Håller inte som thriller

  Flatnäs 1994. En ung man hittas livlös i den lilla staden. Mördad, död. Hans namn är Flemming och brottet undersöks av tvillingpoliserna Lilla och Stora Berglund. När mordet på Flemming följs av ytterligare ett brutalt brott mot liv är paniken i staden ett faktum.
    Jo då, Monika Fagerholm hakar på deckartrenden i sin nya roman "Lola uppochner" och kring brotten i Flatnäs - Ekenäs i verkliga livet - lever ett brokigt galleri av  flatnäsbor. Mycket ställs på sin spets när Jana Marton  återvänder till sin barndoms stad hösten 2011, inbjuden till en middag för att "fira höstens intåg. Jana Marton konfronteras med minnena från dagen då hon hittade Flemming Petterssons lik. Nu ser hon allt med nya ögon.
  Romanen marknadsförs som thriller men det är den alltför splittrad för. Handlingen drar iväg hit och dit och i det myllrande persongalleriet är det svårt att få grepp om enskilda. Jämför man med kanadensiskan Louise Penny, som mästerligt skildrar liv och brott i en liten landsortshåla blir man varse skillnaden. 
   För tvärt emot vad många tror är det mycket krävande att skriva en bra thriller som fångar läsaren från start till mål. Det går inte att marknadsföra vad som helst som thriller.