Barrskogens besjungare

Efter trilogin om kärlek är Eva-Stina Byggmästar nu tillbaka med en diktsamling som är rena rama kärleksförklaringen  till storskogen. I "Barrskogarnas barn" får hon utlopp för sin ordglädje och hon besjunger skogen i alla tonarter men mestadels i glada durdrillar.
   Med typisk lekfullhet befolkar hon sin poesi med skygga blåbärsplockerskor, blyga älgar och flygekorrar, lyckliga enstöringar och skogslämlar. Läsaren bjuds till en vindlande vandring i knäckebrödsfilosofens värld, bland stubbstugor och grangrensgardiner, där man får koka sitt lingonbladste efter eget huvud, ömsint omfamnad av hemlighetsfulla gläntor och träsk. Förstås går man omkring i sin egen takt och i nävertofflor.
   Det finns ingen som tar ut de språkliga svängarna som Byggmästar. Hör bara hur hon beskriver skogens första vinterdag:

"den första vinterdagen
tar barrskogsbarnen fram
sina gröna halsdukar 
och vantar


de applåderar
snöflingornas dans med
sina vantklädda händer


det blir ett mjukt
och varmt ljud!"