Med Espmark i vargtimmen

För två år sedan gav Kjell Espmark ut "Minnena ljuger", en bok där han går tillrätta med de lögner vi spinner runt våra liv. Man kan säga att hans nya bok "I vargtimmen" tar vid där den förra boken slutade .Nu gäller det en motsvarande rannsakan av de sanningar eller myter han förde fram då.
   Flera personer, framför allt författarens mor och  far, kommer också tillbaka ur skuggorna för att ställa sonen till svars för  de bilder han gett av dem i minnesboken.
   Det rör sig om anteckningar från en gammal gotlandsgård, Petsarve, en prövning i vargtimmens obevekliga ljus av de bärande tankarna, både den nuvarande och den som passerat. Kan man verkligen säga sanningen om någonting?
  Med minnena blandas också fragment ur traktens liv och blandas med dikter där förlorade röster kommer från länge sedan till tals.
  I vår tid, när minnes- och bekännelsböckerna står som spön i backen skulle det vara nyttigt om fler författare granskade de minnesbilder de ger.
   Håller de, är de sanna eller är de bara subjektivt sanna?