
Med sin karakteristiska humor och självironi skriver han ner allt det där som yngre generationer i regel inte kommer sig för att fråga innan det är för sent.Ahlfors förklarar bland annat hur några kossor i Mariehamn fick en så viktig roll i släkthistorien, och hur hans föräldrar drabbades av en tragedi som ledde till att de bestämde sig för att skaffa ännu ett barn.
Han beskriver också sina tidigaste minnen från det trygga barndomshemmet på Norra kajen, barnträdgården vid Gengatan och skoltiden i Lärkan. Vardagen präglas av efterkrigstidens bistra realiteter, men också av engagemanget i Skolungdomsförbundet och av tidiga läs- och filmupplevelser. För att inte tala om flickor!
Ahlfors berättar också om sitt äktenskap, om livet i en färggrann familj där språk och kulturer blandas, samt om resor till Västafrika och den omtumlande upplevelsen att få barnbarn.Underhållande och berörande, en bit
av historien lyses upp innan den åter bleknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar