
Valpen han träffade, som fick namnet
Gobi, visade snart att längden på benen inte har lika stor betydelse som
storleken på hjärtat. Steg för steg följde hon Leonard på den nästan 25
mil långa resan. Hon fick sova i hans tält, dricka hans vatten, äta
hans mat, och när de korsade floder bar han henne i famnen.
Under resans
gång insåg Leonard att det inte spelade någon roll om han kom först
över mållinjen eller inte, bara Gobi mådde bra. Det här är den otroliga
berättelsen om två vänner och om hopp, uthållighet och det
faktum att hunden bevisligen är människans allra bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar