Tove Jansson driver med författarrollen, den manliga, som är ett ensamt geni som bara kan skriva under vissa förutsättningar.Författandet börjar när muminpappan tror sig vara nära att dö - fast han bara är förkyld. Han bestämmer sig för att skriva ner sina minnen så att de ska finnas kvar till eftervärlden. På sin veranda i Mumindalen sitter han och minns sina stormiga ungdomsår när drontarna var större, ovädren farligare och solskenet varmare än nu.
Han berättar om sin tragiska uppväxt på barnhemmet, om sina vänner i den Laglösa Kolonin, deras brokiga resor och väldiga fester i en värld där allting var möjligt.
Muminpappans memoarer, som kom ut 1950, är den fjärde av muminböckerna. Kanske skarvar han lite när han berättar om sin stormiga ungdom. Men det måste man för att en bok ska bli spännande och öka lokalfärgen.
Boken kan mycket väl läsas av vuxna, då ser man hur genomtänkt Toves berättelse är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar