Då bleknar bruden....

Lite pinsamt är det, att ämnet döden och ändligheten fortfarande är tabu. Folk tassar kring döden, vill inte kännas vid de skarpa konterer som omger döden. Säger att människor "gått bort", som om de bara var ute på ett ärende.Fast döden är lika reell som i J O Wallins dikt om dödens ängel, den som säger att "då tystnar dansen, då bleknar bruden" - fast vi tittar åt annat håll.
   Owe Wikström resonerar i sin nya bok "Den dolda dörren - om undran inför döden" kring flera aspekter av döden. För den som ibland i vargtimmen vrider sig och inte lyckas fly frågorna ges inga svar. Men kanske ord att tänka med.
       
För det finns en tystnad kring livets mest fundamentala fråga det faktum att det tar slut. Den dolda dörren visar olika vägar att möta dödens problem. De flesta skräms av tanken på att de om några år inte längre ska leva och mycket finns skrivet om döendet som process.Terminalvården är väl utbyggd, nedbrytandet och smärtsamma avskedstaganden går att förhålla sig till. Men vad gör vi med vår undran eller ångest över dödens innehåll vart vi tar vägen?
  Wikströms bok ger läsaren mycket att fundera kring i ett ämne som ofta undviks.Han skriver också om sitt eget förhållande till ändligheten och letar efter ett förhållningssätt. Och ska man läsa om och fundera över döden så är det nu, i ljusets tid, man ska göra det.