Mycket omtugg hos GW

Leif G W Perssons nya deckare "Bombmakaren och hans kvinna" innehåller en spännande berättelse.  Hans beskrivning av en grupp somalier i Sverige som terrorister lämnar en del att önska. Det ges till exempel ingen förklaring till vad deras motiv kan vara för att utföra detta dåd.
Gruppen som misstänks och sedan bevisas ha planerat gräsliga terrordåd består av välanpassade och välbärgade somalier, som också är ledande muslimer i Eskilstuna.
    Beskrivningen av spaning och olika kontakter för att lösa uppgifterna är oklanderlig som vanligt är i Leif G W:s deckare.Men boken är alldeles för omfångsrik, mer än 500 sidor, och mycket är omtugg och början är seg, så seg att man frestas lägga undan boken.

   Författaren har - kanske som en eftergift åt alla som kallat hans böcker mansgrisiga - en kvinnlig huvudperson nu, Linda Mattiei, men det gör det inte bättre.Hon är mesig och så korrekt så klockorna stannar. Om han tror att det kvinnliga perspektivet täcks av en utredare med dåligt samvete för sina barn så tar den gode professorn fel. Däremot skulle det vara förnyelse om manliga poliser började oroa sig för hur vardagens pussel ska gå ihop med hårdkokt liv.

   Så visst, alla Leif GW-fans har en högtidsstund framför sig. För egen del föredrar jag helt andra typer av berättelser om polisarbete. Som Peter Robinsons Banks eller Fred Vargas Adamsberg.