Drar ner brallorna

I oktober 2017 blev journalisten Fredrik Virtanen namngiven och uthängd i svenska sociala medier som våldtäktsman. Kort tid efteråt publicerades historien i flera traditionella medier. Under några korta veckor vänds hans liv upp och ner. Om det handlar hans bok "Utan nåd - en rannsakning".
   Boken är i tre delar, och börjar med en tillbakablick på några sommarmånader 2006, som ska komma att hemsöka honom drygt tio år senare. Den ödesdigra hösten 2017 exploderar det. Fredrik Virtanen förlorar allt han har, inte bara sitt jobb, utan också det liv han känner.
      I ett försök att förstå vad som hände, men också för att överleva, sätter han sig ner och skriver. Han rannsakar händelserna, sitt eget liv och inte minst det som hände i medierna under månaderna som följde. Författaren ger ingen nåd, inte heller till sig själv.
    Men boken handlar också om hur seriösa medier kastade alla principer om källkritik över bord - med hashtaggen metoo som ursäkt.
   Det som gör mig betänksam är beskrivningen av det liv som Stockhoms innejournalister lever med fylla, droger och sex till höger och vänster. Hur ska någon domstol kunna veta vad som är sant i detta trassel? Och hur ska man, som läsare, kunna tro på att journalister som lever så här gör ett seriöst jobb?
  Virtanen drar ner brallorna på sig och sina kollegor och någon vacker syn är det inte.