Titanic än en gång

   Britten Lawrence Beesleys bok "Jag överlevde Titanic" ges för första gången ut på svenska. Över 1500 människor omkom. Av en ödets nyck klarade sig Beesley. Genast började han skriva sin bok. Den utkom kort efteråt och har funnits i tryck på engelska allt sedan dess.
    Titanic var berömt innan det ens var färdigbyggt. Det hade skapats för att överträffa alla sina föregångare, designats för att bli det största och mest påkostade fartyg världen någonsin skådat. Det blev mer än en kvarts kilometer långt och högt som ett tiovåningshus, hade ett roder som bara det vägde över 100 ton, och drevs framåt av gigantiska propellrar som vägde mellan 22 och 38 ton vardera.
    Förstaklasspassagerarna reste i sviter som matchade glamouren och lyxen på det mest förnäma hotell och även andra- och tredjeklasspassagerarna reste mycket komfortabelt. Ombord fanns matsalar, bibliotek, gymnastiksalar, simbassänger, turkiska bad, massagerum och många andra bekvämligheter.
    Det hette att Titanic var osänkbart. Men natten till den 15 april 1912 hände det omöjliga. Fartyget stötte emot ett isberg som skadade henne så allvarligt att inget stod att göra. Vattnet forsade in och svämmade över flera av de så kallade vattentäta skotten. Fartyget skulle sjunka, det var bara en fråga om när.
     Kaptenen beordrade passagerarna till livbåtarna, i första hand kvinnor och barn. I någon mån också män. Det märkligaste av allt var att ett så oerhört påkostat fartyg inte hade utrustats med livbåtar så att det räckte till alla ombord. Under två och en halv timme, från sammanstötningen tills Titanic försvann i djupet, utspelades ett verklighetsdrama med få motstycken i historien. Livbåt efter livbåt hissades ner och vissa passagerare fick ta plats men andra måste stanna på däck – för att möta sin undergång. Lawrence Beesley var med om allt detta, han dog 1967. Hans mästerligt nedtecknade ögonvittnesskildring är ett av tidernas främsta reportage.