till sin Verner, den hårt prövade Josefina Hägg från samma by, den övertygade socialisten Anna Forsström i Helsingfors, societetsflickan Anita Topelius och den irriterande Dagmar Ruin, som gjorde succé i fält och blev headhuntad av Mannerheim efteråt.
I Projekt Ines berättar Anna Lindholm vår historia på ett nytt sätt, genom ett modernt sinne, hon slår hål på historieskrivningen och öppnar för nya frågor. Fast om man läst mycket om epoken så tycker man nog att texten är naiv.
Visst kan man sätta på sig de feministiska glasögonen om man vill. Men de förändra inte särdeleds mycket av det som var en hård och bitter verklighet vintern 1918. Man kan tolka om historien, vrida den något varv och hoppas på att förstå den. Men tiden skiljer oss åt och vi kan aldrig helt förstå en annan tid och dess människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar