Att vara expert på andra människors psykiska liv är ingen garanti för att man är det på sitt eget. Den tesen illustreras fint i psykoterapeuten Per Naroskins debutroman "Fuskaren som försvann".

En burdus kvinna som inte alls vill gå i terapi och som han inte har en aning om hur han ska hantera dyker upp. Och en dag får han ett telefonsamtal som kastar honom tio år tillbaka, till den lyckligaste och olyckligaste tiden i hans liv och Martin måste konfrontera sin egen mörka sida.
Det är också en skildring av en terapeuts liv både i och utanför terapirummet. Per Naroskin gör det med både insikt och humor.
Kanske även terapeuten behöver terapi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar