Min blogglista

lördag 31 januari 2015

En historia om läsning

  Varför läser människan, egentligen?
  Den frågan intresserar Alberto Manguel,  kanadensisk författare, översättare och redaktör med argentinskt ursprung, bosatt i Frankrike. I "En historia om läsning", som kom ut 1996 men som fortfarande finns i pocket,  tar oss med på en resa genom läsandets märkliga historia. En historia som sträcker sig över 6000 år. En färd med många stopp, omvägar och avstickare.
    Det är en lärd och lysten bok som man läser som en äventyrsroman. Det handlar om bibliotek och bokskatter, om tillåten och förbjuden läsning, om boktjuvar och bokbrännare och om egendomliga läsmaskiner. Vi får veta allt om hur de gamla romerska författarna samlade sina vänner i ett auditorium i villan och idkade högläsning i timmar och dagar, ibland i veckor. Det var påtvingad ljudbok det.
    Vårt sätt att läsa är nyckeln till hur vi uppfattar världen. På det mer privata planet ser vi hur de böcker som blivit verkligt betydelsefulla för oss speglar vår egen livshistoria.
   Manguel är entusiastisk och en fantastisk guide in i läsandets fascinerande värld. Läs den med!

fredag 30 januari 2015

Med Kökarkänsla

I ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde utspelas Roy Jacobsens nya roman, "De osynliga" som blivit en stor försäljningsframgång i hemlandet och av många hyllats som hans bästa bok.
    Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan åren 1913-1928 och platsen är den vackra ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten.
   Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru, hans åldrande far och hans lilla­syster Maria, som inte tycks duga mycket till. Men det här är mest romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna där.
  Det är en förtätad berättelse på en knapp och effektiv prosa. Den här romanen ger mig Kökar-känsla, det kan inte hjälpas. Den karga naturen och människornas visshet att de måste hjälpa sig själva kan nog kännas igen i många isolerade skärgårdssamhällen.

torsdag 29 januari 2015

Hjärta för gruvor

   I antologin om deckarnas landskap finns en bra text om Aino Trosell. En modern arbetarförfattare som lånar grepp från spänningslitteraturen när hon berättar om livet i Västerdalarna och den gamla gruvbygden.
  "Järngreppet" kom 2008 och är den fjärde om Siv Dahlin. Den första är "Om hjärtat ännu slår" från 2000. Skulle gärna läsa fler böcker om Siv.
   I Järngreppet Siv Dahlin har hoppat in som kokerska på en konferensanläggning i Bergslagen där en filminspelning går av stapeln. Siv arbetar både bittida och sent samtidigt som hon inte kan undgå att lägga märke till gästernas beteenden. Förutom filmteamet finns där en kurs i kristallterapi, en kamratstödjarkurs för folk med missbruksproblem samt ett gäng unga och äventyrliga gruvdykare.
En ung kvinna har drunknat i en panikattack i samband med dykning i en gruva och nu hittar man de mänskliga kvarlevor som sannolikt skrämde ihjäl henne. Siv är, sin vana trogen, observant och nyfiken.
   Den herrskapsfamilj som bodde på herrgården innan den blev hotellanläggning är ännu i högsta grad närvarande. Att gamla frun dör är inte så konstigt, det tycker ingen utom Siv. Men att det ska bli värre anar inte heller hon.
   Siv har egna problem, hon är kär men i fel person. När den åtrådde försvinner vågar hon inte visa sin oro.  Men hennes hjärta signalerar något annat. Och vem leker Vita frun på nätterna och varför är sminkösen i själva verket någon annan och hur farlig är den stalkler som förföljer den kvinnliga huvudrollsinnehavaren?
   Det starkaste i boken är ändå beskrivningen av platser och miljöer. Efter att ha läst Trosell vill man inte gå ner i en gruva.Men läs för all del romanen, den är ruggigt bra.

onsdag 28 januari 2015

Om Nordens tiger

Ytterst få har haft närkontakt med lodjuret, som ibland kallas Nordens tiger. Något fler har sett dess spår löpa genom de milsvida skogarna och känt spänningen av att vara djuret nära. Numer väcker lodjuret jaktlystnaden och de lodjur som etablerat sig på Åland jagas i smyg. Fast ingen medger det.
  I den nyutkomna boken "Lodjuret" skriver tolv forskare om kunskap om lodjuret, om lon i myter, språk och konst. Här finns också avsnitt om jakten på lodjur, som skett med grymma metoder, och fångandet av lodjur i fälla.Andra kapitel handlar om jakt och fångst, om lodjuret i fångenskap och arbetet med att bevara lodjuret som ett av de fyra stora rovdjuren i den svenska faunan.I äldre tid ansåg man att det fanns minst tre olika loarter; kattlo, rävlo och varglo.
   Våra förfäder skrämdes av lon för att den likt en varulv sög ut blodet från bytena och hade vassa klor som sargade nyfikna hundar. Möjligen är det därför som lodjuret blivit ett av våra mest sägenomspunna rovdjur. Dess ögon var lysande och urinen blev till värdefulla stenar i marken. Loskinnen var under århundraden ett av de mest eftertraktade pälsverken som prydde både kungliga och adliga.
   Boken är fint illustrerad med äldre avbildningar och med nytagna foton.

tisdag 27 januari 2015

Inte bara sjukdomen

Att leva med sjukdomen MS kan vara ett rent helvete - men det behöver inte vara så hela tiden. När artisten Louise Hoffsten först fick sin diagnos trodde hon att allt var kört. Men sjukdomen är gåtfull och drabbar olika.
Idag, nästan tjugo år senare, är hon fortfarande aktiv som sångerska, låtskrivare och föredragshållare. Trots sjukdomen lever hon ett, mestadels, gott liv. Hon har blivit en mästare i att ta vara på vardagens ögonblick av lycka. Att njuta av stunden.
  Tillsammans med frilansjournalisten och författaren Lena Katarina Swanberg ger hon i "En näve grus" sin livsberättelse. En som säger att man kan vara mycket mer än en diagnos. Boken är också en kärleksförklaring till familjen och musiken, Louise Hoffstens två ständiga följeslagare i livet.  Det blir till ett bluesigt porträtt av sångerskan i form av impressionistiska nedslag i hennes liv, med fokus på de senaste tjugo åren.
   Louise Hoffsten är en avde stora  bluessångerskor och fick sitt stora genombrott i början av 1990-talet. På senare år har hon även medverkat i populära  teveprogram som Stjärnorna på slottet, Körslaget och Melodifestivalen. Hon har också fått en rad musikutmärkelser,som Karamelodiktstipendiet, Grammis och Rockbjörnen.

måndag 26 januari 2015

Förändringar på gång

Förändringens vindar blåser över Damernas detektivbyrå när bok nummer 15 i serien nu kommer ut - "Den stilige mannens kafé de luxe" heter Alexande McCall Smiths senaste opus. Det är Grace Makutsi, Mma Ramotswes högra hand, som vill pröva sina vingar genom att öppna en restaurang. Hon vill skapa ett riktigt lyxkafé med bara det bästa att erbjuda allt i syfte att locka till sig de finaste gästerna. Fast alla är förstås välkomna.
 Haken är bara att även om man är detektiv så är man inte oemottaglig för ohederliga människors knep och konster vilket Mma Makutsi får lära sig. Vilken tur att vänner finns när de behövs.
   Samtidigt jobbar detektivbyrån med ett knepigt fall: En klient har fått en oväntad gäst i sitt hus en indisk kvinna, utan id-handlingar, som tappat minnet. Utvisning väntar henne om inte någon lyckas lista ut vem hon är. Och i herr Matekonis bilverkstad går hjulen trögt och uppsägningar hotar. Det finns många problem att lösa.
   Det är en charmig historia om värdet av att veta någons efternamn men också om dålig magkänsla och såser som kokas av lögner. Visst består intrigen mest av stickspår här, men även sådana spår leder ju framåt.

söndag 25 januari 2015

Ett liv på akuten

 Fransmannen Baptiste Beaulieu, född 1985, startade bloggen Alors voilà i hopp om att minska klyftan mellan vårdtagare och vårdgivare. Med utgångspunkt i sina inlägg där har han skrivit debutromanen "Tusen och ett liv på akuten". Boken är översatt till ett tiotal språk redan.
   Händelserna som beskrivs i boken har hänt på riktigt och patienterna är autentiska, men författaren har klätt om det hela så att de inte går att identifiera, naturligtvis av etiska hänsyn.
  Det är bokförlaget Sekwa som ger ut den här romanen liksom så många andra nya franska böcker.
 Boken berättar om en svårt sjuk kvinna är inlagd på avdelningen där bokens huvudperson arbetar som AT-läkare. Behandlingen tär på henne, men genom att berätta dråpliga och galna historier från vardagen på sjukhuset försöker läkaren ge henne kraft att orka.
  "Det finns ingen sultan, ingen Sheherazade heller, bara döden, en AT-läkare och en patient som väntar på sin son. Ekvationen är lätt att lösa. Jag får prata tills planen lyfter, tills sonen kommer. Patienten kommer att lyssna till mig. Så länge hon lyssnar är hon vid liv."
   Man skulle kunna hoppas att det finns många fler sådana människor där ute på sjukhusen där det dagligen handlar om liv och död.


lördag 24 januari 2015

En riktig guldgruva

 I "Deckarnas svenska landskap" delar svenska deckarexperter med sig av både läsupplevelser och landskapsminnen. På resan från Skåne i söder till Lappland i norr får läsaren lära känna några av de mest lästa och älskade svenska litterära naturskildrarna: våra svenska deckarförfattare. Konstigt nog tar man inte med Stockholm. Ändå är ju staden ett givet deckarlandskap.
Kerstin Bergman som sammanställt boken är litteraturvetare, deckarrecensent och medlem av Svenska deckarakademin. På www.crimegarden.se finns hennes populära deckarblogg. Hennes senaste bok är Swedish Crime Fiction: The Making of Nordic Noir.
   Natur- och miljöskildringen har blivit ett signum för kriminalromanerna i de senaste årens deckarboom. Mitt i den svenska idyllen blir våldet än mörkare i kontrast till det natursköna och välbekanta. Idag har också allt fler mindre orter och lantliga miljöer fått sin egen deckarförfattare och sina egna hjältar.
  Författare som analyseras är Aino Trosell, Henning Mankell, Kerstin Ekman, Camilla Läckberg, Johan Theorin, Anna Jansson, Mons Kallentoft,  Åsa Larsson, Håkan Nesser och många, många fler. Efter varje kapitel finns en litteraturlista där deckarvänner kan göra fynd.
  Riktigt intressant läsning och kul att deckarna behandlas seriöst.

fredag 23 januari 2015

Perfekt för gråa dar

Stella Sweeney är hemma i Dublin efter att ha levt ett drömliv i New York i ett år. Hon har rest runt i USA och gjort PR för sin framgångsrika självhjälpsbok. Pratshower och lyxhotell, fina middagar och beundrare. Men nu är hon tillbaka i vardagen med en skräll och har ingen aning om vad hon ska skriva om härnäst.
   Det är utgångspunkten för Marian Keyes nya bok, "Kvinnan som stal mitt liv" (The Woman who Stole my Life).
   Stella lämnade inte New York på topp så varför hade hon så bråttom tillbaka till Irland? Stella vill  bli kvinnan som hon brukade vara. Men så försöker hon göra en god gärning en helt vanlig dag och blir inblandad i en bilkrock. Efter det är ingenting sig likt och Stella och hennes familj utsätts för många prövningar.
   Boken är perfekt för den som vill fly vintervardagen ett tag för Marian Keyes har en förmåga att med sina berättelser sprida gott humör.


torsdag 22 januari 2015

Ny serie inleds

 Mari Jungstedt har med sina böcker om Gotland och kommissarie Anders Knutas blivit en mycket läst krim- författare. Nu har hon gett sig in i ett nytt projekt, tillsammans med den norske författaren Ruben Eliassen skriver hon nu en ny serie kriminalromaner från Gran Canaria, ön som så många skandinaver älskar. "En mörkare himmel" heter den nyutkomna första delen som börjar med att
en fiskebåt puttrar in mot hamnen i Arguineguin på södra Gran Canaria. En av fiskarna får syn på en död kvinna som ligger på klipporna nedanför den norska sjömanskyrkan. Hon är skandinaviskt blond, naken och kroppen är arrangeradsom på målningen Venus födelse.
     Polisen söker febrilt efter gärningsmannen och får oväntad hjälp av den svenska journalisten Sara Moberg, som driver den skandinaviska tidningen på ön och den norske före detta polisen Kristian Wede, nyanställd vid konsulatet i Las Palmas. När så ännu en kvinna hittas död, arrangerad efter ett berömt konstverk, tätnar mystiken. Kopplingar går till ett yogacenter i de kanariska bergen, ett massageinstitut i Playa del inglés, och den norska sjömanskyrkan i Arguineguin.
  Gotland har det gemensamt med Gran Canaria att båda är välbesökta turistöar där de bofastas liv ofta påverkas av besöksströmmarna. Och allt är inte turistvackert. Det verkar som en lovande nystart för Jungstedt detta.

onsdag 21 januari 2015

Synliga slottsfruar

Vad gör en slottsfru? Det bestämde sig Alexandra von Schwerin att ta reda på när hon gifte sig med Carl Johan von Schwerin, ägare till anrika Skarhults slott. Och hon har inte bara omformat den egna rollen, från tv-reporter till ordförande för slottets minnesförening och aktiv inom ett vindkraftsföretag, utan också utforskat slottets tidigare kvinnors historia. Resultatet är "Den dolda kvinnomakten - 500 år på Skarhults slott".
      En rad kända historiker och författare gör kvinnornas öden levande igen. Dick Harrison skriver om hur kvinnor var en självklar del av den politiska och ekonomiska makten fram till 1700-talets slut. Kvinnor i det förgångna utövade makt och har drivit gårdar, bruk och handelshus. Peter Ullgren berättar om Danmarks rikaste kvinna, Mette Rosenkrantz, som lät bygga Skarhult. Svante Norrhem kan visa att det var Beata von Köningsmarck och inte Pontus de la Gardie, vilket ägarlängden hävdar, som köpte Skarhult 1663. Carin Bergström guidar oss genom Stina Pipers dramatiska liv. Angela Rundquist skriver om arvtagerskan Martina Törngren och om uppasserskan Maria Kaunitz. Eva Helen Ulfros berättar om efterkrigstidens kvinnor och i sista kapitlet blickar Alexandra von Schwerin, bokens redaktör, in i framtiden och intervjuar åtta nu verksamma slottsfruar som berättar om familjeföretagande i godsmiljö.
   "Jag vill aldrig mer höra talas om att det saknas starka kvinnliga förebilder - det kryllar av dem!" försäkrar bokens redaktör. Det ska vi ta till oss och - söka fram exempel på.

tisdag 20 januari 2015

Mat för vintern

"Min bok ska väcka en längtan till det lilla torpet i skogen - till snö, månsken och stjärnhimlar - långt bortom stadens svärtade saltslask. Alltså en bok med mat och atmosfär där läsaren inspireras och känner igen sin lust,"  säger Hannu Sarenström, trädgårdsguru och livsnjutare om boken "Vinterkalas" bildsatt med författarens stämningsrika foton

   "Vinterkalas" ger matinspiration under den mörkaste, men också den mest ljusglittrande tiden från allhelgonahelgen till tjugonddag Knut. Den tid när det är kväll redan klockan tre på eftermiddagen och då kan man börja laga mat tidigt. För Hannu älskar vintern, den sällsamt lugna atmosfären när matglada middagsgäster samlas i hans kök eller kring det generöst dukade bordet på torpet hos Barbro och Kåre Hellström. 
    Med hjälp av vännerna är boken fylld av genomarbetade familjerecept, med matminnen och smaker som genomlagats i årtionden och överlevt oräkneliga söndagar och generationsmiddagar. Recept för många eller för en eller två: Röd novemberfest med värmande soppor, fisk och goda grytor. Advent med jullängtan, kaksöndag med fler än sju sorter: Mandelmusslor, Mammas mandelstjärnor, Tant Gottys smörkransar, pepparkaksbak, klenäter, och julgodis. 
   Visst, julen är över, men det är mycket vintertid kvar och plats för vintrig mat.

måndag 19 januari 2015

Kopplingar österut

 Näktergalens död är den tredje kriminalromanen om eldsjälen Nina Borg från den danska duon Lene Kabberbol och Agnete Friis. Tidigare har de gett ut Pojken i resväskan och De oönskade. Precis som de tidigare böckerna har denna en koppling till Östeuropa.
   Natasha Dorosjenko från Ukraina misstänks för mordförsök på sin danske exkille Michael och ska förhöras av polisen i Köpenhamn, men på väg till förhöret lyckas hon fly. Kort därefter hittas Michael död i sin bil med händerna krossade. Tre år tidigare mördades Natashas ukrainske man på samma sätt i sin bil, så jakten på Natasha intensifieras. 
  Men Röda Kors-sjuksköterskan Nina Borg känner väl till Natasha genom sitt arbete på en flyktingförläggning och har svårt att tro att Natasha är en brutal mördare, men hon måste inse att det är mycket hon inte vet om den kvinna som hon har försökt hjälpa i flera år. Hon engagerar sig i fallet  och det är inte första gången hennes samvete har lett till att hon blivit indragen i dramatiska skeenden. Nu fortsätter dramatiken. Någon försöker föra bort Natashas åttaåriga dotter från förläggningen där hon befinner sig och Nina försöker ta reda på sanningen.
   Det visar sig att svaren på frågorna har rötter som går tillbaka till en svältdrabbad by i Stalintidens Ukraina. Böckerna blir inte precis sämre av att man får en nyttig lektion i Europas trasiga närhistoria.

söndag 18 januari 2015

I skärgården igen

Gunilla Linn Persson återvänder till den skärgård hon kan så väl och mest känd är hon förstås för teveserien Skärgårsdoktorn.
    Nu tar hon oss med till  Hustrun, en ö vid själva människogränsen i Stockholms skärgård. Så  vacker med strändernas ridåer av alar och sången av näktergalar och stigar en gång trampade av bara fötter och kritter.  Här bor Ellinor med sin åldrige far Algot och livet levs som förr i tiden. När berättelsen börjar flyger Herrman Engström hem från Labrador i Kanada. Han är fågelmålare. Uppväxt på Hustrun ska han nu göra mästarprovet: skildra ådan, ejderhonan. Ellinor brakar rätt in i bryggan när hon ser honom. Herrman. Det här med gammal kärlek är komplicerat...
    Det bråkas om allt här på Hustrun
, om bryggor, om servitut, om djur, om månen. Om skulden. I denna värld av trätor lever Ellinor, en kvinna på andra sidan de femtio, som kör Algots Sjötaxi och ensam sköter sina sysslor.
    Parallellt berättas om vintern 1914 när sju ungdomar ger sig ut på isen efter en dans på grannön Tasslan. De möter en storm som saknar motstycke i mannaminne. Deras kamp för att ta sig hem över isen kommer att prägla livet på Hustrun i nästan hundra år.
  Romanen är en skildring av skärgården förr och nu, av kärlek och hat i havsbandet. En berättelse som fascinerar och griper tag. Det ligger ju så nära vår egen skärgårdsverklighet. De historiska och de nutida berättelserna kompletterar varandra och till slut möts de och cirkeln sluts över hundra år.

lördag 17 januari 2015

Om hästar och familjer

I "Veterinären", som är Gertrud Hellbrands tredje roman, berättar hon om en trakt där lantbruk och hästsport samexisterar. Det är en roman om landsbygd men också ett relationsdrama och en släktkrönika som tar sin början på 1950-talet.
     Mot bakgrund av ridsportens utveckling till en folkrörelse, med djup betydelse för generationer av flickor, framträder en stark modersgestalt - veterinären - som en bland flera andra slumpartade och fatala krafter som formar en familj.
    Kristin återvänder till sin barndomstrakt för att göra ett radioreportage. Den ensliga hästgården i Östergötland är fortfarande "hemma" - fast hon bott i Stockholm länge. Huset på kullen är sig likt, liksom stallet och skogen, betesvallarna och fälten, den skiftande grönskan och leråkrarna. Men stämningen på gården är spänd.
    Familjens avelssto ska begravas under ceremoniella former, och den destruktiva ryttartalangen Carro är försvunnen. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag. Vad var det som fick henne att en gång lämna Småsjöbygden och vad förväntas hon egentligen att skildra?
   Den som tycker om realistiska romaner i landsbygdsmiljö ska inte missa den här boken. Det gjorde jag när den var nyutkommen men, tack och lov, finns den i pocket.

fredag 16 januari 2015

Guiden Herodotos

I dessa tider av journalistiskt förfall - hafsigt skrivna texter utan eftertanke även i de stora tidningarna, många stav- och slarvfel på grund av det allt hetsigare tempot - söker jag mig tillbaka till en av mina reporterfavoriter, polacken Ryzard Kapuscinski och hans bok "På resa med Herodotos" från 2008 ("Travels with Herodotus") där han följer i den gamle grekens fotspår. Och jo, Herodotos kan lika bra kallas reportagets fader som historieskrivningens fader.
  När Kapuscinski första gången kommer uytanför det slutna och då kommunistiska Polen skickas han på uppdrag till Indien 1957. Han har förberett sig bara genom att läsa Herodotos. Och sämre guide kan man ha. 
        I boken skriver han om resor i Asien och Afrika - i Algeriet ser han för första gången Medelhavet. Han observerar och talar med människor samtidigt som han ger Herodotos perspektiv i en fungerande dubbelexponering.
   Språket klarar han på olika vis, bland annat reser han genom osäkra områden med en tolk som sagt att han kan egelska. Fast tolken kan bara säga "problems" och "no problems" - och det fungerar!

torsdag 15 januari 2015

Ett mer medvetet ätande

Nej, jag är ingen vän av löften om att bli en ny och bättre människa på nyåret. Men efter min hjärtattack för ett år sen har jag noga börjat hålla reda på kolesterolvärdet och fått det att gå ner till riktigt bra nivå. Så visst ska man fundera over sitt matintag och om det behöver förändras.
    Därför har jag med intresse läst Elin Borgs bok "Mindful Eating" som handlar om hur vi förhåller oss tillätande och mat. Det gamla ordstävet om att man ska äta för att leva och inte leva för att äta kan man hålla i minnet. 
   "Mindful eating" belyser hur negativa ätmönster uppstår och ger dig en mängd verktyg för att bygga upp ett nytt och hälsosamt ätande. Här ligger bland annat fokus på varför vi äter och gör en djupdykning i anledningarna till att vi väljer att äta. När man blir medveten om vilka de egentliga anledningar är blir det lättare att förstå ätbeteendet och förändra det.
  Boken innehåller också guidade övningar samt en mängd extramaterial som utvecklar medvetenhet kring förhållandet till mat och här finns enklaövningar att fylla i

onsdag 14 januari 2015

I Maigrets Paris

Författaren till "Kommissarie Maigrets Paris", Anita Limare, är inte ensam om sin beundran för den av Georges Simenon skapade kommissarie Maigret. En ­polis långt från dagens fysiskt utlevande kollegor. Maigret var psykologins mästare, problemlösaren som var mer intresserad av människan i mördaren, bedragaren eller tjuven än i brottslingen. Han föredrog bussen framför bilen, taxin framför piketen. Hans vapen var ordet och lyssnandet, intuitionen.
   Han stod mer på den svages sida än på den starkes, han kallsvettades av obehag inför egenkära aristokrater, snorkiga åklagare och domare, liksom inför förslagna advokater. Han rörde sig hemvant i missbrukarnas och de prostituerades värld. Han skuggade små och stora ­bedragare. Och han kände staden som sin egen ficka.
   Maigrets miljö var Paris dimmiga kajer, förfallna industrikvarter, barer och hak i lindrig belysning, bistroer med stampublik, nattklubbar med gäster som uppskattade natten mer än dagen. Hans värld i ett oändligt antal böcker var de centrala delarna av Paris. Där puffade han på sin pipa, tog promenader med sin kloka hustru, svepte ett otal glas vitt eller rött vin, spisade genuin husmanskost, piggade upp sig med ett eller annat glas calvados eller några stop öl.

  Limare har gått i Maigrets fotspår och försöker hiyya de autentiska platserna i det mycket förändrade Paris. Eftersom hon i decennier bott i staden är hon en skicklig spårhund.

tisdag 13 januari 2015

Från ljugarbänken

Ett sunkigt cafe, gamla amerikanare och personligheter som kunde vara tagna ur en Kaurismäkifilm befolkar berättelserna i Lena Silváns "Ljugarbänken" i en by nära den finsk-ryska gränsen där vardagen ofta ställs på ända. Bokens underrubrik är "Berättelser från en gräns mellan öst och väst".
    Man  möter en tonåring som kidnappar en baby, en kvinna som drömmer skrämmande drömmar, en knarkande rockstjärna som har återvänt hem och många fler. Mitt i byn står den blankslitna ljugarbänken där historier, rykten och fantasier får näring ur ålderspresidenten Kossus självpåfyllande ymnighetsplunta. 
   De tio berättelser är fristående och sammanlänkade och det som utspelar sig här blir i Lena Silvans händer en väv av människoöden som speglar nutiden och ställer frågan. vart är välfärden på väg egentligen? Och varför är det så svårt att acceptera det som är annorlunda? Och vem ska sätta stopp för utslagning, hat och våld?
   Angelägna frågor som ställs i ett vardagligt sammanhang och som gör dem lätta att ta till sig.

måndag 12 januari 2015

Med dold agenda

Johan Theorins romaner med Öland som fond - Skummtimmen, Nattfåk och Blodläge - har satt Öland på kartan i svensk spänningslitteratur. Med Sankta Psyko från 2012, även i pocket, byter han  spelplats och från ett vindpinat alvar tar han läsaren med till en mellanstor stad någonstans på västkusten och skapar en kuslig story av den slutna miljön

   Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.
   Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia och att det har att göra med att Alice Rami, den  sångerska som han varit besatt av sedan tonåren och som nu är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? 
   Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer. En natt när barnen sover hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

söndag 11 januari 2015

Roman om stora känslor

   Carol Rifka Brunts roman "Låt vargarna komma" (Tell the Wolves I'm Home) är väl kanske tänkt som en ungdomsroman. Men som så många sådana böcker så riktar sig den här historien till alla åldrar eftersom den handlar om hur man hanterar stora känslor som sorg, saknad och kärlek. Nu finns den också i pocket.
   Det är New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror Finn dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit gömda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
   Det här är en berättese som har toppat New York Times bästsäljarlista, vunnit en mängd priser och fått stor uppmärksamhet bland kritiker.
Den är ochså väldigt rörande, man gråter när man läser den. Vad nu det säger om romanen och läsaren...

lördag 10 januari 2015

En broderad historia

Det behövdes en historiker, en författare och en konstnär för att göra verklighet av idén med en modern Bayeuxtapet. I augusti 2013 var den fäedig och om den kan man läsa i "The Great Tapestry of Scotland - The Making of a Masterpiece" med förord av Alexander McCall Smith.
   Det moderna broderiet täcker en lång tidsrymd, från istiden till kloningen av fåret Dolly. Broderiet är ett lagarbete och man uppskattar att det tagit de broderande 50.000 sytimmar - det betyder sömmande dygnet runt i sex år.
  Broderiet har 160 enskilda motiv och tusen brodöser har deltagit och de har använt 300 miles garn!
Vill man läsa mer kan man söka på nätet på www.scotlandtapestry.com. Men boken här ger en riktigt bra överblick också.
   Tänk om några driftiga personer skulle få för sig att berätta Ålands historia i broderade bilder! Det skulle bli en sevärdhet det! Läs och inspirewras!

fredag 9 januari 2015

Onödiga nyskapelser

 
Årets första nummer av Språktidningen innehåller det klassiska inslaget lista över nyord från 2014.
   Vet inte om mitt tänkande blivit mer kritiskt eller om jag är trött på nykonstruktioner, eller kanske bådadera, men jag tycker att få av nyorden behövs. Kanske klickfiske, som är ett vanligt nätfenomen, mobilzombie och åsiktskoridor kan ha en framtid. Men skapelser som usie, yoloa (omöjligt att uttala) kärrtorpa och gäri tror jag blir kortlivade. De är alltför tids och platsbundna.
  Tidningen har en bra intervju med sällsynta Kerstin Ekman, som talar om varför hennes romanernas språk är så olika, och Janina Orlov skriver om översättandets mödor. En artikel om språken i Jesu närmiljö för 200 år sedan är tankeväckande liksom Martina Lowden som undra hur man vet vem man är om det inte finns ett ord som passar som beskrivning
  Välmatat nummer som ger läslust.

torsdag 8 januari 2015

Välskrivet om plundring

Dagarna efter att Nazityskland kapitulerat gjordes en otrolig upptäckt. I saltgruvan Altaussee under de österrikiska alperna hittades en av de största konstskatter som någonsin påträffats. Tusentals verk av några av konsthistoriens främsta mästare Rembrandt, Rubens och Michelangelo.
       Upptäckten avslöjade den största konsplundring som någonsin genomförts. Mellan 1933 och 1945 stal nazisterna miljontals antikviteter och konstverk. På direkt order från Hitler sändes specialtränade trupper ut över Europa för att plundra. De allra främsta verken skulle visas på Hitlers planerade Führermuseum i Lintz. 
   Efter kriget återfanns mycket av konsten, men över hundratusen verk försvann. Det är verk som först under senare år börjat komma fram och som idag hänger på världens främsta konstinstitutioner, bland annat Moderna Museet i Stockholm. 
   Om detta skriver journalisten och författaren Anders Rydell i boken " Plundrarna , hur nazisterna stal Europas konstskatter". Den var nominerad till Augustpriset i fjol och har översatts till många språk. Nu finns den också i pocket.
  Det är en fängslande historia om nazisternas besatthet av konst, men också om dagens bittra juridiska och moraliska kamp om den "försvunna" konsten, ofta konfiskerad av judiska ägare. På spel står verk värda miljarder och ättlingar som kämpar för rätten till sitt förflutna.
  Vill bara påminna om att en likadan fullskalig plundring av konst och värdeföremål pågick under 30-åriga kriget och att mängder av stöldgods skeppades hem till Sverige, bland annat. Konst som aldrig återlämnats, trots krav på det. Inget är helt nytt under solen.

onsdag 7 januari 2015

Vill ingen fånga natten?

   Metaforer används överallt: i poesi och slang, i teknisk information och politik, i skvaller och vetenskap - precis överallt. Ofta är det faktiskt lättare att förstå en metafor än klarspråk för metaforerna säger en hel del om hur vi tänker - både vi och de andra. Metaforer är uttryck som används om något som liknar det som uttrycket egentligen står för, till exempel smöra för smickra. De är mycket vanliga i språket, och ofta både effektiva och träffande. Men var kommer alla metaforer ifrån, och hur ska man egentligen förstå dem?
  Populärvetenskaplige språkvetaren Lars Melin har gett ut en hel bok om metaforer, "poletten som trillade ner - metaforer hur förståe vi dem?" det är en underhållande bok med bra exempel som hjälper oss umgås med metaforerna, de hjälper oss att fatta det vi ändå inte begriper: datorernas minnen, elektrisk ström, arvsmassan, Big Bang . Polletten som trillade ner är precis den bok som får polletten att trilla ner.
 Melins bok  är en intressant och rolig språkresa genom olika metaforvärldar och man lär sig mer om språket, världen och sig själv genom att läsa den.Vi har just börjat på ett nytt år och säger att tiden lider, fast den har inte ont. Det finns ingen heltäckande och dominerande metafor för tiden - men nog en massa fasta uttryck som att dagen är inne och tiden är ute. Och så tjatas det ju jämt om att fånga den förbaskade dagen.
   Varför vill ingen fånga natten, förresten?

tisdag 6 januari 2015

Vet hur ord doseras

  För att ett samtal ska kunna äga rum krävs minst två personer. Men sen då, hur samtalar man och vad berättar samtalet egentligen? 
  De frågorna upptar Magnus Dahlström helt i romanen "Psykodrama".
   I en tillfällig lokal har en terapeut sin mottagning. Det är en lägenhet där flygplanen syns genom fönstret, barn ibland hörs från innergården. Terapeuten tar emot en patient. De sitter mitt emot varandra. Sin väska placerar kvinnan på golvet bredvid stolen. Hon berättar om branden, det lilla hon minns. En morgonrock, trädgården utanför huset. Att hon såg någon bland träden.
Det handlar om ordens makt, om dem vi använder och de som utelämnas .Dahlström vrider berättelsen och läsaren så många varv att man helt tappar luften. Han kastar sig fram och tillba mellan olika förklaringar, manipulerar läsaren att byta fot under läsningen.Det är ett isande kallt existentiellt drama med skrämmande trovärdigtsfaktor.

   Man ska inte glömma att författaren också är dramatiker och vet exakt hur ord doseras. jag minns ännu en lokal uppsättning av hans pjäs Skärbrännaren, också det ett drama med två aktörer.
   Men varför är det så tyst kring Dahlström? Varför nämns han inte i Augustsammanhang och andra diskussioner? Är det för att han står utanför de litterära gängen?

söndag 4 januari 2015

Ett slag för historien

 Sten Rentzhog är museiman och har varit chef för Nordiska Museet och Jamtli, Jämtlands museum. Han är författare och debattör, en av de legendariska museimän som under decennier suttit centralt i museivärlden. Författaren avser med historia alla typer av historia oavsett ämnesrubricering.
   Boken "Tänk i tid" är en plädering för historieämnets nödvändighet. Historien finns och måste finnas hos alla hela tiden. Utvecklingen idag går så snabbt att man riskerar bli ögonblickets och fragmentets fånge.
    "I minsta detalj är vi beroende av något som vi inte kan se, inte kan ta på, inte kan påverka, men som likafullt finns där: det förflutna! Ouppnåeligt och gäckande är det ständigt närvarande i våra liv" skriver Rentzhog och det finns många skäl att nicka instämmande.
    Nästan allt omkring oss, till och med vi själva och våra medfödda egenskaper och inlärda beteenden, har till stor del formats av det förflutna. Våra tankar och handlingar är beroende av människor och händelser före vår tid.
   Det är en stimulerande och glasklar genomgång av varför historien inte kan kastas över bord. Synd att inte alla som gör läroplaner har fått sig en duvning av Rentzhogs tänkande!

lördag 3 januari 2015

Äventyr i London

I " Aldermanns arvinge" blandar Gabriella Håkansson historia och fantasi till en storslagen roman om uppror, förräderi och förbjudna lustar. Detta är första delen i en episk trilogi som med breda penseldrag porträtterar det tidiga 1800-talets Lobdon. Håkansson är en av de svenska författarna som kommer till mariehamns litteraturdagar i mars.
   Det är tidigt 1800-tal och föräldralöse William Aldermann växer upp i ett palats på Harley Street i London. Han har ärvt en av Europas största förmögenheter men är arvtagare till mer än så - till en rik och farlig idétradition som förkastar både Gud, staten och lagarna. Hans far var ledare för Dilettanti, ett sällskap som i antikens anda ville förädla människan och bejaka hennes lust. I hemlighet smed man också planer på att revolutionera samhället. Men tiderna förändras och både Dilettanti och de hemliga planerna faller i glömska. Aldermanns unge arvinge har ingen aning om vilket ansvar som vilar på hans axlar. När så en av fadern gamla ordensbröder, Josias Gebhardt, plötsligt dyker upp i London förändras allt. Hedonisten Gebhardt vill återupprätta Dilettanti och blåsa liv i de gamla idealen, men var har stormästaren gömt sina planer? Ett ihärdigt sökande inleds som leder William och hans nya mentor ut på en lång resa över kontinenten - och ännu vidare ut i världen.
  Det är en episk berättelse - på drygt 800 sidor - om stora drömmar och stark längtan, om libertinska fanatiker och politiskt högförräderi. Samtidigt ett verkligt äventyr och en visionär gåta med nattsvarta konturer - kan en ensam människa styra över sitt öde? Kan han stöpa om en hel värld så den blir som han tänkt sig?

fredag 2 januari 2015

Ganska odrägliga Emma

   "Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman "Emma", som av många anses vara hennes främsta roman.
    Det är både en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma Woodehouse försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek.
   Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet.
   Romanen utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn.  Nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en skicklig och  erfaren översättare, vilket nog behövs för Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska. De gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet så man kan nu med njutning läsa Emma.
   Något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk,är tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.När kan de talande övergå till att bli du med varandra?

torsdag 1 januari 2015

För riktiga amatörer

  Idag har jag valt Agneta Pleijels bok "Litteratur för amatörer" som kom 2012.
   Hon älskar ordet "amatör", som ett så underbart mångtydligt ord, enligt ordboken älskare, icke-professionell, vän, lekman, vurmare.
  " Jo, jag har varit kritiker, är också författare, men när jag läser är det som amatör. Och när jag har skrivit om litteratur har jag velat tala till andras läsare utifrån mig själv. I höstas när jag skulle röja upp hemma fann jag de gulnade klippen. Skulle jag slänga alltsammans? Eller se efter vad där stod? Det var att möta mig själv. Vem var jag? Var jag inte som ung odrägligt brådmogen? Förmodligen. Försökte jag inte framstå som lite klyftigare än jag i själva verket var? Säkert.
   Jag gjorde ett urval. Ganska strängt, jag har skrivit mycket. Kriteriet var artiklar om författare och författarskap som betytt något viktigt för mig. Litteraturen har varit en vägvisare till konsten att leva. Urvalet bygger på det jag skrivit om litteratur i nästan 40 år, från 60-tal till idag, dagskritik och essäer", skriver Pleijel, som i vår kommer med en memoarbik om sin ungdom.
    Hon förklarar att hon står rätt främmande för den distanserade, lite svala litteraturkritik som förlorar läsandets verkliga betydelse ur sikte.
   Det mesta i Litteratur för amatörer handlar om svensk litteratur  men också om vissa klassiker och några favoriter bland polska författare.Det finns längre avsnitt om Tomas Tranströmer och Birgitta Trotzig men man får också läsa om sara Lidman, Susan Sontag., om Karlfeldts humor och varför fru Lenngren är så slitstark. En bok som inspirerar till nyläsningar, helt enkelt.