Poetens egna favoriter

"Vem var han som levde mitt liv och nu är en annan? Vem var den lilla pojken som frågade? Vem var tonåringen som frågade vem den lilla pojken var? Den gulnade bilden finns kvar, och handen som håller bilden. Bilden, handen, bilden av pojken, handens bild."
   Han som frågar är poeten Claes Andersson i "Jag har all tid i världen - egna favoriter". Ett urval som han gjorde under våren i fjol, sedan dog han. Förlaget har hållit sig till hans urval och motiven är välbekanta för alla som följt Andersson genom åren: samhället, staden, erotiken, döden och kärleken. Urvalet gör detta till en ny och överraskande helhet. Här skapas bryggor man som läsare inte sett förut.
  Det här är Claes Anderssons diktning, sådan han själv såg den.En mycket lämplig bok att läsa och begrunda i tider som denna när alla fasta värden är i gungning. Men poesin, den står fast.
  "Det beständiga är i förvandling, i förlusterna, ja i det obeständiga. Inget ljus är som mänskans ljus. Varför klaga över att floden strömmar mot havet, dessa underbara stränder, förbi glidande"