Allt går igen

"Kleiner Mann -was nun", så heter romanen av Hans Fallada som kom ut 1932. Den blev
hans stora genombrott som författare, och boken betraktas idag som en modern klassiker. På svenska har den fått titeln "Hur ska det gå för Pinnebergs?" och boken finns nu i ny översättning och med ett välskrivet efterord av Ragnar Strömberg utgiven som pocket, liksom ett par till av Falladas mellankrigstida romaner.
    Här skildras Weimarrepublikens sista dagar och nazisternas smygande maktövertagande. Det är berättelsen om ett ungt pars kamp mot arbetslöshet och inflation - en hyllning till den lilla människan och till kärlekens styrka i en tid av politisk osäkerhet och ekonomisk kollaps.Johannes Pinneberg vet hur man fjäskar för kunder, han kan räkna och han tar sitt arbete på stort allvar. Men lönen är så låg att det knappt går att leva av den - att sätta ett barn till världen är otänkbart, nästan en katastrof. Men det är precis det som händer Johannes och hans kära Lämmchen.
   När man läser boken idag slås man av likheterna med vår tid. Stor arbetslöshet, många utslagna som inte hittar sin plats och åter auktoritära partier som predikar nationalismens välsignelse. Vem har sagt att gengångare inte finns?
    Fallada, eller Rudolf Ditzen som han hette - föddes 1893 och avled 1947. Hans liv kom att bli mycket dramatiskt men  trots censur och politisk förföljelse valde han att stanna i Tyskland under kriget och räknas numera som en av landets betydelsefulla 1900-talsförfattare. Har ni inte läst honom tidigare så gör det nu. Han skriver mycket bra.

Förfäder och mammutar

 Alldeles snart kommer den ut, Karin Bojs bok "Min europeiska familj de senaste 54 000 åren" och den handlar om hur Europa befolkats och hur DNA-spåren binder oss samman.
    Vetenskapsjournalisten Karin Bojs, under många år knuten till Dagens Nyheter, bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.
    Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en snabb utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg. Även åländska släktforskare har börjat ty sig till metoden.
    För med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan – under den senaste istiden och ännu längre tillbaka. Att en mammut finns på omslaget är logiskt.    Resultatet av Bojs arbete blev en bok om hennes eget ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt.
     Någonstans, någon gång levde vår gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla.Tanken svindlar om man tänker på hur tekniken kan förfinas och utvecklas. Att boken är nästan 500 sidor avskräcker inte mej, det är ingen tungfotad byråkratprosa som Bojs använder.

Spaning efter identitet

Tatiana de Rosnay har sedan debuten skrivit tolv romaner och är i dag en av de mest lästa franskspråkiga författarna i Europa.
    Hennes senaste roman på svenska heter "Ryskt bläck" och kretsar kring hur Nicolas Duchamel i tjugoårsåldern får veta att hans far inte är hans far. Han försvann på havet någonstans utanför den baskiska kusten och kan inte längre besvara hans frågor. Nicolas ger sig ut på jakt efter sitt ursprung.och börjar gräva i sin familjs förflutna, efterforskningarna tar honom ända till St. Petersburg och det hela mynnar så småningom ut i en roman.
   Eftersom boken blir en gigantisk succé tror Nicolas att han är färdig med spökena från det förflutna. Men under en vistelse på ett lyxhotell på en toskansk ö dyker de upp igen och tvingar honom att omvärdera sitt liv och de val han gjort. I grund och botten kretsar hela romanen kring frågan om vad som ger oss identitet, hur vi blir de vi är.
   Det är det lilla förlaget Sekwa, specialiserat på fransk samtidslitteratur som ger ut boken.

Fläkt av skutliv

Jag tänker ta mig friheten att vara helt lokal idag och tipsa om Sture Gustafssons bok "Fartyg och seglation i Brändö". En tjock och detaljrik bok som berättar allt om seglande och motordrivna fartyg som varit i brändöbors ägo.
Tyngdpunkten ligger på 1900-talet, när galeaser och andelar i galeaser fann i alla byar och det mesta som fraktades på skutorna var ved från västra Finland till hamnar. En handel som höll i sig fram till andra världskriget, då blev det andra tider och andra handelsleder.
  Det här är också en bok som tillför ny kunskap om hur fartyg bytte ägare, ibland i snabb takt, och Gustafsson listar ägare och besättning, berättar om de enskilda fartygen, var de byggdes och hur de slutade sina dagar. Därför bör boken intressera sjöfartsintresserade utanför Åland också.
   I de inledande kapitlen skissar författaren sjöfartens villkor och vilken roll den spelat för Brändö - och den är inte liten. Boken kompletterar på ett utmärkt vis de böcker om åländsk sjöfart som redan finns.
  En fylligare recension av boken har jag skrivit till Ålandstidningen.

Ruths sjunde fall

 Elly Griffiths är tillbaka med "De öde fälten" (The Ghost Fields) som är den sjunde boken om där arkeologen Ruth Galloway, expert på gamla ben, dras in i en snårig historia med rötterna i andra världskriget.
   Det är, för en gångs skull, värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget – med piloten kvar vid spakarna.
  Ruth Galloway inser snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstock som rapporterats saknad till havs under kriget. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter.
   Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området och en rad obehagliga incidenter sker. När kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas ställs saker och ting på sin spets. Och hur ska man egentligen tolka de anhörigas reaktion?
    En intressant studie i hur traditioner och girighet kan förvända synen på människor. Spänningen håller in i det sista och upplösningen sker i ett oväders- och översvämningsdrabbat Norfolk. Dessutom är Griffiths böcker alltid välskrivna och jag älskar hennes landskap.

Mycket nordisk roman

Nordiska rådets litteraturpris 2013 tilldelades Kim Leine för hans överraskande och välberättade roman "Profeterna vid Evighetsfjorden". Det är verkligen en nordisk roman, Leine är född i Norge, flyttade till Danmark som tonåring och har bott på Grönland under 15 år. Och det är Grönland som är romanens plats.

   Året är 1787 när prästen Morten Falck lämnar Köpenhamn och färdas till Grönland och kolonin Sukkertoppen för att kristna dess infödingar, som har hängett sig åt kätteri och villoläror. Morten vill genomlysa kolonin med förnuft och upplysning. Men bland grönlänningarna pyr ilskan över de danska missionärernas övergrepp och längre in i landet lurar ett regelrätt uppror. Boplatsens profeter, Habakuk och Maria Magdalene, är fast beslutna att fördriva den danska kolonialmakten.
    Det är i mötet med Grönland och det folk han ska försöka tämja som Morten möter sitt eget mörker och drabbas av hemlängtan och resignation. Efter att ha färdats över öppet hav och djupt in i de grönländska fjordarna, bevittnat valfångst och straffexpeditioner, återvänder Morten till Köpenhamn. Där tätnar såväl historien som dimstråken över stadens limkokerier, ölbryggerier, textilfabriker och garverier. De hårda, rytmiska slagen från ångmaskiner ekar och man känner stanken från rännstenen och upplever den stora branden som 1795 utplånar stora delar av staden.
   Det här är en storslagen historisk roman om grönländarnas frihetskamp. Den bygger på verkliga händelser och visarupplysningstidens påtagliga krock mellan grönländsk och dansk livsstil. Det är en roman som ställer de stora frågorna om vad som är viktigast i livet och hur man väljer.

Odödliga Holly

Läste just om Truman Capotes långnovell "Frukost på Tiffany's" som publicerades 1958 i tidningen Esquire. Novellen blev en skandalsuccé men odödlig blev berättelsen när den filmades 1961 med Audrey Hepburn (bilden) i huvudrollen som Holly Golightly. Hepburn blev en stilikon och hennes "lilla svarta"intog alla kvinnors garderober

. Fast författaren själv var inte förtjust, han ville ha Marilyn Monroe i rollen som Holly. Men av det blev inget.
   Tiden är andra världskrigets tid och i ett nedslitet tegelhus i New York, med en brokig samling hyresgäster, bor den lättsinniga och förtrollande Holly Golightly, 19-årig överlevnadskonstnär. Genom grannen, den unge Författaren, får vi följa hennes halsbrytande liv ett hektiskt år. Hans bitterljuva berättelse om Holly, som när ångesten väller över henne drömmer om att äta frukost på Tiffany's, New Yorks elegantaste juvelerarbutik, har blivit en klassiker
   Truman Capote, som i den unge Författaren tecknar ett ömsint och lite ironiskt självporträtt, kom att bli en av USA:s mest lästa moderna författare . Boken innehåller också tre noveller av Truman Capote - alla tre lysande exempel på hans stilkonst. Boken är utgiven i Bonniers klassikerseie och kan inhandlas för en liten slant.

Läsning i blomstertiden

Läste just att Kerstin Ekman om någon vecka kommer ut med en ny bok, en biografi över en okänd botanist och präst, Clas Bjerkander. Då kom jag ihåg att Ekman ju skrivit om botanik förut.
    Boken "Se blomman" skrev hon tillsammans med idéhistorikern Gunnar Eriksson för något år sedan och båda är hängivna amatörbotanister och har tidigare skrivit texter ihop om blommornas värld. Nu har de vidareutvecklat sitt samarbete i en kunnig och framförallt nyfiken essäsamling, en personlig korsning av flora och kulturhistoria.
  "Se blomman! Den ger oss föda och dryck, den kan döda oss och bota oss och detsamma kan vi göra med blomman. Den kan fägna oss när vi är sorgsna och förstärka vår glädje när vi är glada. Om det finns en glädje hos blomman – som de gamle trodde – så finns där också sorg, och vi kan vara förvållande. Så kunde det väl vara. Men vi vet inte allt", så skriver de i förordet.
   De har inga högtravande ambitioner, de vill förmedla baskunskap om växter. Kunskap som går förlorad när vi rör oss allt mindre i naturen. "Det är inte mycket vi hinner på ett jordeliv, men vi måste hålla reda på så mycket natur att det uppstår en förtrogenhet. Den får kanske stanna på ytan, men även ytan är undersam" deklarerar de.

   Det är njutbar och kunnig naturguidning, språket är lätt och levande. Inget blomsterspråk, ifall ni trodde det.

Lagras och komposteras

  Om jag någonsin tvivlar på ordens möjligheter, då går jag till bokhyllan och tar fram en av Torgny Lindgrens böcker. Det slumpade sig så att valet senast föll på hans bok med titeln "Minnen", som kom ut 2011. Det är en alldeles underbar bok, en sådan där man vill stryka under hela tiden.

    Lindgren skriver sina minnen, som tillsammans bildar en berättelse. "Mitt liv har inte varit en roman, utan en novellsamling" säger han till sin förläggare. Vad som är sant och har hänt på riktigt kommer läsaren troligen aldrig att få veta. Och det är inte heller poängen. Minnet är som vi vet en högst otillförlitlig källa.
    "Du borde skriva dina Minnen, sade förläggaren. Vilken av mina sex förläggare det var, minns jag inte. Förmodligen alla sex fast vid olika tidpunkter. Bokförläggare är förbrukningsartiklar. De har alla samma sorts önskningar. Alla människor har minnen, sade förläggaren och log mot mig, han eller hon trodde att jag ville göra mig märkvärdig genom att hävda att jag saknade minnen.
   Jag inbillar mig inte att jag minns någonting, sade jag. Snart ett halvt sekel har jag försörjt mig på mina inbillningar. De har varit mycket omfattande. Att nu börja kalla dem minnen vore pinsamt.
Författares Minnen är ganska efterfrågade, sade förläggaren och tecknade med pekfingret i luften försäljningsavdelningens grafiska översikt. Jag skulle kunna visa dig försäljningssiffrorna.
Du vet mycket väl, påpekade jag, att jag inte förstår siffror. Jag minns dem inte. Om jag kunnat minnas siffror hade jag inte blivit författare.
    Jag förstår din tanke, sade förläggaren. Dagarna och åren flimrar bara förbi.
    Vi kan inte hålla någonting kvar. Men djupast inne i oss finns ändå alltsammans lagrat.
Bortom vattnet nedanför förlagets fönster glänste Stockholms förnämsta byggnader i middagssolen. I alla de där ståtliga husen hade jag vid skilda tillfällen varit gäst. När och varför minns jag inte.
Javisst, sade jag, allting lagras och komposteras inne i oss, på vilka ställen i kroppen vet jag inte. Men minnen är det inte.
   Passa på och läs eller läs om den här boken och bli glad!

I 30-talets USA

"Historien om Quiet Dell" av Jayne Anne Phillips är både en historisk roman och en roman om ett brott som väckte stor uppmärksamhet på sin tid.
   Året är 1931 och trebarnsmamman Asta Eicher är ensam och i behov av pengar efter att hennes make plötsligt gått bort. Via en kontaktannons börjar hon brevväxla med en charmig man vid namn Cornelius Pierson. Han uppvaktar henne och lovar till slut att gifta sig med henne, att sörja för henne och barnen. Asta bestämmer sig för att åka till honom i det lilla samhället Quiet Dell. Barnen ska komma efter.
    Några veckor senare hittas hela familjen Eicher död, mördad och nedgrävd vid Piersons garage. Medan samhället skuldbelägger Asta för hennes dåliga omdöme, blir den unga journalisten Emily djupt engagerad i familjens öde, särskilt den yngsta dottern Annabels. Hon bevakar rättegången och beslutar sig för att själv utreda vad som hänt och det är hon som berättar om vad som hände.   
         Mördaren, vars riktiga namn är Harry Powers, är en gåta. Vad driver honom och hur har han lyckats byta identitet så många gånger och lura så många människor?
   Phillips gör det hela till en roman med psykologiskt djup där det är svårt att slita sig från berättelsen, fast man vet hur det går.Författaren citerar dokument och protokoll och hela berättelsen känns autentisk.

En turkisk historia

Diplomaten och författaren Ingmar Karlsson skildrar i "Turkiets historia", ett land med ett spännande förflutet, från det mångkulturella Osmanska riket till dagens moderna Turkiet. Huvudvikten ligger på det moderna Turkiets historia och där är vi ju inte bortskämda med böcker på svenska. 
   Boken tar sin början i det Osmanska riket. Under sin storhetstid på 1500-talet omfattade det enorma landområden, men från 1600-talets slut drabbades det av krig för att slutligen falla samman under första världskriget och kallas för "Europas sjuke man".
   På det rikets ruiner ville dess förste president, landsfadern Kemal Atatürk skapa en turkisk nationalstat hemmahörande i Europa. Men först 2002 kunde EU:s kriterier för ett medlemskap uppfyllas. I år var det parlamentsval i Turkiet, och omvärldens intresse för den politiska utvecklingen är stor. Samtidigt blomstrar turismen i landet och allt fler bokar solresor längs kusten, och weekendresor till Istanbul. Detta är också
ett land med lång landgräns mot Syrien och ett land med många flyktingläger och hot från IS.
   En miss gör författaren när han fogar in en lång utläggning om varför Turkiet borde vara medlem i EU, det faller utanför bokens ram. Annars är det både välskrivet och lättläst och en utmärkt introduktion till landets historia.

Roman att drunkna i

   Romanen "Den franske löjtnantens kvinna" av John Fowles utspelas i det viktorianska England där dubbelmoral är ett måste och kan anta många skepnader. Det är också en klassisk kärleksroman som får en att tappa andan. Med sina drygt 600 sidor räcker den lääänge.
   En aprildag 1867 promenerar ett ungt par på en pir i en engelsk kuststad. Längst ut mot havet står en orörlig kvinnogestalt. En unge adelsmannen Charles Smithson vet att hon av ryktet utpekas som den franske löjtnantens kvinna.
  Skådeplatsen är södra England, närmaste bestämt piren i Lyme Regis där ungkarlen Charles en dag ser den ensamma Sarah Woodruff stå och blicka ut mot havet. Sarah är just en sådan som inte alls passar in i det viktorianska samhällets strama riktlinjer och förordningar, hon hade en kort men omtalad kärleksaffär med en fransk löjtnant som besökte England och lider nu sviterna av kärleken,  rykten och utfrysning. Charles passar å sin sida inte heller helt in i dåtidens ramverk, han är vetenskapsman och darwinist och lite för nytänkande för vissa former och ordningar. Han kan inte låta bli att intressera sig för Sarah Woodruff och det leder in på högst okonventionella vägar.
   1981 blev romanen film med Meryl Streep i huvudrollen som Sarah och Jeremy Irons är Charles. Romanen skrevs om till film av nobelpristagaren Harold Pinter.

Tonårstjers farliga liv

"Om du vågar" (Dare Me) av amerikanskan Megans Abbott är den första av hennes sex romaner som översatts till svenska och har blivit hennes stora, internationella genombrott. Recensenter över hela världen hyllar hennes skärpa och perfekta tonträff när hon skildrar de mörka stråken i tonårstjejers liv. Det är en delvis mycket amerikansk berättelse, om tjejer som är drillflickor  och alltid avundsjukt bevakas.
   I centtum står Addy Hanlon, som alltid varit Beth Cassidys bästa vän. Beth är den som bestämmer och Addy ser till att det blir som Beth vill. Så har det varit genom hela high school och nu är tjejerna högst upp i skolans hierarki: de är seniorer och styr över skolans lag i cheerleading. Tjejerna i laget följer deras minsta vink - ända tills den nya tränaren kommer till skolan.
    Tränaren Colette French är kylig, krävande och står med ena foten i tjejernas vardag och med den andra i en vuxenvärld som är precis utom deras räckhåll. Addy fascineras av henne men Beth håller sig på sin kant.
    Ett självmord leder till en polisutredning av den nya tränaren. När den första chocken har lagt sig, försöker Addy ta reda på sanningen bakom det påstådda självmordet. Snart inser hon att gränsen mellan kärlek och lojalitet är både svår och farlig. En stark berättelse om vänskap och maktspel och Abbot har verkligen öga för de livsfarliga dragen i tonårstjejers liv.

Författaren som kruka

Nu har jag läst klart Louise Zeuthen biografi över Suzanne Brøgger, dansk feministikon, författare och den fria kärlekens förespråkare nummer ett. Rabaldet kring hennes debutbok "Fräls oss från kärleken" var långvarig, hätsk och intensiv.

     En dag kontaktades litteraturvetaren Louise Zeuthen av Suzanne Brøgger, som bad att hon skulle skriva en biografi över henne. Hon skulle få full tillgång till dagböcker, brev, ja allt som kunde vara relevant när det gällde att beskriva  Brøggers liv - med ett förbehåll: biografin fick endast handla om de första fyrtio åren.Slutresultatet är "Kruka" och krukan symboliserar att detta kärl kan fyllas med vad som helst och spegla allt.

  Tiden efter 1984, när Brögger gifte sig, fick barn och levde i den så förhånade kärnfamiljen finns inte beskriven. På så vis är det en hav bild som visas, den som skildrar hur hon lämnades mycket ensam i en trasig familj, hur hon tidigt blev erotiskt aktiv och vad det ledde till.
    I sin biografi åskådliggör Zeuthen hur frigjordheten är förknippad med sinnlighet, fantasi, lust och lek, medan också har en baksida är tvång och ensamhet. Det som i Suzanne Brøggers egen framställning mildras av energi och humor, visar sig i själva verket ha varit något mycket råare och smärtsammare. Humorn är skyddet mot svek och utnyttjande i hennes fall

En galen resa

 Just nu är det inne med humor och absurda berättelser, både på svenska men också internationell. Det ärr hundraåringar som kliver ut genom fönstret och andra berättelser.
   Fransmanen Romain Puértolas, som började yrkeslivet som gränsbevakare, fick en megasuccé med debutromanen "Fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp".
    Hans andra roman. "Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet" är en modern saga, rolig, romantisk och be
rörande. Den handlar om Providence, en ung kvinna som arbetar som brevbärare i Paris. Nu är hon på väg till Orly-flygplatsen för att ta ett plan till Marrakech för att hämta den sjuåriga Zahera, en flicka som Providence äntligen ska få adoptera.
      Zahera lider av en allvarlig lungsjukdom och måste snabbt till Frankrike och få expertvård, så det är ont om tid. Och just som Providence ska ge sig iväg så stoppas alla flighter. En vulkan på Island har fått ett utbrott och inga plan får lyfta. Providence är förtvivlad. Hon måste ta sig till Marocko, och då är frågan: är hennes moderskärlek så stark att hon kan lära sig att flyga på egen hand?
    Berättelsen har ett blir lyckligt slut och vägen dit är läsarmödan värd.

Ett liv som emigarnt

Theodor Kallifatides senste roman "Med sina läppars svalka" berättar om Greklad och människorna där på ett sätt som gör dem närstående.Den har nu kommit ut som pocketbok.
   Huvudpersonen Elena föds 1932 i en grekisk by med nio kyrkor. Det är ett dramatiskt liv. Hon tvingas uppleva den nådelösa tyska ockupationen 1941 och det ännu mer nådelösa inbördeskriget som följde efter. År av avrättningar, politiska förföljelser, grymma förbrytelser och djup fattigdom tvingar henne att söka ett annat liv, först i Australien och sedan i Sverige.
    Berättelsen om Elenas liv blir en parallell till Greklands historia. Samtidigt är den en skildring av ett äktenskap. Elena gifter sig som mycket ung med skolläraren Giannis och de håller ihop trots alla påfrestningar.
   Romanen berättar också den moderna emigrationens historia –  Grekland har alltid varit ett land man utvandrat ifrån. Det är en trasig värld som ska sys ihop av ännu trasigare människor. Men Elenas kärlek till sin man och hans kärlek till henne håller livet upprätt.
   Det är en stor och varm roman om kärlek och komplikationer, om försöken att hitta en bättre värld. Till skillnad från alla politiker och giriga tjänstemän lever de här människorna på riktigt fast villkoren är hårda. En vacker roman om ett vackert land som behandlar sina människor illa.

Verkliga förebilder?

   Vem skulle du helst vilja vara – Cathy Earnshaw eller Jane Eyre?
     Efter en utflykt till heden där hennes favoritroman "Svindlande höjder" utspelar sig, börjar Samantha Ellis läsa om sin uppväxts favoritböcker.  Gemensamt för dem är att de alla har en kvinnlig huvudperson som Samantha, av iranskt-judiskt ursprung och bosatt i London, på olika sätt identifierat sig med under sin uppväxt.I "Mina hjältinnor" radar hon upp dem alla.
  Som Lizzy Bennet  i Stolthet och fördom, som står inför hotet att behöva gifta sig med någon hennes familj valt åt henne – det gäller även för Samantha. Anne på Grönkulla är fortfarande ett föredöme med sin fantasi och skaparlust, Scarlett O'Hara lärde henne mycket om självständighet, Sylvia Plath var ett sällskap under tunga år i Cambridge, Lucy Honeychurch fick henne att våga satsa på konsten. Samantha läser Twilight och funderar över om en kvinnas alternativ verkligen är att gifta sig eller dö, hon tänker på Erica Jongs knapplösa knull och hon får en ny idol i Sheherazade från Tusen och en natt.
  Samantha inser till sist att hon nog är en Jane ändå, snarare än en Cathy, men framför allt inser hon att hur mycket hjälp vi än får av romaner är det våra egna liv vi lever. Fast jag håller inte helt med henne, jag har aldrig identifierat mig så starkt med "hjältinnor", det är helt andra saker jag lärt av att läsa.
   Men boken är en personlig och rolig memoar om att växa upp, att bli kvinna, att hitta sin identitet med hjälp av skönlitteraturen. Det är en bok som får en att vilja läsa om sina gamla favoriter och minnas varför man tycker så mycke
t om att läsa dem

Den läkande katten

   Författaren till den här boken, Helen Brown, var verkligen inte en kattmänniska, men det var hennes nioårige son Sam. När hon såg den lycklige Sam hålla upp en nyfödd svart kattunge kunde hon inte längre stå emot. Familjen bestämde att katten skulle levereras så snart den var gammal nog.
   Men bara en vecka senare är sonen Sam borta, död i en tragisk bilolycka. Och ytterligare några dagar senare anländer en liten låda med den svarta kattungen.
   Helen är lamslagen av sorg och vill skicka tillbaka katten, men hennes yngre son, Rob, förknippar katten med storebrodern. När Helen ser Rob le för första gången sedan Sams död är det inget tvivel om saken - katten får stanna. I "Katten Cleo" berättar hon hur katten lär familjen att leva och skratta igen, och blir så småningom både en beskyddare, en tröstare och en vän.
     Katten Cleo är en enastående berättelse om katters läkande kraft
och om de små mirakel vardagen är fylld av.

Möt Armand Gamasche

" Den grymmaste månaden" heter den tredje boken i Louise Pennys serien om Kommissarie Armand Gamache från fransk-kanadensiska Montreal.Enligt poeten T S Eliot är det april som är den grymmaste av månader.

    Det är långfredag i den lilla byn Three Pines, som ligger nära gränsen till USA. Men medan vårsolen skiner väntar någon på att mörkret ska lägga sig. Planen är att väcka liv i de döda genom en seans, men någonting går alldeles rysligt fel. När Gamache anländer till den besynnerliga och gåtfulla brottsplatsen, Hadley House, ett gammalt övergivet och förfallet hus, verkar någon bokstavligt ha skrämts till döds. Är detta en naturlig död, eller rör det sig i själva verket om ett mord?

    Inte heller underlättas kommissariens arbete av att det finns krafter i hans egen grupp som är ute efter att förråda honom. Hur långt är de egentligen beredda att gå för att få honom på fall? 

    Det här är ett fall som tvingar kommissarie Gamache att möta sina inre demoner i lika hög grad som de i den tillsynes så fridfulla lilla byn, där relationer kan visa sig vara mycket farligare än de verkar vara.

  Jag gillar högt och rent Pennys böcker. De påminner om P D James när hon var som bäst men har en helt egen ton. På svenska finns fyra böcker nu och jag hoppas förlaget fortsätter med översättandet, annars missar deckarpubliken en väsentlig röst.

Rak och rå smärta

Med utgångspunkt i sina anteckningsböcker de legendariska »krigsdagböckerna« berättar Marguerite Duras i "Smärtan" en rad historier från krigsåren.
   Personerna i boken som leder år 1945 är skyddslöst utlämnade till samhällsapparaten, ledarna och politiken. Isolering och väntan genomsyrar boken, men också förvirring, skuld och vrede. Här berättas om en kvinna (som kan vara författaren själv) som väntar på sin deporterade man, men också om angivarens väntan på en oviss dom. Här finns den judiska flickan som lever bakom draperier tillsammans med en dam som säger att »om tyskarna kommer så öppnar jag dörren och skjuter först dem och sedan oss.«
   Duras [1914-1996] var född i Indokina av franska föräldrar. Hennes författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. Hon skrev sammanlagt över femtio romaner och pjäser. Smärtan utkom första gången 1985 och har blivit en av Duras mest klassiska titlar och kommer ut i ständigt nya upplagor på olika språk.
   Det går nog inte att komma närmare de sista krigsdagarna än så här. Inte på den officiell nivån, med truppförflyttningar och kapitulationer, utan hur det var för människorna i deras vardag. Någon har beskrivit »Smärtan" som i infruset avtryck från krigsåren.Text är rak och rå och väcker liv i den smärta som så många velat glömma.

Fem i en stuga

  När Hannah Richells roman "Skuggan av ett år börjar" är det sommar. Fem ungdomar som ska ta sin examen flyttar  in i en övergiven stuga på den engelska landsbygden. De ska ha ett sista gemensamt äventyr innan de påbörjar det riktiga vuxenlivet. Den isolerade och nergångna stugan blir en tillflyktsort för vännerna, en plats borta från världen utanför där de försöker leva på det som naturen har att ge.
    Men de kan inte fly från sina egna intriger och så småningom blir stämningen i gruppen alltmer spänd. När en oväntad gäst knackar på dörren förändras allt.
    Trettio år senare får Lila ett anonymt brev skickat till sig med nyckeln till den avlägsna stugan. Efter en tragisk olycka och ett krisande äktenskap finner hon ro och ny mening i renoveringen av det förfallna huset. Hon känner en alldeles särskild samhörighet med den naturnära trakten.
     Men hon kan inte skaka av sig känslan att det är något med huset som inte stämmer. Varför har de som tidigare bodde där lämnat kvar alla sina ägodelar?
   En relationsroman förstås, men den har också inslag av thriller och miljöbeskrivningarna är bra.

Drabbas av divor

   Journalisten PeKå Englund romandebuterar med "Född på en söndag", som är en både dråplig och varm berättelse om hur man upprepar misstag och det tragikomiska i att man - utan att förstå det - återskapar det elände man tror sig ha flytt från.
   Jalle växer upp med en nurotisk, elak och divig mamma som mest bryr sig om sig själv och inte vill bli störd. Pojeken Jalle är känslig och vill vara till lags, han är sängvätaren som måste fördöma sig själv och han passar ängsligt upp på mamman. Tintins äventyr, gamla bygg­jobbare, fotbollslaget Stoke City och sopranen Maria Callas är den sköra trådar
som håller ihop tillvaron för Jalle Engman som ung.
   Som vuxen blir han framgångsrik konsult. En dag får han en udda kund med en lika udda frontfigur: Kungliga Operan och den unga sång­fågeln Hanna Kjöle. Jarl Engmans uppdrag blir att bygga den unga stjärnans självförtroende och varumärke - en till synes ofarlig uppgift. Snart finner Jarl dock att jobb och privatliv flyter samman.
    Och divor tycks dras till Jalle. Bäddat för nya misstag och äventyr.

Om äkta musikglädje

Hasse ”Kvinnaböske” Andersson tillhör en tradition av väldigt breda underhållare, som egentligen inte finns längre. Idag är han populärare än på länge efter sitt Mello-inhopp och hans fans är unga.

  I boken "Jag har skrivit mina sånger" avslöjar han vad som egentligen hände när han drabbades av en uppmärksammad kollaps 1984. Han berättar om sina sjukdomar, om miljonförlusterna i Valsverket i Degerfors och sin kamp för att få bygga hus i 

Bjäreland. Medförfattaren Michael Nystås har en bakgrund som journalist. Till vardags är han kommunikatör på Chalmers i Göteborg. Hasse Andersson var och är en av hans största idoler.

    Men det mesta handlar ändå om musiken och Hasses förhållande till den. Bonnarock och ”skåntry” har varit Hasse Anderssons främsta kännemärken under hans vid det här laget fyrtio år långa karriär. Med sånger som "Änglahund", "Skomakar-Anton",”Höstens sista blomma” och ”Septemberkväll” har han för alltid skrivit in sig i musikhistorien. Nu berättar Hasse för första gången i bokform om sitt rika artistliv. Han öppnar dörren till sin lyckliga barndom i Malmö och delar med sig av dråpliga minnen av hans tid som rockidol, den kortlivade brottarkarriären och de första stapplande stegen som ung musiker. Han pratar om sin vänskap med Alf Robertson, Östen Warnerbring, Gösta Linderholm, Kal P Dal och många fler av de största svenska artisterna genom tiderna. Man får veta det mesta om tillkomsten av Hasses många sånger och skivor, och får en bred bild av honom som person, sångare, låtskrivare, revyskådespelare, och inte minst entreprenör .På 80-talet var han programledare i tv med miljontals tittare. Boken är på drygt 350 sidor men den är luftigt layoutad och innehåller massor av bilder.

En säker debut-Doris

När författare åldras och blir berömdheter, som Nobelpristagaren Doris Lessing (1919-2013) är det lätt att glömma deras tidiga författarskap. Det var därför med nyfikenhet jag läste om hennes debutroman från 1950, "Gräset sjunger". Bilden här invid är tagen vid tiden för debuten och ja, hon röker på många av de dåtida bilderna som så många andra.
   Den utspelas i Sydrhodesia under det vita styret, och är både en krönika över mänskligt sönderfall och en studie i rasmotsättningar som synes vara oöverbryggliga. Ett misslyckat äktenskap förvandlar stadsflickan Mary Turner till en deprimerad och frustrerad farmarhustru. Hennes leda växer sig allt starkare tills den gåtfulle svarte tjänaren Moses anländer till gården. Förhållandet mellan dem präglas av stark attraktion men också av fruktan, och av det koloniala tabu de överträder. Den psykologiska spänningen byggs upp, tills tragedin inte längre går att undvika.
   Det är en mogen och stilsäker debut den 30-åriga författaren gör. Romanen handlar om levande människor och hon öser ur sina egna erfarenheter av att ha bott i Rhodesia som barn med sina farmarföräldrar. Jag tycker bra om romanen för att den inte är så politiskt programmatisk som hennes senare romaner blev. Lessing var ju både kommunist och feminist och ibland låter romanerna som politiska manifest. Men inte den här.
   "Gräset sjunger" skapade sensation då den kom ut och blev en succé över hela världen. Boken blev förbjuden i Rhodesia och Doris Lessing förbjöds att besöka Rhodesia och Sydafrika, vilket gjorde att hon inte kunde träffa sina två barn från första äktenskapet som bodde med sin far
.

Mord på tåg

Nu har Emelie Schepp släppt den andra fristående delen i serien om den ångestridna åklagare Jana Berzelius - med personlighetsdrag som liknar Rebecka Martinson hos Åsa Larsson tycker jag.

   I första boken, Märkta för livet, fick Jana reda på sanningen om sin bakgrund. I "Vita spår" vill Jana stänga dörren till sitt förflutna och gå vidare med sitt liv. Men när en ung kvinna hittas död leder spåren till en man som Jana helst av allt vill glömma.
Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Så vad har hänt kvinnorna?
   Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det. Misslyckas hon riskerar hon att förlora allt.

Till häst genom Europa

   Hur kommer det sig att man i historieböcker läst om Karl XII:s ritt genom Europa till Sverige men att ingen skrivit om Linde Klinckowströms-von Rosens äventyrliga ritter kors och tvärs genom Europa? Det frågar jag mig efter att ha läst fantastiska "Oss håller inga bojor, oss binder inga band!" som Jan Mårtenson (jo då, det är han Homan Susanne Giraud skrivit. Till sin hjälp har de haft Lindes dagböcker från resorna och massor av gamla foton.
!) och barnbarnet
  Året är 1926 och den unga adelsfröken Linde Klinckowström, uppvuxen på godset Stafsund, rider ensam ut i Europa. Hennes ende följeslagare är Castor, den stora hästen, som kommer att vara hennes trogna kamrat under många år. Tillsammans upplever de fantastiska äventyr. Målet är  Paris för där bor Lindes syster Thora, gift med konstnären Nils von Dardel. Och här träffar Linde många av dåtidens stora i de bohemiska konstnärskretsarna; Picasso, Modigliani, Hemingway…
    Äventyret ger mersmak. Något år senare rider Linde till Rom och sedan blir det Belgien, Ungern, Tjeckoslovakien, Polen. Sex långritter i efterkrigstidens Europa, sammanlagt 13.000 kilometer. Hon möter nya gränser, nya ideologier, raserade statsskick och störtade troner. Glitter och glamour jämsides med armod och nöd. Linde är kavat och räds inget, och ibland övernattar hon i Castors spilta, ibland hos släktingar på jättelika slott. Hon trivs bättre i stallet med hästskötarna än i de fina salongerna.
    Allt hon ser dokumenterar hon. I sina dagböcker och i tidningsartiklar, som publiceras i Bonniers Veckotidning, och i mängder av brev. Småningom blir det också flera böcker.
  1933 gifter hon sig med Hans von Rosen, olympisk guldmedaljör i hästhoppning och nubörjar ett annat liv, som grevinna och husfru på godset Lindö. Men drömmen och längtan finns alltid kvar – att omigen få göra en långritt på bästa vännen Castor. Ett spännande och långt liv fick hon, hon levde nästan till 100 är och det är på tiden att hon får sin egen bok.
 

Choklad i Barcelona

Inte är det ofta böcker översätts från katalanska till svenska men Care Santos roman Tre koppar choklad, nyutkommen, är berättelsen om tre kvinnor och tre århundraden och staden Barcelona.
   Det börjar med att Sara, som är arvtagare till ett av Kataloniens mest anrika chokladkonditorier en sen kväll råkar snubbla över en anspråkslös chokladkanna. Den bär på en fascinerande och rik historia och blir något av Aladdins lampa för berättelsen. När Sara blir mittpunkten i ett laddat kärleksdrama kommer den sirliga kannan att spela en alldeles särskild roll.
   För Aurora, tjänsteflicka i en välbärgad familj i 1800-talets Barcelona, är den dyrbara chokladen något förbjudet. Ändå är det i hennes händer som husets värdefulla chokladkanna hamnar när frun i familjen rymmer med sin älskare.
   Och så Marianna, ung änka till det sena 1700-talets mest berömda chokladtillverkare, får som kvinna inte utöva sitt yrke efter att maken gått bort. Hon tvingas ge prov på stor handlingskraft och uppfinningsrikedom för att inte förlora sitt livsverk.
   Care Santos lyfter fram Saras, Auroras och Marianas öden och tar med läsaren på en medryckande,  och njutningsfull tidsresa genom Barcelonas vindlande gränder. Förstås får man veta en hel del om choklad på köpet, det säger sig självt.

Alla fingrar gröna

 I 20 år har paret Johannes Wätterbäck och Teres Lundén tillsammans med barnen prövat sig fram till odlarglädje. I den anspråkslösa boken "Alla fingrar gröna - handbok i konsten att odla sin egen mat" samlat sina erfarenheter och kunskaper. De är övertygade om att med rätt inspiration och vägledning blir alla fingrar gröna.
   Med hjälp av den lilla handbok kan den som är nybörjare lyckas med sin grönsaksodling redan första året, och den som är erfaren odlare få rikligare skördar och färre problem.
   Boken och odlingsinstruktionerna är praktiskt utformade för att komma till användning. Paret utgår från grödan och odlingsplatsen och leder dig, steg för steg, från sådd till skörd. De ger tips på fröer, sorter, jordar och gödsel och beskriver hur du sköter och vattnar dina grödor samt hur du planerar ditt odlande för att sprida ut arbetet och kunna skörda hela året.
  Och odla kan du göra precis överallt: på landet och i staden, på friland, på balkongen, i pallkrage, växthus och i sovrumsfönstret – det gäller bara att veta hur du optimerar förutsättningarna för grödan och platsen du vill odla på.
   På sin blogg: http://farbrorgron.blogspot.com berättas mer om odlandet.

Det ljuva strandlivet

Fortsätter på mitt franska spår och slår idag ett slag för Francoise Sagans debutroman "Bonjour tristesse" (hette" Ett moln på min himmel" när den kom ut på svenska första gången). Författaren var 19 år och utnämndes strax till litterärt underbarn. Då var det en bok som alla talade om och läste. Själv fick jag inte låna den på bibliteket. Det här är inget för dig, sa bibliotekarien och tog tillbaka boken. Snopet.
   Har svårt att förstå idag varför den upprörde moralen. Det är ju en sommarlovsbok och en om det lättjefulla livet på franska Rivieran. Dessutom är det en stram berättelse på ett mycket nyanserat språk.
  Den sjuttonårig flicka Cécile som tillsammans med sin livsnjutande far drömmer bort den ena solgassande dagen efter den andra. Men när den loja livsstilen hotas av faderns plötsliga förälskelse finns det ingenting som stoppar Céciles raffinerade grymhet. Ett psykologiskt spel tar sin början och Cécile är precis så aningslöst grym som tonåringar kan vara och när sommaren går mot sitt slut ser hon tillbaka på vad som hänt under sommaren. Det var ju bara ett moln som passerade...
   Det är väl den här bristen på samvetskval som fick moralister att slå bakut, det var inte så snälla flickor betedde sig.
    Boken, som är på knappt 150 sidor, finns i pocket med ett tidstypiskt omslag.

En viktig hatt

   Tänk vad små föremål kan förändra livet! Det är ett tema i Antoine Laurains författarskap. På svenska finns nu i pocket "Presidentens hatt"(Le chapeau de Mitterrand)

, en rolig och satirisk berättelse om att vara och att synas vara någon.

   Det är Paris år 1986. Den hårt arbetande revisorn Daniel Mercier passar på att unna sig en måltid på en elegant restaurang medan hans fru och son är bortresta. När president François Mitterrand plötsligt slår sig ner vid bordet intill honom kan han knappt tro sina ögon. Han lyssnar i smyg på samtalet som Frankrikes mäktigaste man för med sitt sällskap. När de slutligen reser sig och lämnar restaurangen upptäcker Daniel att presidenten glömt kvar sin svarta filthatt. 

    Efter ett ögonblicks övervägande beslutar han sig för att behålla hatten som minne av den synnerligen speciella kvällen. Till sin förvåning inser han att hatten passar honom perfekt, och när han går ut i Pariskvällens luft börjar han på något sätt känna sig ... annorlunda.

  Det är en underfundig liten bok som tar slut för fort, det är elegant och ironiskt berättat. En bok att njuta av.

Spioner i Roslagen

 En riktigt stilsäker deckardebut gör duon Anders Gustafson och Johan Kant med "Singöspionen". I den återkopplas till ett mord 1986, inne på den skyddade Singöbasen. Ett mord som förblev oupprett trots ett stort pådrag.
  När kriminalinspektör Solbrtitt Andersson, 62 år, och hennes man Rune förverkligar sin dröm och köper en stuga på Singö tycker de att de gjort ett bra val. Av en pratglad granne får de höra talas om Singömordet, som skett på den närbelägna marinbasen, numer nedlagd. Trots att anläggningen var välbevakad lyckades gärningsmannen försvinna utan ett spår, och mordet är ännu ouppklarat.
   Solbritt blir fascinerad av fallet och börjar gräva i det och anar inte vilka starka krafter hennes frågor väcker liv i. Skuggorna från dåtiden visar sig vara högst påtagliga och inget att leka med. I Roslagen görs samtidigt en rad spektakulära motorstölder, och ingen får någonsin en skymt av tjuvarna.
    Det här är en trovärdig kriminalroman som är svår att lägga ifrån sig. Det är en modern  deckare utan klichéartat övervåld inom familjen och med en ovanlig hjälte i huvudrollen: en kvinnlig polis i övre medelåldern som inte tyngs av sina år.
   Hoppas verkligen att det här är början på en serie för jag vill gärna träffa Sobritt och hennes familj igen. Snart!