En annan Greta G

 Romanen " Blekingegatan 32" av Lena Einhorn börjar i ett fattigt hem på Södermalm 1920. Greta Gustavsson - som ska bli Garbo med världen - har nyligen förlorat sin far och har fått arbete på varuhuset PUB, men längtar till ett annat liv.
   Som sjuttonåring lyckas hon komma in på Dramatens elevskola, som den yngsta av teaterskolans studenter. Vi får följa henne under denna tid, som hon senare skulle komma att kalla för sitt livs lyckligaste. En tid av välbefinnande, kamratskap och, för första gången i Gretas unga liv, en känsla av tillhörighet. En tid, också, av passionerad kärlek. Det är om den okända biten av Den Gudomligas liv den här romanen handlar.
    "Jag trodde jag kunde Greta Garbo." Så skriver Lena Einhorn efterordet till romanen. Einhorn gjorde redan i slutet av 90-talet en tevedokumentär om Garbo, och hade då tillbringa många timmar med den ganska otillgängliga och oftast olyckliga kvinna som en gång var världens största filmstjärna. Men så fick hon 2005 läsa de trettiotre breven från Greta Garbo till Mimi Pollak.
   Och plötsligt steg en helt annan Greta fram: en som en gång hade haft andra livsval, som upplevde att hon hade nått sina drömmars mål när plötsligt den världsberömd regissören Mauritz Stiller trädde fram och förklarade för henne att hon kunde nå mycket längre än så.
  Och resten är, som vi vet, historia.