Underbar julberättelse

Varje jul försöker jag hinna med att läsa Tove Janssons julnovell Granen som finns i samlingen "Det osynliga barnet". Idén till berättelsen är underbar. Tänk att vakna upp på julafton och inte veta någonting om vad jul är och vad man måste.
    Det är det som händer muminfamiljen, när en ilsken hemul ramla in genom husets taklucka och väcker trollen med "nu blir det jul precis närsomhelst!" Och när familjen vaknar ser de alla filifjonkor, gafsor och hemuler rusa omkring för att det blir jul. Då måste den ju vara farlig! Familjen förbereder sig på katastrof, men de får veta att en gran måste man ha. Så pappan går hjältemodigt ut och själ en och ställer i snödrivan. Så får de veta att julen kräver presenter. Och mat! Och att granen ska kläs! De gör som de ska men förstår inte varför.
   Till slut stillnar Mumindalen, alla går hem till sig och tänder ljus. Mumintrollen sitter i snön och väntar på katstrofen som inte kommer. Till slut bestämmer de sig för att ge allt till knyttena, som aldrig firat en riktig jul.
"Men jag tycker nog att det borde vara en riktig stjärna i toppen, sa knyttets morbror. "Tycker du," sa knyttet och tittade på muminmammans röda sidenros. "Är det nu så stor skillnad bara idén är den riktiga?"
   Det är en underbar inställning, att det är idén som räknas. Så borde man fira jul, glömsk av alla måsten.