Maria och Magnus har varit gifta tjugo år,
har en tonårig son och är grundligt trötta på varandra. Nu har Maria
lämnat Magnus för en tid och åkt till Cannes. Helt odramatiskt, med en lapp på köksbordet, meddelar hon om sitt beslut.Hon kommer dit under
pågående filmfestival, går på barer och badar, flanerar, slappar och tänker på
livet, medelåldern och äktenskapet. Av en slump stöter hon ihop
med Julian, en världsberömd brittisk skådespelare, och de tillbringar
några dagar och kvällar tillsammans. Det är upptakten på Erik Helmersons nya roman "Au revoir, Magnus".
Liksom i sin förra roman "Den onödige mannen" utforskar han medelklassens medelålderskris, där de små sakerna blir avgörande för hur livet gestaltar sig. Men jag tycker inte att han lyckas så väl med att göra Maria verklig. Kan man verkligen ta så lätt på livet om man brutit upp från det förflutna, undrar jag. Några rottrådar blir ju alltid kvar - som sonen hon lämnar - och varför väger hon inte fördelarna mellan fri och bunden på ett mer seriöst vis.
En stunds underhållning är det men inte mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar