Om djurnamn och op

Det är alltid lika roligt att öppna ett nytt nummer av Språktidningen. Senaste nummer, 6/2015, är ovanligt välmatat och kan läsas med behållning från pärm till pärm.
  En rolig artikel handlar om hur människo- och djurnamn numer blandas. Det som börjat som ett djurnamn blir namn på småbarn och det gäller om både hund, katt och kanin. Kommer att tänka på att min mamma, när hon hörde om barn med nya namn, kallade hon namnen för "hundnamn".
   Idag hade det inte varit nedsättande alls, tvärtom.
  Maria Sjödin skriver om den nya trenden för Shakespeare-pjäser - att spela dem med OP där förkortningen står för original pronunciation (originaluttal). Det är en stark trend just nu och många försöker lära sig hur engelskan lät för drygt 400 år sedan. Säker kan man aldrig vara men rätt mycket finns bevarat. Och mycket intressant var intervjun med en korrekturläsare på The New Yorker. Evig vaksamhet är Mary Norris ledstjärna.
   Och suck, jag minns så väl tryggheten som korrekturläsare gav på Ålandstidningen. Men de tjänsterna är borta sedan länge....
  I numret får man också förklaringen till varför vi människor älskar listor av olika slag.