När orden är onda

I Kaj Korkea-ahos nya roman "Onda boken" befinner man sig i Åbo, november. Det är högsäsong för destruktivt beteende i världens självmordstätaste land. 

    Mickel Backman undervisar i litteratur för mer eller mindre intresserade studenter vid Akademin. Under en sömnig föreläsning spritter det till när namnet Leander Granlund kommer på tal. Granlund är en opublicerad finlandssvensk modernist, men hans poesi har varit förödande för var och en som läst den. Dikterna är försvunna sedan länge och kan inte längre orsaka någons olycka och död.

   Men studenten Pasi Maars är övertygad om att hans lärare vet mer om Granlund än han vill skylta med. Och Backman har mer än en ond bok att dölja, i hans förflutna finns en tragisk olyckshändelse med en ung student som han varit mer än lovligt inblandad i.

Kaj Korkea-aho är en mästare på att korsklippa händelser. Vid sidan av Mickel Backman  möter vi ståupparen Calle Hollender, hans förtvivlade kärlek till Helena och hans famlande väg genom ett studieliv som börjat te sig allt mer hopplöst. Han har också en hel del att säga om dagens studiesystem som pressar studenterna hårt, annars ryker studiestödet. En del pallar inte för trycket och droger av olika slag blir utvägen.

   I förra romanen, "Gräset är grönare på andra sidan" fanns skuggfiguren Raamt som symbol för mörka krafter. Här är det orden som är onda och förgiftar sinnet, en tänkvärd liknelse om man ser på vad onda ord åstadkommer.