Ruggigt bra skrivet

   Ester Nilsson är poet och essäist och mest är hon en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask.I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.
  Äntligen har jag kommit mig före att läsa Lena Anderssons Augustprisade roman "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek". En roman så redan fått så många lovord att mina är överflödiga. Men ändå.
  Det här är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Ester Nilsson illustrerar hur det känns att utsättas för den stormande passionen utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en studie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat. Och en roman där alla kan känna igen sig, en roman där man vill styrka under och kommentera i romanen. Lena Andersson drar läsarna med sig i den grymma och lekfulla dans som tvåsamhet är, en dans där ensamheten är en ständigt närvarande medlem.
  Ruggigt bra skrivet!