Hjärtat är en indian

  Vågar man kanske hoppas på en Munro-effekt efter årets nobelpris till en novellist?
  Det finns ånga bra novellister men de står alltid i skuggan av romanförfattare, som om inte novellen är värd att ta på allvar.
    En novellist som är underhållande är Anders Larsson, som ju också är skådespelare och dramatiker. "Hjärtat är en indian", som kom i våras, är en novellsamling som gick ganska obemärkt förbi. Tyvärr.
   Den handlar om barndom och åldrande, resor, vandringar och besvärlig kärlek. Om att vara barn, att ha barn men också att sakna barn återkommer i olika sammanhang. 
   I en av de centrala novellerna, äter en medelålders son våfflor med sin gamla mor. Men är det sonen eller hans far som sitter där i köket? Minnet och tankarna vandrar.
Ett äkta par beger sig på en vandring under en semesterresa. Det börjar idylliskt och tonen men stigen går genom vattenfall och längs bråddjup och plötsligt har båda svindel och det är omöjligt att vända om.
   Stora och mindre träd och den manliga men riskfyllda sysslan att hugga ner dem är en annan av de röda trådarna i denna bok där texterna rör sig över vida fält men har många beröringspunkter med varandra.
 

.