Håller måttet

Varje gång jag bestämmer mig för att läsa om en bok jag läst för länge sen blir jag orolig. Tänk om boken inte håller måttet? Tänk om jag minns fel eller om någonting förändrats sedan senaste läsning?
    När det gäller Harry Martinsons "Nässlorna blomma" behöver man inte vara orolig. Berättelsen om  sockenpojken Martin Tomasson och hans öden på de olika gårdar dit han ackorderas ut är precis så hjärtskärande som jag minns. Han förlorar i stort sett alla människor som betyder någonting för honom och hans ensamhet ter sig avgrundsdjup.
     Men mitt i en närmast ofattbar övergivenhet så besitter den lille pojken en övertygande envis och okuvlig överlevnadsvilja - en förmåga att trots allt söka det ljusa i tillvaron. Nässlorna blomma, som betraktas som Harry Martinsons mest betydande prosaverk, är än idag en ovanligt omskakande läsupplevelse. Och boken handlar egentligen om författaren som auktionerades bort som barn när familjen splittrades. Unna dig att läsa den, Martinson skriver en utsökt prosa om ett svårt ämne.