Helgen är räddad

Helgen räddad med senaste nummer av Vi läser. Gäller bara att hålla igen, annars läser man allt i en sittning.
   Det här numrets profilgrej är en intervju som Karolina Ramqvist gjort med Gun-Britt Sundström. Två olika relationsskildrare i ett öppenhjärtigt samtal. Bland annat tycker hon att det skrivs för många romaner just nu - det finns ju andra berättarformer. Och så berättar Sundström om sitt arbete som översättare och om Nobelkommittén - utan att avslöja hemligheter.
   Ulrika Knutsson skriver om den kvinnliga rösträttens 100-årsjubileum i Sverige med illustrationer av Sanna Mander. Den rumänska författarstjärnan Mircea Cartarescus intervjuas och så får man en hel derös lästips.
   En får
bare tacke.

Homan under hot

Försommar och en Homandeckare att läsa, det hör ihop. "Dödligt hot" av Jan Mårtenson är alldeles nyutkommen och aktuell i och med att terrorhot blivit vanligare. Skumma affärer och osannolika kopplingar läser man om i tidningen hela tiden.
   Två nyckelpersoner i en terrororganisation sitter häktade, för att få ut dem hotar man med en strategisk kärnvapenattack. Ett anonymt brev anländer till regeringskansliet. Släpps inte terroristerna kommer halva Sveriges huvudstad att utplånas. Bokstavligen.Är hotet äkta eller ett grotesk skämt? 
    Antikhandlare Johan Kristian Homan dras in i ett mardrömslikt scenario när hans kusin blir kidnappad och förstås kan Homan intge låta bli att lägga näsan i blöt även om han vet att det är farligt.
   Som motvikt bjuds kultur, samtidshistoria, konst och antikviteter i behagliga doser, liksom goda viner och recept. Francine Silfverstierna på Säpo och Cléo de Merode, Johan Kristians siamesiska kattväninna, får avgörande betydelse för dramats utgång.
    Vill man veta mer om Homan, och författaren, kan man titta in på Homasällskapets hemsida: https://www.homansallskapet.se  eller rent av gå med i sällskapet.

En intensiv familjesaga

    De som saknar Elena Ferrantes romaner om Neapel bör absolut testa Rosa Ventrellas roman "Historien om en anständig familj" som utspelar sig i staden Bari på Italiens "klack". Ventrella är lärare i italiensk litteratur och hon är född och uppvuxen i Bari, men bor nu med man och barn i Cremona. Det här är hennes tredje roman och den första som översätts till svenska.
    I romanen är det åttiotal och Maria växer upp med sina äldre broder Giuseppe och Vincenzo i den lilla kuststaden Bari. Hon är intelligent men vild och inte lik de andra flickorna i kvarteret.
Uppväxten vid havet och bland de vitputsade husen skulle kanske kunna vara idyllisk, men den präglas av våld och styrs av den lokala maffian.
   Pappa är fiskare, en dominant och hård man som samtidigt älskar böcker och amerikansk film. Mamma, en gång en skönhet, är nu en sliten fiskarhustru som önskar ett bättre liv för sin dotter.
   Marias fasta punkt och bästa vän är Michele, son till den mest fruktade familjen i stan. Vänskapen mellan Maria och Michele blir starkare samtidigt som fiendskapen mellan deras familjer ökar. Och så småningom övergår vänskapen i kärlek - en kärlek som är omöjlig.
   Det är en välskriven och intensiv familjesaga, en roman full av liv, doft och känsla. Boken är såld till arton länder och ska filmatiseras.

I grunden borgerligt

   Så här i efterdyningarna av EU-valet kan man fundera på skillnaderna som finns mellan de olika länderna. Av en händelse kom jag att läsa Ann-Sofie Dahls bok "Matadorlandet - om det borgerliga Danmark". Om någon undrar över titeln så hete spelet Monopol i Danmark Matador.

   Dahl är docent i internationell politik och bor sedan 2003 i Danmark där hon är välkänd kolumnist i ett antal tidningar. Tidigare i år kom hennes bok om Nato ut.
   Dahl skriver att Danmark har haft borgerlig regering under tjugo av de senaste trettio åren. Hur kommer det sig? Vad kan Sverige lära av Danmark?
    Dahl visar i sin analysatt Danmark faktiskt är ett i grunden borgerligt land: Matadorlandet med sin jordbruks- och handelstradition, där det är fint att tjäna pengar. I Danmark ber man inte om ursäkt för sina borgerliga ideal. Matadorlandet har även förstärkts genom en kultur- och värdekamp.
    För att ändra samhället måste man ändra värderingarna, sade Anders Fogh Rasmussen. Även i Sverige, menar Dahl, behövs en idé - och kulturkamp som står upp för de borgerliga värderingarna mot vänsterhegemonin. De danska borgerliga regeringarna från Schlüter till Løkke har på många sätt flyttat fram de borgerliga positionerna. Men den borgerliga politiken har tunnats ut bland annat genom samarbetet med Dansk Folkeparti.
    En viktig lärdom från Danmark är att en borgerlig regering måste våga fylla sin politik med borgerligt innehåll om man långsiktigt vill förändra samhället.

Gnista tänds hos kvinnor

   Det är inte ofta man läser romaner av en författare från Singapore. Men nu är det möjligt, Balli Kaur Jaswals roman "Erotiskt skrivande för ensamma änkor" finns nu i pocket. Den har blivit liggande oläst för jag trodde det var någonting romantiskt-erotiskt, men så är det inte.
   Det handlar om Nikki, som har ägnat större delen av sitt liv åt att distansera sig från det traditionella sikhiska samfund där hon vuxit upp, i västra London. När hennes pappa plötsligt dör får familjen det svårt och för att dryga ut familjekassan tar Nikki ett jobb som lärare i kreativt skrivande.
    Drömmen om att diskutera litterära texter med andra skribenter grusas snabbt när det visar sig att huvuddelen av klassen består av änkor med bakgrund i Punjab. Kvinnor som har levt sina liv i skuggan av männen i familjen. De är till största delen analfabeter, och det finns inte en chans att Nikki kan hjälpa dem att utveckla skrivandet, snarare lära dem alfabetet.
     Men när en av kvinnorna en dag hittar en erotisk bok och högläser ur den tänds en gnista hos änkorna. Nikki märker snart att under deras traditionellt kläder finns en längtan att få uttrycka sina egna innersta, mest förbjudna tankar. När fler och fler vill ansluta sig till kursen blir det allt svårare för Nikki att se till så att inget läcker utanför klassrummets väggar. För i så fall  riskerar de förödande konsekvenser.
   Boken är charmig och rolig med allvarliga inslag. I början, innan man vant sig är namnen knepiga att minnas men ju längre man läser dess lättare går det.

Titanic än en gång

   Britten Lawrence Beesleys bok "Jag överlevde Titanic" ges för första gången ut på svenska. Över 1500 människor omkom. Av en ödets nyck klarade sig Beesley. Genast började han skriva sin bok. Den utkom kort efteråt och har funnits i tryck på engelska allt sedan dess.
    Titanic var berömt innan det ens var färdigbyggt. Det hade skapats för att överträffa alla sina föregångare, designats för att bli det största och mest påkostade fartyg världen någonsin skådat. Det blev mer än en kvarts kilometer långt och högt som ett tiovåningshus, hade ett roder som bara det vägde över 100 ton, och drevs framåt av gigantiska propellrar som vägde mellan 22 och 38 ton vardera.
    Förstaklasspassagerarna reste i sviter som matchade glamouren och lyxen på det mest förnäma hotell och även andra- och tredjeklasspassagerarna reste mycket komfortabelt. Ombord fanns matsalar, bibliotek, gymnastiksalar, simbassänger, turkiska bad, massagerum och många andra bekvämligheter.
    Det hette att Titanic var osänkbart. Men natten till den 15 april 1912 hände det omöjliga. Fartyget stötte emot ett isberg som skadade henne så allvarligt att inget stod att göra. Vattnet forsade in och svämmade över flera av de så kallade vattentäta skotten. Fartyget skulle sjunka, det var bara en fråga om när.
     Kaptenen beordrade passagerarna till livbåtarna, i första hand kvinnor och barn. I någon mån också män. Det märkligaste av allt var att ett så oerhört påkostat fartyg inte hade utrustats med livbåtar så att det räckte till alla ombord. Under två och en halv timme, från sammanstötningen tills Titanic försvann i djupet, utspelades ett verklighetsdrama med få motstycken i historien. Livbåt efter livbåt hissades ner och vissa passagerare fick ta plats men andra måste stanna på däck – för att möta sin undergång. Lawrence Beesley var med om allt detta, han dog 1967. Hans mästerligt nedtecknade ögonvittnesskildring är ett av tidernas främsta reportage.

I Alfvéns kvinnovärld

   Det var ett tag sedan jag läste någonting av Inger Alfvén men nu har jag plöjt hennes nya roman "Tvilling".
   Som alltid står relationer i centrum och här är det den närmaste av relationer man kan ha, tvillingsystrar.Pi är död, och hennes tvillingsyster Lollo minns henne, den framstående fotografen, med värme och stolthet.
    De stod ju varandra så nära, trots de stora olikheterna i livsval och personlighet. Pi valde bort kvinnligheten för äventyr och faror, Lollo skaffade sig en trygg utbildning, man och barn och en tillvaro utan utmaningar.
     Men hennes minnen växer efter hand till en dramatisk urladdning av motsägelsefulla känslor, av kärlek och hat, beroende och avståndstagande. Och till sist ett upprört äckel inför systerns råa språk, hennes påstådda frihet som visar sig dölja hemligheter och svek.
   Alfvéns täta nutidsskildring är en mångtydig berättelse om två ytterst sammansatta kvinnor. Den ena är den andras frånsida.Kan tycka ibland att författaren pekar med hela hande och är övertydlig, men temat hon tar upp är intressant och kretsar kring evighetsfrågan: Hur väl känner du dina närmaste?

Inget man slöläser

    Michel Bussi är en fransk bästsäljande deckarförfattare - och professor i geografi vid Rouens universitet. Nu har hans böcker börjat översättas till svenska också och det är bra för Bussi har en alldeles egen stil.

  I "Svarta näckrosor" beskrivs en riktig turistfälla, turister flockas dagligen i tusental i den charmiga byn Giverny där Claude Monet målade sina berömda näckrosor. Men när Jérôme Morval, en man lika besatt av konst som av kvinnor, hittas död i närheten av den vackra trädgården visar byn upp en mörkare sida.

     I hans ficka återfinns ett vykort av Monets näckrosor med orden: "Elva år. Grattis på födelsedagen." Tre kvinnor visar sig på olika sätt vara involverade i hans död: en ung, konstnärligt lovande flicka, en vacker byskolelärare och en gammal änka som huserar i den gamla kvarnen. Alla tre bär på en hemlighet. Och alla tre söker efter en väg ut.Bussi bygger upp spänningen och lägger ut villospår så man blir alldeles förtjust. Men man kan inte slöläsa hans bok, den vimlar av personer man gör bäst i att hålla reda på,

En stuga på Bullholmen

"Söta, röda sommardrömmar" av Christoffer Holst är en klurig berättelse där oväntad kärlek och skärgårdsliv möter en kittlande spänningsintrig.Boken hanar definitivt under etiketten romantisk feelgood och är perfekt sällskap under en resa eller medan man slöar i solen.
   Navet i historien är Cilla Storm som just blivit dumpad av sin pojkvän. Hennes karriär som skvallerjournalist går inte riktigt som hon tänkt sig och sparkapitalet räcker inte längre till det där underbara sommarhuset i skärgården. Efter uppbrottet har hon bara råd med en kolonilott på Bullholmen – en turisttät liten ö i Stockholms skärgård. Trots att hon helt saknar gröna fingrar bestämmer hon sig för att slå till.
    Men när en ung kvinna hittas död på ön på midsommardagens morgon tar Cillas liv en helt ny vändning. Cilla visar sig ha varit den sista som såg kvinnan i livet och hon blir snabbt indragen i utredningen – som leds av den mycket stiliga polisen Adam. Den smått neurotiska och Chardonnay-pimplande Cilla och den strikta, välklädda Adam är så olika som två människor kan vara – ändå dras de till varandra. Men så sker plötsligt ännu ett mord som ställer allt på ända.
   Författaren hotar med att skriva fler böcker om Cilla.

Vakta kulturarvet

Jag har alltid gillat Maja Hagermans sätt att berätta, det eftertänksamma och inkluderande. Att läsa henne är som att samtala med en vän, allt från "Spåren efter kungens män" till nyutkomna "Trådarna i väven",
som handlar om kulturarv, ett ibland luddigt begrepp.
   Man kan tänka på det  som ett slags mentalt universum. Ett inre landskap av berättande som ständigt förändras, från mormors läsning i folkskolans läsebok till digitalt berättande idag. Det kan tillämpas om det är svenskt, åländskt eller finskt kulturarv vi talar om.
   Hagerman har runt om i landet mött människor som berättar om sina hemtrakter. Vid kulturföreningar, bygdegårdar, bibliotek och museer har de visat mig minnen de vårdar och historier de håller vid liv. Hon har sett gåtfulla kvarnstenar i skogen i Malung i Dalarna, hur man tolkar mångtydiga hällristningar på klippor i Bohuslän eller tillverkat mekaniska räknemaskiner i Facit-fabriken i Åtvidaberg. Hon har häpnat över björnen inne på biblioteket i Dorotea i Västerbotten och hur man byker tvätt i en isvak i februari på Tvätterimuseet i Huddinge.
   Efter att ha sett allt detta har hon börjat tänka på Sverige som en väv som kommer rullande fram ur det förflutna och fortsätter mot framtiden. Till stor del handlar den om vår förmåga att föreställa oss samhället som något med gemensam riktning och idé. En samhällsväv vi fått i arv och som vi snart ska lämna vidare.Men det gäller att vara på sin vakt.
   Det pågår en dragkamp om som vad som bör räknas som kulturarv. "Min önskan är att berättandet ska fortsätta utvecklas i frihet. Och att kulturarvet ska få vara just så komplext och mångbottnat som det faktiskt är" skriver hon. Och det kan man instämma i.

Om en överlevande

Att vara en Förintelseöverlevande kallar farmor inte för en välsignelse, utan ett straff. Att tvingas leva med skulden över att hon lever, inte de.
    Helena Trus är barnbarn till en överlevare och det är inte alltid lätt. "Ett kilo socker - farmor glömmer aldrig priset på sitt liv" handlar om ett av de sista vittnena till Förintelsen som fortfarande är kvar i livet. Men vad händer när ingen av dem längre finns? När glömska och ifrågasättande suddar ut spår av omänskligt lidande.
    Vi sitter som vanligt i köket, platsen där hon till slut började berätta, skriver Trus. Om då, hur hon överlevde. Om nu, om mardrömmarna som aldrig försvinner. Minnen från kriget som rullar på näthinnan som en film hon aldrig kan pausa.
    Det är på natten hon ser konturerna av deras ansikten tydligt, som hon kan höra sin lillasysters röst. Ibland lever de igen, ibland är hon tillbaka i det polska ghettot där mamma och pappa motar ut sin tonårsdotter. Tvingar henne att återigen fly till skogen, mot fienden som satt ett pris på hennes liv, bara för att hon är judinna.
    Det är då det händer. Farmor pekar på Davidsstjärnan som hänger runt min hals och fortsätter:
"Ta av dig den där. Det som händer där ute påminner om 30-talet i Polen. Du kan råka illa ut."
   Kan det faktiskt vara så att antisemitismen frodas där ute?

Med stänk av King

Rysare "Staden" av Camilla Sten är ingen läsning vid läggdags. Det är en väl uppbyggd skräckhistoria som för tankarna till skräckmästaren Stephen King.
   Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. 900 människor spårlöst borta och ingen vet hur det gick till. Var det en olycka, ett massjälvmord eller spelade stadens fanatiska väckelserörelse en roll i försvinnandet?
    Alice är en ung dokumentärfilmare som vuxit upp med sin mormors berättelser om Silvertjärn. Nu vill hon en gång för alla ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den isolerade och övergivna staden och samla in material till filmen.
    Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också...
   Detta är en klaustrofobisk nagelbitare om en ondska som inte borde finnas och en gåta som kanske aldrig borde lösas. med suggestiv miljöskildring, förfallna hus i norrländsk skog, och en tilltalande kuslig gåta som undersöks. Medges ska att jag tyckte den var otäck men så är jag ju lättskrämd också.

En stark spionroman

    "Mannen från Albanien" av Magnus Montelius fick ett mycket positivt mottagande när den kom ut. Den är så bra att man nästan inte tror det är en debutroman. Det handlar om Sverige under 1960 och 70-tal, om ideologier och svek.
   Det är hösten 1990 när romanen börjar och järnridån har nästan helt rämnat. I Stockholm faller en man ned från Erstaterrassen och omkommer. Han har ett albanskt pass på sig men hans existens förnekas av de albanska myndighetrna.
   Tre personer dyker upp på olycksplatsen. Den ene för att göra en rutinundersökning och den andre på jakt efter en story. Den tredje söker en plats att sova undan regnet. De ska alla upptäcka var och en på sitt sätt att sanningen om mannen från Albanien är mer komplicerad än den först verkar. Bakom ligger en historia om en sammansvetsad grupp människor som begravde sitt förflutna men behöll sina lojaliteter. Ett förräderi som en av dem lyckas dölja, men som långsamt och obevekligt avtäcks när mannen från Albanien dyker upp i Stockholm.
   "Mannen från Albanien" är en roman om händelser under det kalla kriget och om politiska strömningar. Om dem som trodde på en ny världsordning och om männen som övervakade dem. Och om dem som bytte sida allteftersom vindarna vände.
   Gillar man den här så finns det en ny roman att glädja sig åt, "Åtta månader" som är nyutkommen.

Livet ska levas nu

Anna Fredriksson är en fena på relationsromaner och har vunnit många läsares hjärtan. I "Tisdagsklubben", som finns i pocket, skriver hon en berättelse om att befinna sig i övre medelåldern, när man hamnat i invanda relationer som inte så lätt låter sig förändras eller brytas upp.
    Men det är samtidigt en roman om svåra livsval och om att bli galet härligt förälskad – oavsett hur gammal man är. Karin tänker inte efter så noga när hon anmäler sig till kvällskursen i asiatisk matlagning varannan tisdag. Hon vet bara att hon behöver bryta den oro och ensamhet som uppstått efter maken Stens stroke. Även om han verkar ha klarat sig utan några fysiska skador är allt förändrat. Han har blivit sluten, vresig och likgiltig inför framtiden.
     Matlagningskursen leds av Henrik, en passionerad och framgångsrik kock, och blir ett andningshål för Karin. På kursen lär hon känna den levnadsglada Monika och de två börjar kalla sig Tisdagsklubben. Karin inser mer och mer att hennes liv inte alls har passerat något bäst före-datum. Monika får saker att hända och förmedlar nya sätt att se på världen och tillvaron.
     Ingenting är som förut i Karins liv och hon börjar ifrågasätta det hon tidigare trott var sant. Ska hon våga bejaka sina innersta önskningar och sätta sin trygga tillvaro på spe eller ska hon acceptera att alla drömmar inte slår in, särskilt inte efter sextio? Frågor av det här slaget är vanligare än man tror och beskrivs här trovärdigt.

En flanörs anteckningar

   Författaren och kritikern Michel Ekman anknyter till den gamla finlandssvenska flanörtraditionen i "Jag tänker på nötskrikor - anteckningar"som är ett urval dagboksanteckningar från åren 2013 - 18. 
    Tema är livet i Helsingfors, människors egenheter, omgivningarnas förändringar, tidens gång. Han och frun har flyttat till det mer lantliga Drumsö och vandringarna i den nya omgivningen ger många positiva upplevelser. Eftersom författaren också är en ivrig fågelskådare så noterar han noga vilka arter han sett och om omständigheterna var speciella. Sjöfåglar som dyger upp i den råa vårdimman är ett säkert tecken på årstidsväxlingen.
   Ibland företas utflykter till föga spektakulära mål som ändå bjuder på trevliga överraskningar: Nybondas ängar, Lidls butik i Kampen eller kaféet Saray Baklava i Östra centrum.
   En del av texterna handlar om lästa böcker eller sedda filmer och tanken försöker reda ut hur de förhåller sig till tillvaron och, om det är en omläsning, hur författaren och världen förändrats.
    Boken är ett försök att finna fotfäste i en förvirrande värld. Formatet är hanterligt och sympatiskt och man kan önska sig att fler försökte sig på nedbantad form av prosa. Allt blir inte bättre av en flödande ordmassa.

Myrdal skonar ingen

2019 fyller Jan Myrdal 92. "Om jag inte dött eller blivit dement dessförinnan arbetar jag då fortfarande vid tangentbordet som skriftställare. Men har vid det laget rimligtvis inte mycket tid kvar. I sjuttiofem år, ända sedan jag som sjuttonåring började på Värmlands Folkblad har jag vid tangentbordet verkat publikt, först som journalist under volontärtiden, sedan som skriftställare. Efter mer än sju decennier alltså tid för en summering. Ja, även just det som varit och det som ännu är kontroversiellt." Se där en deklaration som inte väjer.
  I "Ett andra anstånd" söker han att i ord och skära upp jaget ändaså långt det bara går. Ingen skonas och inget förskönas. Det handlar om rannsakanden efter det att Myrdal inte avled i blodförgiftning på Karlskoga lasarett  2015. Orden har nedtecknats allteftersom från augusti 2015 till juni 2018.
   Rannsakanden kallar han det alltså. Inte biografi och än mindre en redovisning av vad han skrivit och publicerat dessa senaste sjuttiofyra år. Om det finns skrivet i bibliografier och uppslagsverk.
    Rimligen är det Myrdals sista stora uppgörelse med sig själv. Särskilt  viktig för fiender och motståndare som aldrig förstått sig på honom. En del är onödigt elakt kan jag tycka men han vill väl bli av med allt sparat gift på det här viset. Och man behöver inte gilla författaren för att fascineras av detta offentliga avklädande.

Mycket moderna Selma

   NU hoppas jag att tekniken låter bli att jäklas med mig som den gjorde igår här på bloggen. Jag tänkte ta upp den största och mest bildrika biografin över Selma Lagerlöf som någonsin har getts ut på svenska Anna Nordlunds "Selma Lageröf - Sveriges modernaste kvinna.
    På ett mycket medryckande sätt berättas historien om Sveriges på sin tid modernaste kvinna. Selma var alltid i frontlinjen. Redan i början av 1900-talet propagerade hon för kvinnlig rösträtt. Hon valde att leva i kärleksförhållanden med vem hon själv ville oavsett dåtidens konventioner.
   Hon köpte in sig i ett filmbolag och behärskade snabbt svensk filmindustri. Hon insåg direkt radions möjligheter att sprida hennes verk. Hon var aktiv i bildandet av Folkpartiet och engagerad i rättvisefrågor; hon hjälpte Nelly Sachs att fly till Sverige och skänkte en novell till arbetet för förföljda i det nazistiska Tyskland med risk för en tysk bojkott av hennes böcker.
    Hon var dessutom den första kvinnan i Svenska Akademien, den första kvinnan att tilldelas Nobelpriset i litteratur och en av de första svenska författarna med internationell stjärnstatus.Även bilderna av Selma blev en framgångsfaktor. Hon fotograferades i sitt hem, med sin familj, på resor och vid tillställningar klädd i moderiktig klänning, och bilderna spreds över världen. Här visas närmare 200 av dessa bilder och flera av bokens bilder är hittills opublicerade och privata.
   Denna biografi spänner över Selma Lagerlöfs hela liv från 1858 till 1940. Texten är skriven av Anna Nordlund som är en av landets mest meriterade Lagerlöf-
forskare. Bokens bildredaktör Bengt Wanselius har tidigare skapat det prisbelönta praktverket Strindbergs världar och var redaktör för den stora Augustprisade fotoboken Regi Bergman från 2008.

Lovsång till tanterna

  

Det var 20111 som Fatima Bremmers bok om tanter - "De sista tanterna" - kom ut första gången. Då var inte tanttrenden så tydlig som den är nu och därför är en nyutgåva med snygg layout helt motiverad.

    Tanten är hon som lägger upp håret på papiljotter, som bakar sina egna kakor, som aldrig skulle sätta på sig ett par jeans men gärna en rockklänning med knäppning i ryggen.

      Tanterna har länge varit osynliga. De har slitit i det tysta. De stod hemma i fläckiga förkläden och rullade köttbullar till de män och kvinnor som nu styr Sverige. De sydde deras kläder, badade dem och talade om vad som är rätt och fel. Hittade knepen för att få pengarna att räcka till under en tid när det inte var självklart att få vara mätt.

    De svenska tanterna är födda under 1910-1930-talen och tillhör generationerna som aldrig fick en egen ungdomskultur. Deras storhetstid infaller strax efter andra världskriget. På bio visas då filmer som "Maj på Malö" och "Kyssen på kryssen". På gatorna rullar Volkswagens Bubblor och Volvos PV. Mäns och kvinnors världar är tydligt uppdelade. Om det finns plats för en hobby är den oftast praktiskt inriktad och har en nyttotanke.

    I De sista tanterna har Fatima Bremmer klivit in i tanternas värld. Följt med Ebba, 85, på syjunta, Maj-Britt, 82 till Salong Fleur, ställt frågor och lyssnat. Boken tar upp ämnen som husmorsideal och familjepolitik, ger bakgrund till tanternas karakteristiska inredning, frisyr, klädstil och fritidsintressen och blickar framåt till dagens hemmafrutrend och tantinspirerade mode.

I Ciceros Rom

I "Imperium" överträffar Robert Harris sig själv.Det är första delen i en trilogi om Roms tid som republik och i centrum står Cicero, talare och slipad politiker med ambitioner.Följande del heter "Konspiration".
   En kylig novembermorgon knackar en skräckslagen man på den romerske senatorn Ciceros dörr. Han kommer från Sicilien och vill be om hjälp mot Gaius Verres, öns korrupte ståthållare. Han har råkat i onåd hos Verres och riskerar att bli korsfäst på grundval av falska vittnesmål.När Cicero hör sicilianarens berättelse inser han att han kan dra nytta av situationen.
    Om han sköter sina kort väl kan en process mot Verres bli första steget mot det stora målet: att erövra statsmakten. Men Caesar, Pompejus och Crassus har samma dröm och drar sig inte för att handla enligt politikens grundregel i alla tider: Alla medel är tillåtna.
   Med ett osvikligt öga för historiska detaljer och inkännande personteckningar levandegör Harris en förlorad tid, vars politiker uppvisar skrämmande likheter med samtiden.
   Harris är den historiska romanens mångsysslare och skriver bra om skiftande tider som thrillern "Faderland" som beskriver vad som hänt om Tyskland vunnit kriget och skildringen av Dreyfus-affären i "En officer och spion" och "Konklav" om Vatikanens maktspel.Läs och njut!

Hur tar vi vara på tiden?

   "De odödliga" av amerikanska författaren Chloe Benjamin är en stark och gripande roman som ställer frågor om de stora frågorna i livet - hur vi lever, hur vi dör och vad vi gör med den korta tid vi har.
   Det inleds sommaren 1969 i New York. I ett nedgånget hyreshus har ett medium flyttat in. Hon säger sig kunna förutspå människors dödsdagar. Uttråkade och på gränsen till desperation nappar de fyra syskonen Gold direkt. Simon, Klara, Daniel och Varya är för unga för att förstå vidden av vetskapen, när de smyger sig ut för att ta reda på sina öden.
    Under åren som kommer måste syskonen välja hur de ska leva med de profetior de gavs den dagen. Kommer de att acceptera, ignorera, fuska eller trotsa dem? Simon, som är yngst i syskonskaran flyr till San Fransisco i jakten på kärlek och frihet; Klara blir illusionist i Las Vegas, besatt av att testa gränsen mellan fantasi och verklighet; Daniel försöker kontrollera sitt öde genom att bli militärläkare i armén; och Varya, den äldsta i syskonskaran, vänder sig till vetenskapen för att finna svaren hon söker.
   Det är en tät familjeroman med allvarlig grundton av en författare som översätts till svenska för första gången. "The Immortalists" heter den i original.

Ingen höjdare precis

Efter tio Fjällbackadeckare byter Camilla Läckberg spår med en dramatisk berättelse om hämnd och upprättelse. "En bur av guld" är en  roman om en kvinna som blir bedragen och utnyttjad, men tar kontroll över sitt eget öde. Och jo, den påminner om "En hondjävuls liv och lustar" av Fay Weldon, en bok som var humoristisk och grym.
    På ytan verkar Läckbergs hjältinna  Faye ha allt. En perfekt make. En vacker dotter. En lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. Men mörka minnen från uppväxten i Fjällbacka jagar henne och hon känner sig alltmer som en fånge i en gyllene bur. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela hennes värld. Plötsligt har hon ingenting alls.
   Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd. Hon hittar snart en annan kvinna som är lika hämndlysten och tillsammans inleder de en blodig hämndturné.
   Idén är knyckt och har gestaltats av många författare. Hämnd är ju ett starkt mordmotiv till exempel. Men jag har svårt för Fayes mördande, ibland till synes onödigt. För man kan väl inte på allvar mena att människor ska börja skipa rättvisa själva?
   Romanen innehåller också stora skopor av sex och flärd, kanske för att man tror att det är säljande. Men i så fall måste det skrivas med finess och inte bara pulas in som utfyllnad. Så nej , det här är ingen höjdare i Läckbergs produktion.

Tingen i Tredje riket

Intresset för Hitlers Tredje rike tycks omättligt och nya böcker kommer i en strid ström. Ett lite annorlunda grepp på ämnet tar historikern Roger Moorhouse i "Tredje Rikets historia i 100 föremål".  Han har tidigare skrivit boken "Berlin i krig".
   Att närma sig litteraturen om andra världskriget är en utmaning, men här åskådliggörs historien på ett nyskapande och tillgängligt sätt genom föremål som en gång var vardagliga trots att vi, som ser dem i historiens backspegel kan förfasa oss över dem. Bland föremålen märks Hitlers Mercedes, Wehrmachts toalettpapper, Nürnbergs rättssalar, Tigerstridsvagnen, Järnkorset, svastikan och Mein Kampf. För att inte glömma föremål från koncentrationsläger och Eva Brauns läppstift och Hitler akvarellåda. Stort och smått i det som ger en bild av en svunnen tid. Nära och ändå så långt borta.
    Genom en bok som den här blir historien fast förankrad i det materiella. Här finns bild på den mustasch-borste Hitler använde för att ansa den ökända läppväxten som karikatyrtecknare älskade att ta fasta på.
   Man kan, genom att studera föremålen få en uppfattning om hur användarna ville att de skulle uppfattas och jämföra med hur vi ser dem nu.

Farligt godtrogna

   Spänningsroman kallar de Karin Alfredssons "Sista färjan från Ystad". En bok som känns ruggigt autentisk om hur de smarta lurar de godtrogna, gång på gång. Det hör man ju om i nyheterna och upplägget är ofta raffinerat. Lova guld och gröna skogar och sedan dra.
    Mannen och kvinnan, de är syskon, har kört i ilfart genom Sverige. De sladdar upp på färjan i Ystad, sista avgången mot kontinenten. De parkerar sin Mercedes på bildäck och kvinnan går en sväng runt bilen. När hon kommer tillbaka har F:et på bilens registreringsskylt blivit ett E. De är redo för Europa.
    Samtidigt väntar en fyraårig pojke på sin födelsedagspresent hemma i Vällingby. En svårt sjuk kvinna i Solna läser ett mejl från en sommarstugemäklare. Hon måste nog sälja sitt älskade torp, ändå....
   En professor i Bromma ser fram emot en romantisk hotellhelg med sin älskare och en lantbrukare i Uppland provar en alldeles för dyr ny kavaj och väntar på sms från en förbjuden kärlek.
   Och i Stockholm steker en polis, ovetande om situationen, pannkakor till sina barnbarn och ser fram emot pensionen. Snart kommer hon att hamna i en brottsutredning som inte liknar något hon tidigare varit med om. En väl genomförd berättelse som kunde vara sann.

Löpare med hund

När ultralöparen Dion Leonard deltog i ett lopp tvärs igenom Gobiöknen korsades hans väg av en rufsig liten hundvalp. Leonard kommer från Australien men bor i Edinburgh. Han har sprungit några av världens tuffaste ultralopp, bland annat genom Sahara och Kalahari.Boken han skrivit heter "Gobi. Den sanna historien om en liten hunds långa resa."

   Valpen han träffade, som fick namnet Gobi, visade snart att längden på benen inte har lika stor betydelse som storleken på hjärtat. Steg för steg följde hon Leonard på den nästan 25 mil långa resan. Hon fick sova i hans tält, dricka hans vatten, äta hans mat, och när de korsade floder bar han henne i famnen. 

  Under resans gång insåg Leonard att det inte spelade någon roll om han kom först över mållinjen eller inte, bara Gobi mådde bra. Det här är den otroliga berättelsen om två vänner och om hopp, uthållighet och det faktum att hunden bevisligen är människans allra bästa vän.

Minne läggs till minne

Först tänker jag att Viveca Lärns ”Sladdisen. En bok om min barndom” är en självbiografi som vilken som helst, rätt typisk i den genre som handlar om att se tillbaka på, och sammanfatta, de tidiga åren. Men snart inser jag att den tvärtom är rätt ovanlig, att Viveca Lärns berättartekniska metod är speciell. En stor del av de anekdotiska minnen som berättas i den här boken ser ut som rena infall. Ja, många författare skriver pratigt och associativt, men Lärn drar sina tvära kast till extremer; hugskott efter hugskott, staplade på varandra för att nå en helhet.
  Lärn är en driven stilist med gott minne och med sina berättelser från en uppväxt i västsvensk efterkrigstid skapar hon ett tidsdokument kompletterad med fotografier ur familjealbumen. Vi får lära känna en flicka född med skinn på näsan och huvudet på skaft, som inte sällan hamnar i problem just på grund av detta, men med kärleksfulla föräldrar som oftast skrattar åt alltihop.Göteborgshumorn är inte långt borta i den här boken och man skrattar sig igenom vissa avsnitt.
    ”Sladdisen” innehåller inga dystra familjehemligheter men i slutändan inser man att det är det ju alla de här, till synes meningslösa, små vardagsminnena som utgör våra liv och blir till minnen
. Genom att foga pärla till pärla på sitt band, visar Viveca Lärn det djupt meningsskapande i detta, så att också läsaren kan se och känna det.

På ön Mure igen

  Flora är juristtjejen som återflyttar till sin skotska hemö, Mure. I Jenny Colgans andra roman om Flora, "Tillbaka till den lilla ön i havet", har hon precis börjat återanpassa sig till livet på Mure. Bytet av ett myllrande London mot oändliga tomma stränder och vidunderligt vacker natur känns helt rätt. Caféet som hon driver i det rosa huset nere vid hamnen går bra, hon har äntligen återförenats med sin något stökiga familj och har till råga på allt lyckats få sin urgulliga chef, toppjuristen Joel att stanna på Mure med henne. Men hur hon än försöker, verkar det omöjligt att komma sin nya kärlek in på livet.
    Varför håller Joel henne på en armlängds avstånd? Det blir inte lättare av att han behöver resa till New York titt som tätt i affärer. Floras bästa vän på ön, Lorna, har kärat ner sig i den lokala läkaren, Saif, som kom till ön efter flykten från Syrien. Han får kämpa hårt för att vinna öbornas förtroende samtidigt som han väntar på besked om vad som hänt hans familj som splittrades längs vägen. Inte ens lugnet på ön kan hjälpa mot de skakande nyheter han nås av, nyheter som kommer att förändra både hans och öbornas liv drastiskt.
   Och innan sommaren är över har avgörande saker hänt på ön, både sorgliga och omskakande.
   Visst, det är ren nöjesläsning men passar utmärkt när man vill fly den grå verkligheten några timmar.

Bland amerikaner

I reportageboken "Amerikaner", som samlar Björn af Kleens bästa reportage och personporträtt från Dagens Nyheter, skildrar livet i det samtida USA. Man får träffa  politiker, visselblåsare, författare och vanliga människor - alla tampas de med frågan om hur man ska navigera genom denna märkliga tid.  För ända sedan Donald Trump blev USA:s president har amerikanerna levt på helspänn.
    Livet i Trumps USA är fullt av händelser som i en annan tid hade varit helt otänkbara.Tillsammans ges här en bild av ett polariserat land, där vägen framåt är lika oförutsägbar som presidentens nästa inlägg i sociala medier. Det är en underhållande och fascinerande inblick i ett land vi inte känner så väl som vi tror.
   Han har intervuat politiker som Madeleine Albright, som vill vara en "bad ass granny" och skrävlaren Steve Bannon, mannen som fick in Trump i Vita huset. Han har intervjuat kändisjournalister som Masha Gessen och Michael Wolff och en av bokens längsta intervjuer ägnas åt AG Sulzenberger, New York Times mäktiga publisher.
   Men af Kleen har också pratat med författare som Salman Rushdie och Paul Auster och litteraturkritikern James Wood. Och han gör nedslag i vanliga amerikaners vardag, fast de intervjuerna är inte så långa.