Philip Teirs tredje roman "Jungfrustigen" handlar om sådant som börjar och tar slut, om
passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens
öga och fråga sig: Hur vill jag leva mitt liv? Vad har jag rätt till?Det är också en bok om det moderna samhällets nya familjeformer, de splittrade familjerna och barn med oklar anknytning och förstås och den svåra konsten att leva under samma tak, lära sig nya regler och på något vis gå vidare.
När Richard träffar Paula på en förlagsfest känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards barn från hans tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar framträda i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna.
Inte blir det bättre av att allt ackompanjeras av ett pipande oljud, varifrån det kommer är oklart. Man kan först tolka det som att det är symboliskt - men det är det inte.
Teir har sin egen ton när det gäller att skildra familjer som går i bitar. Försiktigt och förståelsefullt men ändå med blick för de svek som blir måsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar