
Georg jobbar nästan jämt och hettan dränker Lola i klimakteriesvettsvett. Många ofrivilligt komiska möten sker medan Lola funderar på hur man hittar man bort och
hur hittar man hem när man inte ens kan alfabetet? Och hur handlar man mat när man inte har en aning om vad som finns i förpackningarna?
Och så alla dessa människor som är överallt, överallt. De hjälpsamma kvinnorna i Fenno-Skandinaviska klubben rekommenderar trevliga kurser, som blomsterarrangemang i grupp. Men Lola vill bara jobba. Via minst sagt oväntade arbetsuppgifter och kontakter förälskar hon sig i människorna, Tokyo och livet.
Det är rolig roman om kulturkrock och klimakterium, båda måste genomlidas och det neonblinkande Tokyo blir långsamt en välbekant skönhet. Författaren kan sitt Tokyo och har bott i staden under lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar