Dialekters makt

Sagan om Rödluvan är utan tvekan en av de mest kända europeiska folksagan. Under loppet av hundratals år har den återberättats otaliga gånger, och den öppnar sig ständigt för nya tolkningar. Den handlar om hur godtrogenhet ställs mot ondska, hur svek finns på platser där man mist anar och om att skogen var och är en farlig plats för små och stora flickor.
   Nu har Andrei Huhtala och illustratören Sanna Mander gjort en egen version av Rödluvan. Av den versionen har Peter Sandström i sin tur gjort en översättning till språket som ligger närmast svenskfinlands absoluta litterära centrum, det vill säga Nyykaabi-dialekt., på finska utkommer den med titeln Punis
    Rööluuvån är en bok man gärna läser för sig själv, men speciellt bra lämpar den sig för högläsning. Och man avbryter sig nog för många skratt för dialekten uttrycker sig så mitt i prick.Visst får man fundera på vissa ord, men de är fonetiskt återgivna och säger man dem högt så får man bättre. Tänk om man fick ett projekt som återberättar en saga på kökardialekt!
Här kommer en bit av Rööluuvån att öva på. (Mitt rättstavningsprogram fick fnatt, men det är en annan historia.:
Dähä sagon e ju na liti hemsk men entå skryyp tå vi får ju rååk Rööluuvån, hondi flickon som e så lill å gulla tå on har honde röö mössån på se. Dähä bruden haldär ju på å traskar i en rätt så mörkan skoog på väg ti Stoomommo sin som e gambäl å roko, å så tär i skoojin råkar on på hande Grååskinni, som man kan vänt se va som helst åv. Grååskinni böri ställ na frågor. Å Rööluvån sejr ju som he e tå, att hon ska föö na ööfilar ti Stoomommos. He vaa ju itt så lyckat he tå, fö Grååskinni smiter ju iväg liti på förhand ti Stoomommos han. Men ti all lycko så rejder e ju opp se mot sluti tå handi stor å bussi kaarn från jaktlaagi kombär sveipand me ruutoan blus å allt.