
Platsen han tar oss med till är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru.
Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av sjukdom och avlider kort därefter. Kvar blir Nora med ansvar för allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne.
Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."
En riktigt bra roman att njuta av under långa höstkvällar. Jag såg i Vi Läser, som kom idag, att den innehåller en lång intervju med Tóibin, som periodvis bor i franska Pyrenéerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar