"Minst tolv år hade gått sedan man slutade
kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet
vid rusningstid."Så inleder årets Nobelpristagare Patrick Modiano sin kortroman "Lilla smycket" (La Petite Bijou) som nu finns i pocket.
Artonåriga Thérèse, berättaren, tycker sig i en kvinna med sliten gul kappa känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.
Det är en ganska typisk Modiano-roman. Kortfattad och full av stämningar. Läsaren kastas huvudstupa in i handlingen och får följa den och Modiano vet att läsaren klarar det. Inga långa förklaringar och återblickar, bara det pulserande nuet ihopflätat med tankar om det som varit.
Sedan debuten 1968 har Modiano skrivit ett trettiotal böcker där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris. Han har sedan länge en trogen publik såväl i hemlandet som utomlands. Motiveringen till Nobelpriset i litteratur "för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden" är mitt i prick. Och äntligen kan man rekommendera en pristagare till alla läsare. Lättläst är han i ordets bästa betydelse och på få sidor (den här är 128) skapar han romaner man inte glömmer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar