Min blogglista

fredag 30 december 2016

Tabbars eviga liv

    Vill du bli kändis? Gör bort dig!
    Det hävdar Jennifer Bark och David Stark, författarna till humorboken "Sveriges roligaste tabbar".
Här samlas pinsamma och ibland till synes oskyldiga misstag som har fått evigt liv tack vare internet. Tabbar som hastigt och lustigt har gjort avsändarna till kändisar för stunden.
    Andy Warhol myntade begreppet "15 minutes of fame". Bark och Stark talar hellre om "15 minutes of shame". Den här typen av böcker ligger i tiden. Skrev nyss o9m den finlandssvenska varianten "Tack för ditt förstånd".
    Och den här typen av tabbar är roliga bara för att vi tror att det är de andra som gör bort sig. Ända tills vi står där med slampor i stället för lampor i ett mindre mysigt hus på landet....
   Och beror verkligen SJ:s förseningar på barnarbete? Varför vill en mäklare bekämpa kampen mot barncancer? Naturligtvis gör även redan kända svenskar bort sig. Hur gick det till när Filippa Reinfeldt åt upp sin familj? Och varför har Ernst Kirchsteiger gift sig med Lasse Kronér?
   Svaren fås i Sveriges roligaste tabbar. Och får man smak för tabbarna så kommer duon ut med en ny bok nästa år.


torsdag 29 december 2016

Om ett ledarsamhälle

Den omtalade och omfattande avhandlingen " Djursholm. Sveriges ledarsamhälle" har nu gjorts om till en förkortad pocketversion. Mikael Holmqvists banbrytande studie om Djursholm, ett samhälle med en unik förmåga att upphöja sina invånare till ledare, är ett pionjärverk om makt.
    Den handlar om hur ett sådant samhälle skapas, vidmakthålls och påverkar hela Sverige i en social, moralisk och politisk bemärkelse.Djursholm och de som bor där förargar människor. Man fnyser och morrar åt dem - och det är helt i sin ordning för det stärker sammanhållningen
   Mikael Holmqvist är professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och forskar om arbete, makt och organisation. Att hans bok om Djursholm skulle bli en sådan fullträff hade han inte anat.
   Men människor älskar att läsa om "rikisar" samtidigt som man föraktar dem. I synnerhet frågan om hur det är att födas in i och växa upp i ett ledarsamhälle är intressant och här finns både roliga detaljer och belysande detaljer. Inte minst belyser boken hur eliter upprätthålls och med dem klyftorna mellan de som är inne i och de som är utanför.

onsdag 28 december 2016

Katten i centrum

Nu har den kommit. "Katt People" är en fotobok som utforskar den speciella relationen mellan katt och människa. Ett förhållande som är intensivt och innerligt, men också komplext och ojämlikt.
    Det här är en bok om katter och de människor som älskar dem.
    De fina bilderna är tagna av Julia Lindemalm i katternas originalmiljöer där de lever till vardags med text av kulturjournalisten Annina Rabe.
    De berättar till exempel om Birgitta, som har 22 katter i sin trädgård och som hon räddat från avlivning. Här finns Anders, som klär sin nakenkatt i klänning köpt i hundaffär. Och katten älskar sina kläder! Katten Grålis och många andra förvildade katter matas varje dag men har aldrig känt en människa.
   Lindemalm, som fotograferat, intresserar sig för förhållandet mellan djur och människor och har sammanställt utställningen Zoo World. Det här är hennes första bok.


tisdag 27 december 2016

Polisen i Strömstad

Det finns kriminalförfattare som det är orättvist tyst om. Som Gösta Unefäldt, han som skrev fram poliskollektivet i Strömstad invid norska gränsen i drygt ett dussin böcker. Böckerna filmades och blev tv-serie med Per Oscarsson (bilden) i rollen som den klurige och överraskande polischefen Gustav Jörgensen.
  Plockade fram en av hans deckare i pocket, "Polisen som vägrade ge upp", och blev fast med den. Unefäldt har omsorg om sina miljöer och fuskar inte med detaljerna - som många av dagens snabbskrivare gör, tyvärr - och resultatet är övertygande.
   En av de bästa är "Polisen och den döde på Holmen grå". En riktigt suggestiv gåta som kom ut 1995. Alla titlar börjar med "polisen som".
Tyvärr kan man bara komma över dem i antikvariat eller låna på bibliotek, men det går ju också bra.
  Måste slå ett slag för nyutgivning av Unefäldt, för det är han värd, liksom för miljödeckarna av Staffan Westerlund. De står sig också

måndag 26 december 2016

Lek med fragment

Peter Englund, född 1957, har i åtskilliga verk försökt skildra det stora genom det lilla, helheten genom delen. I " Jag kommer ihåg"  har han för första gången valt sig själv som studieobjekt.
   Fritt associerande har han nedtecknat och listat minnesfragment från sin barndom. Skärvor av minnen, som i sig inte är vidare märkvärdiga, men som delas med många andra som också växte upp i rekordårens Sverige. Det är skärvor av det slag som aldrig får plats i Den Stora Historien, som hur knallpulver luktade eller hur mattpiskandet lät, och ofta inte ens i självbiografiska berättelser men som ändå dröjer kvar i långtidsminnet.
   Boken är inte bara ett ovanligt minnesexperiment, men också en bok som i sin planlösa öppenhet inbjuder läsaren till egna hågkomster och reflektioner. Om man bara skrapar lite på ytan så kommer de fram, minnena som man inte visste man hade. Det är ett lyckat experiment som inte kräver annat än lugn och ro samt penna och papper. Försök minnas hur barndomens tuggummi smakade eller hur det lät i radion!

söndag 25 december 2016

Hon gör påven synlig

 Påve Franciskus föddes 1936 i Argentina med namnet Jorge Mario Bergoglio. Han arbetade som kemisk tekniker innan han påbörjade sin prästutbildning. 2013 utsågs han till påve och blev därmed den första icke-europiske påven sedan år 741. Han är också den första jesuiten som blivit påve.
   Kristina Kappelin, sedan länge bosatt i Italien,  tecknar i "Påven som kom ner på jorden" ett porträtt av en annorlunda påve som valt en annan väg än sina företrädare. Han förespråkar en uppvärdering av kvinnors roll i kyrkans organisation, tar avstånd från marginaliseringen av homosexuella och gör ansträngningar för en öppen dialog mellan olika religiösa åskådningar. Att han nyligen besökte Sverige är ett led i den riktningen.  Hans medmänsklighet, engagemang för fattiga och omtalade värme gör honom till en fascinerande, modig och mänsklig påve.
   Boken inled i Bagarmossen, som ju hör inte till de mest kända pilgrimsorterna i världen. Men det är där som berättelsen tar sin början. Här låg en argentinsk flykting död i sin lägenhet i två år utan att någon saknade honom. Det var denne okände mans död som sammanförde två till synes helt omaka män. En av dem var Carlos Luna, en gammal gerillakämpe, som sedan 1973 lever i exil i Sverige. När han läste om mannens tragiska öde skrev han ett mejl till påve Franciskus. "Jag vill berätta en historia för er om Daniel och medan jag skriver gråter mitt hjärta" Det dröjde bara några timmar innan Carlos Luna fick svar direkt från påven. Det blev början på en oväntad vänskap, och ett agerande som är talande för påve Franciskus personlighet och egenart.
   Det är en varm och engagerad bok som ger en god bild av påven och hans bakgrund. Läs den och glöm alla topelianska skildringar av jesuiter!


torsdag 22 december 2016

Spåren efter fäder

I " Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000" åren borrar  Augustprisbelönade Karin Bojs  och DNA-experten Peter Sjölund vidare efter spåren av gamla förfäder. Sjölund gav i fjol ut boken "Släktforska med DNA", som blev en bästsäljare i släktforskarkretsar.

Det faktum att de två skriver om männen här beror på att de manliga Y-kromosomerna ger utförligare besked om hur släkter rört sig i tid och rum - inte för att man har fel genusglasögon på sig. Hundratals privata släktforskare har låtit analysera sitt DNA och deras resultat har också tagits med i berättelsen här.
    Med en felmarginal på bara ett par hundra år kan man avgöra när en enskild man, en förfader, kom till en region under sten- eller bronsålder. Och deras DNA lever kvar i nutida människor!
   Först befolkades nuvarande Sverige av stenåldersjägare. Efter några tusen år anslöt bönderna.
Det har DNA-tekniken nyligen lärt oss. Men bara några få procent av nu levande svenska män kan spåra sina fädernelinjer till de första jägarna och de första bönderna. De allra flesta – runt 80 procent – härstammar från ett fåtal mäktiga män som kom hit i samband med bronsåldern.
   När man lägger ihop DNA-resultat från professionella forskare och släktforskande privatpersoner, framträder en ny bild av Sveriges historia. En mycket finkalibrerad bild, där de flesta svenska män kan hitta sina egna linjer i det stora gemensamma släktträdet.
   Stimulerande populärvetenskap som faktiskt gör läsaren klokare.

onsdag 21 december 2016

Sista julen hemma

  "Den gröna vägen" av Anne Enright  är ett uppskakande familjedrama från en liten stad vid den irländska Atlantkusten. Den mörka men ändå skimrande berättelsen spänner över trettio år och är en historia om uppbrott, medkänsla, egoism och vad vi gör för att fylla tomheten inom oss.
    Det är så att Rosaleen Madigans barn har alla lämnat Irland och lever utspridda över hela världen. När Rosaleen på ålderns höst meddelar att hon bestämt sig för att sälja huset kommer de ändå alla  hem för att fira en sista jul tillsammans i barndomshemmet.
    Den stundade förändringen gör att de vuxna barnen känner att deras historia håller på att raderas ut. Familjen Madigan hamnar vid det vägskäl där valet står mellan att komma varandra närmre eller att helt bryta upp.
     Detta är en intelligent roman om sorg och kärlek från en begåvad författare. Tidigare har "Den glömda valsen" av henne getts ut på svenska.

tisdag 20 december 2016

En älskad klassiker

Maria Gripes "Glasblåsarns barn", som kom ut 1964, är en svensk barnboksklassiker, en sällsam och filosofisk berättelse om längtan, saknad och medmänsklighet, om gott och ont.
   Den ingår i Modernistas satsning på en omfattande återutgivning av hela Maria Gripes författarskap. Böckerna ges ut med Harald Gripes originalillustrationer.
   Boken inleds på en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet. Då försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
   Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.Som vanligt för Gripe in stråk av oförklarlighet i texten. Hon skriver också mästerligt om de ensamma och utsatta och har fingertoppskänsla för hur nordisk melankoli ser ut.
   Och, man behöver inte vara barn för att uppskatta Gripes berättelser. Som alla goda berättelser är den inte åldersbegränsad.

måndag 19 december 2016

Maigret nyutges

Georges Simenons älskade, och vid det här laget klassiska kommissarie Maigret-böcker, har varit svåra att få tag på. Men det ska det bli ändring på, från och med i höst kommer tre titlar per säsong att nyges ut av Atlantis. De första tre, »Maigret på semester«, »Maigret på nattklubb« och »Min vän Maigret« har kommit och de räknas av många till de bästa. De är alla i akademiledamot Gunnel Vallquists stilrena översättning. Omslagen är designade som om de var autentiska från 50-talet.
    I "Maigret på nattklubb" - Maigret au Picratt's , utgiven 1951 - ska Maigret reda ut mordet på den vacker strip tease-dansösen Arlette som polisen funnit strypt i sin lägenhet i Montmartre. Hon hade tidigare försökt anmäla hot hon hört men inte tagits på allvar.
    Från en strategisk punkt i området, den lilla sjaskiga nattklubben Picratt's där offret jobbade, dirigerar han med sin vanliga orubbliga säkerhet spaningarna efter den gäckande skugga som sitter inne med gåtans lösning.

söndag 18 december 2016

Berörande släktroman

I romanen "Veterinären" berättar Gertrud Hellbrand om en trakt där lantbruk och hästsport lever sida vid sida
. Det är en roman om landsbygd men också ett relationsdrama och en släktkrönika, som sträcker sig över 50 år och som tar sin början på 1950-talet.
    Mot bakgrund av ridsportens utveckling till en folkrörelse, med betydelse för generationer av flickor, framträder en stark modersgestalt – veterinären – som en bland flera andra slumpartade och fatala krafter som formar en familj.
   Man möter också Kristin här, som återvänder till sin barndomstrakt för att göra ett radioreportage. Den ensliga hästgården i Östergötland är fortfarande ”hemma”, fast hon bott i Stockholm många år. Huset på kullen är sig likt, liksom stallet och skogen, betesvallarna och fälten, den skiftande grönskan och leråkrarna. Men stämningen på gården är spänd.
    Familjens avelssto ska begravas under ceremoniella former, och den destruktiva ryttartalangen Carro är försvunnen. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag. Vad var det som fick henne att en gång lämna Småsjöbygden och vad förväntas hon egentligen att skildra?
    Veterinären, som kom 2014, är en starkt berörande roman och en god skildring av livet på landsbygden. Den förtjänar att få många läsare.

lördag 17 december 2016

Ett kolligt kalas

   Helt stillsamt har duon Ann-Christin Waller och Anni Wikberg skapat en egen sagovärld på Åland. Den befolkas av de rundnätta och vänliga kollorna och deras vänner. Nu har den sjätte boken om kollorna kommit ut - Kollorna & knytkalaset - och i den träffar man på alla de figurer som finns i de tidigare böckerna. Koll-familjen, den strame Viktigpettern, hittebarnet Allena och krokodilen Krocke. Här kommer också den elake Durak med och försöker än en gång förstöra för kollorna.
  Texten, som Ann-Christin Waller skriver, är en provkarta över åländska dialektord. I den här boken får kollorna movera sig, åga sig och divla och pottra. En grundkurs i vardagsålän
dska helt enkelt.
   Anni Wikbergs illustrationer är formsäkra och distinkta, man känner genast igen en figur från kollornas värld. Bokens grundton är lättsam o0ch man vet att hoten mot den lyckliga världen kommer att avvärjas. Även om det ibland är tjutt-tjutt....
   Den här boken ges ut av det nautiska förlaget Brixham Books med bas i Vaxholm.

fredag 16 december 2016

En riktig julberättelse

  James Bowen är författare till bästsäljarna Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob.
Han hittade katten Bob 2007 och sedan dess har Bob varit gatumusikanten James ständige följeslagare. De bor i norra London. 
 Den här lilla boken, " Jul med Bob" är en berörande berättelsen om hur James, tack vare Bob, vännen Belle och många vänliga Londonbor till slut förstår vad som är så speciellt med julen och hur mycket han själv förändrats sedan Bob kom in i hans liv.
   För vintern 2010 var iskall och James framtidsutsikter såg dystra ut. Julen, en helg han alltid bävat för, stod för dörren. Hälsan var klen och han hade varken pengar till att värma upp lägenheten eller julmat åt Bob och sig själv. Han var helt enkelt tvungen att trotsa kylan och ge sig ut på de snöiga gatorna. 
   Den här boken är given läsning för alla som läst de tidigare Bob-berättelserna. Riktiga hjärtevärmare som visar att julen blir det man gör den till. Med en katt som Bob blir den förstås bra.

torsdag 15 december 2016

Alla dessa grodor!

Nu kommer de äntligen ut i bokform - boken om finlandssvenska grodor. Förlaget Schildts & Söderströms bad folk att spana in roliga felskrivningar i Svenskfinland. Och under två års tid har man fått in massvis med dråpliga exempel på skyltar, reklamer, innehållsförteckningar, prislappar med mera som samlats i FB-gruppen Svenska grodor i Finland.
   I boken "Tack för ditt förstånd!" har de roligaste grodorna valts ut. Här finns hundratals bilder på hur festligt det kan bli då tryckfelsnisse varit framme och råddat, då man låtit en maskin sköta översättningen eller då man helt enkelt haft lite otur när man greppat pennan eller satt sig framför tangentbordet. Många exempel handlar om mat, som "knackor med potatismås" eller det inlånade "fis and ships". Kanske fisken är fångad med "fiskepinnar", det måste ju vara metspö. Så kan man också köpa "uteslampa" och "anfallspåsar" (Är de aggressiva bara mot sopor?). Det blir riktig "vinterunderhållning" av mycket här.
   Som grädden på moset har en av Finlands lurvigaste och roligaste män - Ted Forsström skrivit ett förord. "Människan kan spjälka atomer och resa till månen, men att producera helt felfri text - det är en omöjlig uppgift", konstaterar han. Läs därför denna bok och finn tröst i den gamla klichén att det är mänskligt att fela. Eller för all del, använd den som blodtryckshöjare och förfasa er över det språkliga förfallet. I vissa fall blir tvåspråkighet helt obegriplig.

tisdag 13 december 2016

Bitar av liv

   Det finns de som inte läser "hitte på"-böcker. De vill ha riktiga och sanna historier.
   I så fall kan nog Peter Gárdos bok "Gryningsfeber" vara passlig läsning. Lika överraskande som en roman men en rå bit verkligt liv.
   Den handlar om kärlek i krigets skugga. En sann historia baserat på 108 kärleksbrev mellan författarens föräldrar Miklós och Lili som överlevde förintelsen och kom till Sverige med Röda Korsets hjälp år 1945, och hittade varandra.
    Den 25-årige överlevaren Miklós befinner sig i ett svenskt rehabiliteringsläger. Han väger 25 kilo, saknar tänder och har så svår tbc att läkaren endast ger honom några månader att leva. Ändå har han inga planer på att ge upp hoppet om livet. Och han vill gifta sig.
    Med sin vackraste handstil skriver han brev till 117 ungerska kvinnor som befinner sig i Sverige. En av dem är Lili. Även hon befinner sig i ett svenskt rehabiliteringsläger och mot alla odds träffas de. När de har tillbringat tre dagar tillsammans på Eksjö lasarett blir de ett par - för resten av livet.
   Efter faderns död, 1998, får Péter Gárdos de 108 kärleksbrev som utväxlats mellan hans föräldrar månaderna efter krigsslutet. Han läser breven över en natt och känner direkt att detta är historien han väntat på att få berätta. Och nu är d
et gjort.

måndag 12 december 2016

En men ett lejon

   Äntligen! Får jag lust att utbrista när den finska historikern Mirkka Lappalainens bok om Gustav II Adolf och hans förhållande till Finland kommer ut i svensk språkdräkt. Tyvärr är det många intressanta verk på finska som aldrig når en nordisk läsekrets och det är synd. Lappalainen, född 1975, är docent i Finlands och Skandinaviens historia och knuten till Helsingfors universitet. Hennes tidigare böcker om 1600-talet har belönats med pris och olika utmärkelser.

  "Det nordiska lejonet - Gustav II Adolf och Finland 1611 - 1632" berättar om hur den unge och karismatiske Gustav II Adolf tog kontrollen över det svenska rikets östra del och under sina drygt 20 år vid makten knöt den närmare Sverige än någonsin tidigare.
   I fokus står de ofta bortglömda konflikterna med Ryssland och Polen. Ur finskt perspektiv spelade dessa en större roll än trettioåriga kriget. När Sveriges utrikespolitik vändes mot Baltikum och Ryssland utgjorde Finland en viktig bas som tilldrog sig stormännens och kungens intresse och närvaro. Gustav II Adolf trodde att den från Sveriges tron avsatte Sigismund - kusin till G II A - som var katolik och kung av Polen, skulle återvända för att erövra Finland. Det oförsonliga hatet mellan Sverige och Polen ledde till krig och våldsdåd.
   Boken tar upp både förföljelsen av katoliker och de svenska och polska försöken att erövra den ryska tsartronen. Den ger också en inblick i hur livet såg ut i Sverige och Finland under 1600-talets första decennier. Mitt i en mörk och krigisk tid anas ljuset från en ny era.

lördag 10 december 2016

Läsvärt om påvarna

  
Får man föreslå lite allmänbildande läsning i ett så udda ämne som europeisk kyrkohistoria?
Göran Häggs "Påvarna", som finns i både pocket och e-bok, är ett nyfiket försök att förstå det livskraftiga och välorganiserade påvedömet - både dess andliga innehåll som dess världsliga organisation.
   Den här boken berättar historien om påvedömet, från kyrkans grundare Petrus fram till i dag. Hur har Vatikanen kunnat överleva alla samhällsomvandlingar, och inte minst alla kriser och skandaler inom kyrkan? Hur kommer det sig att kyrkans betydelse rentav ökat? Och vad kan historien lära oss om den andliga superkraften Vatikanen, vår världs äldsta institution? Vad kan vi förvänta oss av framtidens påvar? Har Vatikanens inre krets insett att vår moderna och medieintensiva värld behöver mer kraft än åldriga påvar kan uppbåda?
   Hägg var väl bekant med både Italien och Vatikanen och man får en hel dos kulturhistoria på köpet och porträtt av många påvar av lysande teologer, både fromma män, korrupta politiker, medelmåttor och genier.

fredag 9 december 2016

Fransk feel-good-roman

Handlingen i Anna Gavaldas roman "Tillsammans är man mindre ensam" utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Den berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak.
   Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har rymliga hjärtan.
   Camille först, som gör sitt bästa för att försvinna. Hon äter knappt, hon arbetar natt som städerska och bor i ett minimalt oeldat vindsrum. Hennes kontakt med andra människor är begränsad.
    Philibert de la Durbellière är en stammande men beläst aristokrat som säljer vykort utanför ett museum. En kväll lyckas han övervinna sin plågsamma blyghet och rädda den medvetslösa Camille från hennes utkylda rum. Han installerar sjuklingen i sin stora eleganta våning en trappa ner.
   Snart möter Camille kocken Franck, Philiberts inneboende, som är mycket stilig men butter och ohyfsad. Sakta men säkert börjar de tre att krypa ut ur sina skal. Camille börjar teckna – i själva verket har hon en betydande konstnärlig begåvning. Philiberts svåra stamning minskar då han berättar för Camille om sin beundran för drottning Marie Antoinette. Franck däremot blir dagligen mer otrevlig, tills det visar sig att hans vrede bottnar i skuldkänslor över att ha placerat sin älskade mormor på ett ålderdomshem. Camille kastar fram det halsbrytande förslaget att mormor Paulette ska flytta in med de andra i våningen, vilket hon också gör.
   Så småningom inser Camille och Franck att de håller på att förälska sig i varandra. Blygt och trevande berättar de sina historier för varandra: Franck har blivit förskjuten av sin mor, medan Camille vuxit upp med en deprimerad mor och en far som inte ville leva. Mot alla odds lyckas dessa  kantstötta människor hela varandra.
    Det är feel-good med en allvarlig underton och är riktigt medryckande läsning.

torsdag 8 december 2016

Vilken släktkrönika !

Thomas Manns debutroman "Buddenbrooks" kom ut 1901. Boken erövrade världen och bidrog starkt till att Thomas Mann tilldelades nobelpriset 1929. 2008 kom den i svensk nyöversättning av Ulrika Wallenström och det är en släktroman - underrubriken är En familj förfall - som står sig. Med sina drygt 600 sidor räcker den över jul och nyår dessutom.
   Romanen skildrar en familjs utveckling under fyra generationer från köpmän till konstnärer. Den utspelas i Lübeck, den gamla Hansastaden, som här lever upp med sin hamn, sina gator, torg och idylliska omgivningar.
  Thomas Mann härstammade själv från en gammal köpmanssläkt i Lübeck och hans roman bygger i stor utsträckning på hans egna upplevelser. Den smärtsamma slitning som han hade känt inom sig mellan faderns trygga borgerlighet och moderns konstnärstemperament speglas i bokens konflikt mellan livskraftiga vardagsmänniskor och ömtåliga konstnärsnaturer.
   Därför är Buddenbrooks  också så mycket mer än en berättelse om en högborgerlig släkts öden. Den är liksom Thomas Manns hela författarskap ett slags andlig självbiografi. Och den kan faktiskt betraktas som en europeisk klassiker, en underhållande sådan.

onsdag 7 december 2016

Sorgen - en kråka?

   "Sorgen bär fjäderdräkt" heter britten Max Porters debutbok som inte liknar just någonting annat i utgivningen denna höst. Den är en parafras på Ted Hughes berömda diktsamling om kråkan och en utsökt och poetisk blandning mellan novell, fabel och essä om sorg och kärlek.
   I en lägenhet i London sörjer två söner och deras far den plötsliga bortgången av en älskad mor och maka. När deras förtvivlan är som störst ringer det på dörren och utanför står den fjäderklädda sorgen. Kråkan fastslår att han kommer att stanna hos den förkrossade familjen tills han inte längre behövs.
    Han blir deras terapeut, beskyddare och hjälpreda. Ibland obehaglig och konfronterande men också varm och tröstande. Med kråkans hjälp börjar familjen långsamt att läka. Den lyfter den blicken från den personliga sorgen, mot en sorgens arketyp, som är lika värmande som svarthumoristisk. Den är både värmande och tröstande även om jag inte trodde det innan jag började läsa.



tisdag 6 december 2016

I söndringens tid

1861 söndrades Amerika. Sydstaterna bröt sig ur unionen och inbördeskriget var ett faktum. Medan man i norr satsat på industrialism med växande städer, fabriker och järnvägar så drömde plantageägarna i söder om ett stort imperium baserat på slaveri.
  Historikern Thomas Sörensen beskriver inbördeskrigets uppkomst, förlopp och hur det påverkat utvecklingen av det amerikanska samhället i boken "Amerikanska inbördeskriget" som Historiska Media ger ut.
   Det är en initierad och fängslande skildring som låter läsaren komma en mängd människoöden nära. Vi möter ledande generaler och politiker men också vanliga soldater, slavar och civila som drogs med i krigets malström. Totalt 600 000 amerikaner miste livet under en konflikt som såg det moderna kriget födas.
   Vapenindustrin utvecklade gevär, kulsprutor, pansarfartyg, flygspaning och minor. Hundratusentals soldater försörjdes med förnödenheter och krigsmateriel över stora områden av vildmark. Och krigsreportaget föddes med fotografer som följde soldaterna i fält.
    Sörensen har lyckats med att beskriva ett krig, som ju alltid har många dimensioner och oändligt många detaljer, på ett överskådligt sätt på drygt 350 sidor så man som läsare förstår helheten. Den inbjuder helt klart till sträckläsning.

måndag 5 december 2016

Tvättäkta hjälte

   Gustaf Mannerheim hade kämpat sig igenom familjekatastrofer, en svår uppväxt, ekonomiska bekymmer och gjort karriär som general i den kejserliga ryska armén.50 år gammal tvingades han fly undan ryska revolutionen.
    Ensam och utblottad trodde han själv att karriären var slut. Men den hade inte ens börjat. Gustaf Mannerheim blev Nordens störste militär och statsman. Under tre krig räddade han Finlands oberoende och han hade god koll på det politiska läget. Och fast han var militär gillade han inte krig, han försökte på olika vis att trixa sitt land ur fällor och fallgropar.
   I sitt porträtt av Mannerheim skildrar den svenske diplomaten och författaren Dag Sebastian Ahlander denne nationalhjältes närmast osannolika liv. Biografin heter kort och gott "Gustaf Mannerheim". Genom Mannerheims levnadsöde får vi även en klar bild av Finlands moderna historia. Den här boken påminner åtminstone mig om varför det är viktigt att högtidlighålla den 6 december, dagen då självständighetsförklaringen för Finland gavs.
  Ahlander har skrivit en mycket läsvärd biografi, full av intressanta detaljer och insiktsfulla reflektioner. Han levandegör den närmast mytiske gestalten Mannerheim.
 Med ett välfungerande språk och med en klar blick över alla de politiskt komplicerade turerna ger han en rättvisande bild av personen Mannerheim. Ett historiskt öde väl värt att bekanta sig med.

söndag 4 december 2016

Munkar och mord

En av de bästa sakerna med att vara pensionerad är att jag fritt kan välja vad jag vill läsa. Jag är inte bunden  av alla krav på att läsa de nya böckerna. Och min flytt och bokutrensning har gjort att en del guldkorn har kommit upp till ytan. Som böckerna om Broder Cadfael, en benediktinermunk i Shrewsbury kloster som jämt blir indragen i att lösa brott.
   Det är Ellis Peters, skrivarnamn för Edith Pargeter (bilden) som skriver om 1100-talets England så det kommer till liv. Boken "Sankt Pers marknad" höll mig sällskap in på småtimmarna. Hon skildrar här hur en brokig tredagarsmarknad gick till, vilka som besökte den och vilka son gjorde vinster. En konflikt finns i botten, klostret vill inte dela med sig av de vinster marknaden ger till den krigshärjade staden Shrewsbury. Och till en marknad kan man resa för annat än affärer, till exempel för hemliga möten mellan spioner. Snart börjar det ena dödsfallet efter det andra inträffa. Man får minnas att de här romanerna skildrar den blodiga striden mellan tronpretendenterna kung Stefan och kejsarinnan Maud - båda hade sina anhängare som lät civilbefolkningen lida i konflikten.
   Deckarna är småmysigt trevliga, förmedlar en mängd kulturhistoria - inte minst om klosterliv och örter - och är en nyttig kontrast till många av dagens hådkokta deckare. Böckerna om Broder Cadfael har också filmats och blev en stor publikframgång. Böckerna hittar man bara på bibliotek eller antikvariskt.

lördag 3 december 2016

Hundar och kärlek

Det handlar ju bara om hundarna. De ska para sig. Karin har åkt till Gotland med sin hund Sune för där bor Patrik med sin tik Sonja. Det är utgångspunkten för Charlotta von Zweigbergks roman "Hundkärlek".
   Men det uppstod inga vibbar vid det första och enda mötet med Sonjas husse Patrik och hon har inget intresse av honom alls. För övrigt är hon inte ute efter något äventyr, inte heller något förhållande. Det är tröttsamt att höra den typen av kommentarer, varför alla dessa gliringar för att det råkar vara en man som äger tiken? Så fånigt att komma med tramsiga kommentarer bara för att det är två hundägare av motsatt kön som träffas.
      Om Karin och Patrik hade varit annorlunda kunde kärleken ha frodats för både hundar och människor, men så är det inte. De är båda motsatsen till teflonmänniskor, allt fastnar och oförrätter gnager sig envist fast. De har tunga bagage med skilsmässor, tillkortakommanden och svårhanterliga problem med sina vuxna barn.
    Trots att både Karin och Patrik bestämt sig för att förbli singlar resten av livet väcks en passion och försiktigt yppar de hemligheter för varandra. Det går inte alltid så bra, missförstånden duggar tätt och bitterheten slåss mot kärleken. Och hundarna behöver flera parningsförsök...
    Det är en underhållande roman, om kärlek och missförstånd, berättat ur båda människornas perspektiv.

fredag 2 december 2016

Poesins mellanrum

Jacques Werup, som fyllde 70 i fjol, var en av de främsta diktarna i sin generation, nu är även han död och borta. Men essän "Du har funnits här - poesi på liv och död" som kom ut 2014 finns kvar och talar till läsarna.
  Hans utgångspunkt är frågan ”varför blir man poet?” och har fått honom att skriva en självbiografisk essä om poesin, kompletterad med dikter som han haft med sig under det senaste halvseklet: ”Dikter och diktare jag tagit med mig till den öde ön.”
    Det är en passionerad bok om diktkonstens skönhet och komplikation, om poesin som kulturarv och livsnödvändighet. Jacques Werup skriver: ”Den urgamla diktkonsten tycks som gjord för nutida meddelanden från människa till människa.”
   Han påpekar att poesi är ett slags "mellanrum i tiden, om tiden före tiden och tiden efter tiden, kanske om dramat mellan intet och ingenting. Poesins fakta handlar om känslor, om sorg, längtan och kärlek och om insikten att vi alla är fria och ändå oändligt ensamma.
   Till min förtjusning har han med många dikter som råkar vara favoritdikter. Som estniska Doris Kareva som skriver "Jag övar mig i ålderdom, ensamhet, att vara utstött, fattig, vara i avsaknad, att inte finnas..." liksom Lars Gustafssons fina Det ska vara en dag som slutar:" Och så vill jag inte utan lättnad se denna värld försvinna" och Kristina Lugns fina Nu sover jag, en dikt som alltid får mina tårkanaler att svämma över.