
Ara har gett magisk realism ett eget namn. Händelser och minnen ur det förflutnas djup dyker upp och ger nuet en ny relief. Här finns Bengt hogganen, ensamstående men empatisk, här finns urgamla Flora von Fieandt som lever en del av livet i husets hiss och här flyttar unga Blossom med hunden McGee in. Och under ytan börjar det röra sig, nya mönster träder fram.
Det är spännande och mycket välskrivet - Ara är ju poet - och berättelsen stannar hos läsaren långt efter avslutad läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar