I Carpelans rum

Jan Hellgren belyser i nyutkomna "Bo Carpelan - rummets diktare" ett av de intressanta författarskapen i finländsk samtidslitteratur. Han tar med rumslighet och arkitektur som infallsvinkel när han diskuteras olika sidor av  författarskapet: poesin och romanerna  och Carpelans syn på diktens uppgifter och möjligheter.
    Hellgren är  litteraturforskare och arbetar med frågor som rör modersmål och litteratur i  skolan och  har även publicerat två diktsamlingar. "Bo Carpelan. Rummets diktare" är en omarbetad  version  av hans doktorsavhandling och visst märks den akademiska stödkorsetten när texten ibland blir väldigt teoretiserande..
   "Det är inte tiden som förändrar oss, det är rummet", skriver Carpelan i  en  av sina dikter. Hellgren visar hur denna syn gradvis tar form i Carpelans poesi från 1950-talet och  framåt för att nå sitt främsta uttryck i romanen "Urwind" från 1993.
    Rummet är inte bara en  återkommande bild  i Carpelans lyrik och kortprosa utan också en strukturerande princip i hans romankonst. Med tiden blir det något än mer djupgående, kanske ett slags livsåskådning. Vid sidan av diktsamlingar och romaner utgår Hellgren från ett rikt material av artiklar, essäer och opublicerade anteckningar där Carpelan belyser sin syn på det egna författarskapet. Hans sätts in i sitt litteratur- och idéhistoriska sammanhang, samtidigt som viktiga inspirationskällor inom bildkonst och arkitektur lyfts fram.