
Som alltid så skriver Maria Gustavsdotter historia ur kvinnornas perspektiv och hon försöker ge en bild av hur livet kunde te sig för en välbeställd kvinna på den här tiden. Ulrika är på väg att bli vuxen och hon drömmer om ett annat liv än det som prästgården kan ge henne. När hennes bror Magnus har med sig en studiekamrat hem ser hon sin chans. Men efter ett misslyckat spratt i kyrkan rymmer de tillsammans och livet
blir ingen dans på rosor för Ulrika.
Miljöbeskrivningarna är trovärdiga och 1600-talet tonar fram i romanen. Men lite stör det mig att Ulrika är så "modern" i sitt tänkande. Kunde hon verkligen vara det, på riktigt? Tiden är ju på tröskeln rill häxförföljernas tid och kvinnor fick akta sig noga för att sticka ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar