Filmaren och fotografen Lena Einhorn har publicerat sin "gamla påse med foton". Det gjorde hon 2008 i boken "Aterblick - Jerusalem, Kairo, Addis Abeba, Bombay" och till bilderna
har hon skrivit text. Bilderna från 80-talet berättar om ett
landskap, om människor och om upplevelser som nu bara finns i minnet och
i det förgångna.Av en händelse blev jag nyfiken på boken som stått i min hylla länge.
Det finns något mycket förföriskt i de svartvita
ögonblicksbilderna. Det känns som om författaren längtar också till ett förgånget Jerusalem där hon i sina berättelser kunde röra sig fritt och slå sig i samspråk
med vem hon ville.Och visst reflekterar Einhorn över sin status som turist i Konungarnas
dal.
Men det lyfter också fram det problematiska med fotografens roll, för vem har rätt att avporträttera vem? Fotografen är alltid på den säkra sidan och behöver aldrig bli utlämnad till betraktande. Alla de människor som finns på bild i den här boken har naturligtvis förändrats. Det händer mycket på 25 år. Men ingen av personerna som kan betraktas har blivit tillfrågad om sitt deltagande och få presenteras med fullständigt namn.Det skapar en distans som inte bara hör samman med tiden.
Man bjuds in i minnenas värld och boken är en tidskapsel till 1970-tal eller tidigt 80-tal. Mycket har förändrats under tiden som gått men jag fängslas också av det tidlösa i berättelsen. Det känns berikande att ha fått bläddra i någons gamla resebilder
Men det lyfter också fram det problematiska med fotografens roll, för vem har rätt att avporträttera vem? Fotografen är alltid på den säkra sidan och behöver aldrig bli utlämnad till betraktande. Alla de människor som finns på bild i den här boken har naturligtvis förändrats. Det händer mycket på 25 år. Men ingen av personerna som kan betraktas har blivit tillfrågad om sitt deltagande och få presenteras med fullständigt namn.Det skapar en distans som inte bara hör samman med tiden.
Man bjuds in i minnenas värld och boken är en tidskapsel till 1970-tal eller tidigt 80-tal. Mycket har förändrats under tiden som gått men jag fängslas också av det tidlösa i berättelsen. Det känns berikande att ha fått bläddra i någons gamla resebilder
Tack för ännu ett inspirerande lästips! Håller helt med om dilemmat med publicering av gamla fotografier, för de flesta är det säkert inga problem, men någon kan ha goda skäl att få slippa publiciteten.
SvaraRaderaPassar på att tipsa om en spännande bok jag själv hittade av en slump; Skuggor över Boston av Tomas Isenstam. Älskar böcker som är genreöverskridande och lyckas fläta samnan disparata öden. / LL