Något har gått snett med den svenska demokratin. Genom ett offentligt
mångmiljardstöd - som de själva beslutar om - har partierna gjort sig
ekonomiskt oberoende av sina medlemmar. Det har skapat en
samförståndskultur, där de olika lägren nu har mer gemensamt med
varandra än med de väljargrupper som de påstår sig företräda. Men går det verkligen att lita på sådana makthavare?" Den härskande klassen" av Bengt Ericon är en initierad och underhållande skildring av en politisk aristokrati med tillhörande privilegier. Rekryteringsbasen utgörs av de knappa tre procent av befolkningen som ännu tillhör ett parti och toppaktörerna har ofta en likartad profil.
De har den "rätta" bakgrunden, i stor utsträckning byggd på personliga släktband. Som 20-åringen Gustaf Reinfeldt som lyfts fram av moderaterna i Solna. Gissa vems son han är...
De betraktar sig själva som
yrkesproffs snarare än som valda till några förtroendeuppdrag. Och de
har inte det minsta problem med att byta sida om den dagen kommer. Det
har lett till rena svängdörren mellan partierna och pr-branschen.
Han skildrar dräpande och underfundigt den politiska aristokratin och dess
släktband, och svängdörrskarriärismen där avdankade politiker tar med
sin informella makt och sina kontaktnät in i den dunkla PR-branschen. Förstås slinker en och annan uddig anekdot med. Som att förre moderate försvarsministern, vapenvägraren Sven Tolgfors, kallades Tomhylsan.
Önskar verkligen att någon kunde skriva lika initierat om åländsk politik och de maktstrukturer som bär upp den med släkt- och vänskapsband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar