"Havet var blankt som olja och så blekt att man knappast såg att det var blått. Farmor satt mitt i båten under ett violett parasoll och färgen var vacker och lika ljus som havet. Parasollet gjorde att de såg ut som de värsta sommargäster, men det var de inte."
Det är en av många fina beskrivningar av hav som finns i Tove Janssons suveräna "Sommarboken". En bok som handlar om väänskapen, på realistiska villkor, mellan en gammal kvinna och en liten flicka.
Har ni inte läst den så gör det nu. Finns ingen mer somrig bok än den här.
Den låter trevlig!
SvaraRadera