
Det är berättelser med skarp detaljrikedom och bilder från ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr men Stoor tar oss med mot platser där vi aldrig tidigare har varit.
Hon låter oss träffa Sandra, som säger sig också ha gömt ett lik och här är Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zündappen och kanske mer än så.
Man kan fundera kring vad en blå wunderbaum utan snöre gör i en gäddas mage och vem som gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Och vad händer egentligen under brunnslocket?
Jag kommer att hålla ett äga på Stina Stoor efter den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar