
verkar som om alla människans sämsta sidor samlats i denna del av världen. Det är så illa att man önskar att man skulle kunna säga att Irak är landet som Gud glömde, men sådan tur har man inte.
Blasim skildrar allt detta på det enda möjliga viset, med stora inslag av galghumor och surrealism. Som exempel på det förra kan man ta novellen ”Arkivet och verkligheten”, där berättaren, en oskyldig ambulansförare, kidnappas av en fundamentalistisk terrorcell för att spela en välkänd roll, offrets, och läsa ett budskap från kidnapparna framför någon banderoll.
Ambulansföraren säljs sedan till en annan grupp, där han får spela en annan roll i samma sorts film. Och så säljs han fram och åter mellan grupperna, under ett och ett halvt år. Han får vara irakisk arméofficer, medlem av milisen, förrädisk kurd, otrogen kristen, saudisk terrorist, del av Baath-partiets säkerhetstjänst. Han blir något av en stjärna på tv-kanalen Al-Jazira.
Och det är inte den enda berättelsen med osannolik skruv. Men verkligheten är alltid värre än alla berättelser, det vet Blasim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar