Vilks i tankarna

"En enda sanning" av Olle Lönnaeus köpte jag på bokrean i vintras  I den förpassas man till en vintrig skånsk miljö.
  Det är mitt i natten och snöstormen ylar över den skånska slätten när Joel Lindgren får telefonsamtalet. Det låter som Mårten, Joels egen far som han inte talat med på tjugo år. En misslyckad konstnär på Österlen.
 Joel kan inte ignorera samtalet utan pulsar genom ovädret till det ensliga huset utanför Tomelilla där han en gång växte upp. Han hittar Mårten hängande i en krok i taket. På väggen har någon målat med röd färg: Ghadab Allah - Guds vrede. 
   När Säpo griper en misstänkt mördare får kriminalinspektör Fatima al-Husseini hålla i förhören. Hennes möten med den trosvisse Osama al-Din blir en psykologisk maktkamp om sanning och lögn, om gott och ont. Samtidigt börjar blodsbanden som Joel trodde sig ha huggit av att dra i honom. Vem var han egentligen, fadern som Joel alltid hatat? Fifflare, smugglare, misslyckad konstnär? Ju mer han tar reda på desto otydligare blir bilden.
   Visst kan man ana sig till inspiration från Lars Vilks och hans Mohammedkarikatyrer. Men boken står stadigt på egna ben med en välkonstruerad intrig.