Den frågan ställer man sig nog efter att ha avverkat ett oändligt antal konstutställningar.

Med utgångspunkt i författare som Virginia Wolf och Gertrud Stein, men också med tankar kring bildkonst och musik skriver Winterson om konst som gör motstånd och skillnad och som står emot allt - till och med döden.
Sällan läser man en bok som man ögonblickligen vill att andra ska läsa. Men Wintersons essäbok är just en sådan som man läser och stryker under i. Hon skriver inte inte för att läxa upp någon, utan med en uppriktig övertygelse om att de alla skulle hitta något att tycka om i konsten. Hon sätter fingret på de många poserna och flosklerna som finns kring konsten och man rodnar över att man inte själv kunnat formuler problemet. En viktig bok som ger mycket tankestoff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar