De som läst Johan Hakelius tidigare böcker, "Döda vita män" och "Ladies" vet att han älskar udda personer, ju excentriksre dess bättre. I nyutkomna "Rule, Britannia!" ligger tyngdpunkten på den viktorianska tiden och på kolonialismen. Och han drar sig inte för att påpeka att det är vi som ser på världen med snipig prydhet, redo att fördöma det som inte håller sig till måttlighet. Viktorianerna däremot älskade det grälla, burdusa, poserande och solkiga som omgav dem. År 1851 kunde drottning Victoria och hennes älskade Albert fira sitt imperium med den jättelika världsutställningen i London. Bland de utställda föremålen fanns den sägenomspunna diamanten Koh-i-Noor, vars historia man kan läsa om här. Men britterna blev nästan lika fängslade av tablåerna med uppstoppade igelkottar. Konservatorn Walter Potters museum med cricketspelande marsvin och tedrickande kattungar i spetsklänningar blev några år senare en stor succé, ett tema vi känner igen hos Beatrix Potter. Det viktorianska England var närmast besatt av att förvandla djur till människor.
Den brittiska samhällssatiren var sällan omstörtande, snarare byggde den på godmodig tradition. De brittiska särdragen bestod, men imperiet började dala. När det första världskriget var över blev det allt mer uppenbart att det brittiska imperiet förlorat sin dominans.
Hakelius är här i högform och hans formuleringskonst är imponerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar