En varm sommardag i början på 80-talet gör flickan Mariana en hemsk upptäckt. Fastbunden på en av hästarna på familjens karusell
snurrar hennes pappa runt. Död. Skjuten till döds. En syn som inte lämnar henne.Det är upptakten till Maria Ernestams nya roman "Marionetternas döttrar".
Romanens handling börjar trettio år senare. Mariana bor kvar
på samma lilla ort, där hon säljer antika leksaker, marionettdockor och
masker i den affär hon ärvt av farföräldrar.
Hennes man och dotter är sig utomlands, och Mariana får tid att tänka över sitt liv. Som alltid har
hon ett stort stöd av sina systrar som bor i närheten.
Samtidigt har amerikanen Amnon Goldstein till orten för att rusta upp det
gamla bageriet. Han ska skriva en bok om sin pappa som under andra
världskriget skickades dit som flyktingbarn undan nazisterna. För att få ihop material söker han upp den ena efter den andra av invånarna, och han vinner mångas förtroend och de berättar de om sina liv, hemligheter och önskningar.
Men allagillar inte Amnons
närvaro och när otäcka saker sker förstärks
motståndet. Begravda
minnen grävs upp och Mariana måste konfrontera den tragedi
som aldrig fått en förklaring.
Det är en riktigt bra roman med bred personteckning, lagom mycket gåta och bra tidsteckning. Den här är minst lika bra som Ernestams "På andra sidan solen" som jag läste för ett tag sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar